Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att fylla 65 år förändrar inget för Staffan Hellstrand. Att skriva och spela musik har varit hans liv sedan ungdomen. Bild: Claudio Bresciani
Att fylla 65 år förändrar inget för Staffan Hellstrand. Att skriva och spela musik har varit hans liv sedan ungdomen. Bild: Claudio Bresciani

”Jag vet vad jag vill – då behöver man inte vara aggressiv”

​Det har alltid handlat om musik för Staffan Hellstrand. Eftersom han har gått sin egen väg och gillar att prova nya grepp har uttrycken skiftat. Texterna på den senaste skivan utspelas i kvarteret där han bor och bygger på en sann mordhistoria.

Det är inte ovanligt att Staffan Hellstrand blir igenkänd på stan, och ibland kommer människor fram och vill tacka för någon låt han har skrivit. En gång visade det sig att även dramatikern Lars Norén var ett stort fan.

– Jag gick på Timmermansgatan på Söder när någon bakom mig ropade mitt namn. När jag vände mig om stod han där med svart rock och svart hatt. ”Jag älskar din musik. Sluta aldrig skriva”, sa han.

Hela livet med musik

Nu är nog risken obefintlig att Staffan Hellstrand skulle sluta göra musik. Det är vad han har ägnat sig åt sedan femårsåldern. Musiken är ett grundelement i själva hans väsen, den ligger där och bubblar oavbrutet, har alltid gjort det och går inte att plocka bort.

Det är nog därför han skrattar gott på frågan om han aldrig ens tänkte tanken att gå i pappa kärnfysikerns fotspår som ung.

– Nej, nej. Jag var humanisten i familjen. Politiskt engagerad, följde med i samhällsdebatten och i sociala frågor. Jag började recensera popkonserter i lokaltidningen, även sådana jag själv arrangerat, så jag var genomkorrumperad!

Samhällsintresset tog honom till journalisthögskolan. Han tänkte att ifall han inte kom någon vart med att spela musik skulle han åtminstone kunna skriva om den. Nu behövdes aldrig det, eftersom framgångarna som låtskrivare och artist räckte mer än väl.

Dundersuccéer på 90-talet

På 1990-talet blev Staffan Hellstrand en av de stora inom svenskt musikliv, med sånger som ”Lilla fågel blå”, ”Fiskarna i haven” framförd av Idde Schultz) och ”Fanfar”. I höstas gav han ut en bok, en sorts musikalisk självbiografi, med texterna till alla låtar han skrivit, vilka uppgår till närmare 300.

Boken heter ”Du går alltid ensam”.

– Titeln anspelar på att någonstans kommer allt ur mig själv. Även om jag jobbat med en massa fantastiska människor genom åren är allt jag gjort sprunget ur min egen själ och skaparglädje.

Konstnärlig integritet

Staffan Hellstrand har alltid varit mån om sin konstnärliga integritet. Försöker någon styra honom vänder han taggarna utåt direkt. Fast han vill uttrycka det på ett försiktigare sätt:

– Jag reagerar ganska lågmält. Jag tror ingen upplever mig som en speciellt aggressiv person. Men jag vet vad jag vill och då behöver man ju inte vara aggressiv.

Bild: Claudio Bresciani
Bild: Claudio Bresciani

Bokens förord är skrivet av Lars Norén, en följd av det ovannämnda mötet på gatan. Där beskriver han hur naturligt musiken tycks uppstå hos Staffan Hellstrand, att den verkar ha funnits där från början. Och att han, olikt många andra musikdiktare, aldrig poserar.

– Jag kan väl posera på scenen ibland, säger Staffan och skrattar.

– Men det stämmer att jag inte har något behov av att gå utanför mig själv och vara någon annan. Jag är ganska trygg i mig själv.

Mordhistoria från 1800-talet

Den senaste skivan, ”Mordet i Nürnbergbryggeriet”, är lite speciell. När Staffan Hellstrand flyttade in i huset på Södermalm i Stockholm där han nu bor med sambon och designern Monica Förster hörde han talas om att någon blivit mördad där för länge sedan. Han gjorde efterforskningar och hittade en historia från 1835 om en dräng som fick arbete på bryggeriet som då låg i kvarteret. Drängen fick stryk av arbetsgivaren, mördade honom och rymde – men greps och avrättades.

– Jag fick ett smörgåsbord av händelser och insåg att jag ville göra en musikalisk berättelse. Jag lade till en romans med en piga, den är påhittad. Konstnärlig frihet kallas det.

Just nu klurar han på nästa projekt. Han har flera på gång men är lite hemlig eftersom han tycker att man inte ska prata för mycket om sådant i förväg.

Intresserad av fotboll

Men det finns ju annat än musik även för Staffan Hellstrand. Fotboll till exempel. År 2000 fick han uppdraget att skriva den officiella svenska EM-låten som kom att heta ”Explodera” och blev en stor hit. Han har själv alltid gillat att spela fotboll, men numera sätter knäna stopp.

Tur då att det finns tv. Staffan Hellstrand ser alla intressanta matcher han kan och emellanåt blir han mycket engagerad.

– Min familj påstår att jag var framme och kysste mattan nedanför tv:n när Rasmus Elm kvitterade till 4–4 i matchen mot Tyskland i VM-kvalet 2012. Jo, jag rycks med.

Staffan Hellstrand

Ålder: Fyller 65 år den 13 maj.

Gör: Artist.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambon Monica Förster, vuxna barnen Johannes, Josefin, Vanessa och Matteus, barnbarnen Isabel och Alicia samt bonussonen Bruno.

Om att fylla 65: ”Det är inget speciellt. Mitt liv har sett likadant ut sedan jag var 18, jag skriver och spelar låtar.”

Så firar han födelsedagen: ”Jag gillar att laga mat och är vegetarian sedan 40 år. Jag smäller ihop något till familjen och så ett gott vin till det, sedan är jag nöjd.”

Förutom musik och fotboll: ”Jag gillar att vara i naturen. Och så läser jag mycket, både Nobelpriskandidater och deckare på engelska.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.