Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren
Annelie Pompe, äventyrare och krönikör. Bild: Anders Hofgren

Annelie Pompe: Jag har fått helikopterperspektiv på tillvaron

Under pandemin har fridykaren och äventyraren Annelie Pompe hittat en ny passion: ”Att flyga helikopter är en oerhörd frihetskänsla, en dröm som går i uppfyllelse och ett äventyr utan dess like”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nu när du sitter och läser en text, så kan det vara intressant att tänka på vad mycket i livet som man inte kan läsa sig till. Vad mycket man måste genomleva och uppleva med alla sina sinnen för att verkligen förstå. Du kan säkert dra paralleller till att träffa en människa på riktigt eller att se densamma på en datorskärm. Mer än halva upplevelsen försvinner och blir platt, precis som skärmen. Kanske är det den stora faran med nutidens skärm-möten och skärm-inlärning. Det saknas liksom dimensioner, i nuläget kanske det också saknas valmöjlighet.

Du kan inte läsa eller googla dig till upplevelsen av lycka eller äventyr. Ingen kokbok kan förmedla smaken av mat och ingen manual kan lära dig att flyga en helikopter. Det handlar om en känsla som bara går att träna upp genom att vara där och vara närvarande. Ju mer närvarande du är med alla sinnen, desto mer lär du dig och ju mer levande känner du dig. Kanske har förmågan att vara närvarande att göra med hur engagerad du är i uppgiften och hur roligt du bestämt dig för att det är. Engagemang är kanske något man kan välja, även framför en skärm.

Det finns några få engagerande saker i vardagen som kan få mig att gå runt och le fånigt en hel dag. Jag tror det är viktigt att leta rätt på de sakerna. Har man riktig tur eller skicklighet så är det kanske många saker, platser, upplevelser, drömmar eller människor. Även om det inte räcker till ett heldags-leende, så kanske i alla fall någon minut? Om du ler lite mer kan du lättare dela glädjen med andra. Glädje behövs mer än någonsin.

Annelie Pompe bakom spakarna i helikoptern. Bild: Privat
Annelie Pompe bakom spakarna i helikoptern. Bild: Privat

Just nu är det en farkost som får mig att le som mest. Farkosten är en helikopter. Om man som person gillar natur, djur och tystnad kan det verka ologiskt. Men livet är långt ifrån logiskt. Att flyga helikopter är en oerhörd frihetskänsla, en dröm som går i uppfyllelse och ett äventyr utan dess like. En helikopter kan hovra helt still i luften och flyga i två dimensioner, visst är det fantastiskt! Ni som följt med i krönikorna sedan i somras anade att teorin startat. Jag älskade flygteoriskolan och att lära mig om väder, aerodynamik och motorer. Det var en ny dimension till förståelsen av världen. Sedan dess har jag börjat flyga och det är just nu det roligaste som finns.

Själva flygandet är inte lätt, och jag håller med en av instruktörerna som sa med ett leende "det är svårt och roligt". Helikoptern kräver fullständig närvaro med alla sinnen, precis som mina andra favoritsporter fridykning och klättring. Jag har turen och glädjen att få flyga nära hemma på Säve med Svensk pilotutbildning. Den goda turen fortsatte med trevlig skolledning och otroligt duktiga instruktörer. En bra och närvarande instruktör kan göra all skillnad (Tack Karl och Hampus!). Deras tålamod, pedagogik och engagemang har gjort varje lektion till en mini-julafton av glädje.