Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Jakob känner sig som en vinnare på spåret

När Jakob Mårdbrink var liten drömde han inte om grävskopor eller brandbilar. Allt han tänkte på var spårvagnar. I dag kör han veteranvagnarna i Göteborg.

Vi har stämt träff i vagnhallen Gårda, vid Rantorget, bara ett stenkast från Ullevi, det är här Föreningen Spårvägssällskapet Ringlinien håller till. I den varma hallen blir Göteborgs antika spårvagnar renoverade och ompysslade innan säsongen drar igång. 
– Vi kör Lisebergslinjen varje lördag från april till december med några helgers paus under hösten och under juli blir det varje dag, berättar Jakob Mårdbrink, 20 år, engagerat.

Bild: Stéphane Maréchal
Bild: Stéphane Maréchal

I år firar han tio år som aktiv medlem i föreningen, hans intresse för tåg och spårvagnar föddes när han var riktigt ung.
– Allt började med att mormor sydde en kudde med ett tågmotiv åt mig när jag var runt fyra år. Efter det älskade jag tåg, min familj stötte mig i mitt intresse och jag kommer ihåg att vi till exempel åkte på en familjetur till Anten-Gräfsnäs Museijärnväg, där jag fick åka gamla ånglok.
Men eftersom Jakob växte upp i en spårvagnstad gick hans intresse snart över från tåg till spårvagnar.
– Spårvagnar var mer nära inpå och mer tillgängliga för mig än tåg och jag tyckte det var spännande att åka vagnar i stadstrafik. 

När Jakob var tio år hörde han talas om Spårvägssällskapet Ringlinien och drog med sin pappa dit.
– Jag blev medlem med en gång och jag sa från början att jag ville vara aktiv i föreningen.
Det första jag fick vara med på var den stora vårstädningsdagen då vi tvättade och sanerade vagnarna, jag tyckte det var jättekul att få hjälpa till i vagnhallen.
Men hans mål var att komma ut i trafiken, redan första året som medlem fick han följa med och sälja vykort på veteranvagnarna för att samla in pengar till föreningen.
– Så fort jag hade tid kom jag till vagnhallen och när jag var 14 år blev jag personalfördelare och fick min första jobbmobil, en jourtelefon. Visst var jag orolig i början över ansvaret jag fick men det gick bra och jag har alltid fått ut alla vagnar i tid, säger han stolt.

Bild: Stéphane Maréchal
Bild: Stéphane Maréchal

På söndagar var han med i verkstaden och mekade. Men han hade inte så stort teknikintresse utan ville helst åka runt med vagnarna. När han var 16 var det dags att avancera, nu kunde han börja sälja biljetter med uniform. Två år senare gick han konduktörsutbildningen och för några månader sedan, när han fyllt 20 år, var det äntligen dags att ta förarbeviset. Jakob blev därmed den yngsta killen att bli förare på veteranspårvagnarna i Göteborg.
– Det är spännande att köra runt med så tunga fordon som en spårvagn som väger mellan 12 och 48 ton. Jag tycker också om den sociala biten, att ha kontakt med folk både i och utanför vagnarna och att få berätta om spårvagnshistoria, det är som att köra ett rullande museum.

Det doftar olja och fernissat trä när vi går runt och tittar på de olika modellerna i hallen, Jakob stannar vid sin favoritvagn från 1902.
– Det är någonting speciellt att köra en vagn som är över 100 år gammal. Det känns som att köra en moped för förarplatsen är en öppen plattform utan fönster, så man kan prata med förbipasserande och med resenärerna som stiger på, det är 100 procent charm, säger han och skrattar.

Bild: Stéphane Maréchal
Bild: Stéphane Maréchal

De gamla vagnarna har blivit ett kärt och pittoreskt inslag i stadstrafiken.
– Vi får så många positiva reaktioner från göteborgare och turister när vi kör genom stan, många vill ta bilder på både vagnarna och oss konduktörer i våra uniformer, säger han och rätar till skärmmössan på sin fina vinteruniform från 1900-talet.
Föreningen kör inte bara Lisebergslinjen, utan även abonnerade vagnar. De senaste åren har det blivit allt mer populärt att hyra en spårvagn för något speciellt tillfälle.
– Vi har abonnerade turer året runt. Det kan vara allt ifrån bröllop och 60-årskalas till studentbaler och företag som har kickoff, afterwork eller utländska besökare, förklarar Jakob.

Trots sitt stora intresse för spårvagnar vill han inte bli spårvagnsförare på heltid.
– Jag har två stora passioner i livet, det är musik och spårvagnar, jag fundera länge på vad jag skulle satsa på som yrke. Till slut tog musiken övertaget och jag bestämde mig för att studera på musikhögskolan till organist.
– I och med att jag håller på med musik nästan dygnet runt, blir det en avkoppling för mig att köra vagnarna, jag kommer ut i verkligheten och kommer liksom ner på jorden igen, säger han fundersamt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.