Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Britta Hermansson, präst och krönikör. Bild: Anders Ylander
Britta Hermansson, präst och krönikör. Bild: Anders Ylander

Britta Hermansson: Jag blev både överraskad av ropet och innerligt glad

Som så många andra har prästen Britta Hermansson hittat nya vandringsleder och cykelvägar den här våren. Upptäckarglädjen i närmiljön har också lett till oväntade möten. Häromdagen träffade hon två vänliga kvinnor – och slumpen bjöd på en trevlig överraskning...

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Är du här i dag igen? Jag hemestrar i finvädret och blir igenkänd. Jag tycker om det. Att någon kommer ihåg mig och mina glada tillrop över en så fantastisk plats – så nära! Och jag hade inte upptäckt den innan. Ja, förra helgen då. Jag återkommer ju. Försöker vara lite wild and crazy och inte beställa samma goda lunch som förra gången. Med viss ansträngning satsar jag på en ny rätt. Jag blir inte besviken. Snarare lika häpen över de goda smakkombinationerna.

Som av en slump (enligt Astrid Lindgren skulle slumpen kunna vara Guds sätt att vara anonym) så hamnade jag en gudomligt vacker försommardag i slutet av maj på Floda Garveri för att äta lunch med en god vän. Vilket ställe!

När solen bjöd upp mig än en gång helgen efter så sa jag lite blygt ja tack och tog en svängom – igen. Till samma plats. Ni vet, nu kan vi upptäcka vandringsleder och cykelvägar som aldrig förr. Nära. Ingen behöver åka långt. Vi hemestrar.

För mig är numer en av de möjligheter jag tipsar om Götaleden. Där finns otroligt natursköna sträckor längs med Säveåns dalgång. Jag bestämmer mig för att vandra längs med vattnet ännu en dag när solen bjuder upp mig.

Men för att göra det lite mer attraktivt för mig själv vid detta tillfälle så åker jag lite längre med pendeln och betar av ytterligare en sträcka i mina vandringsskor innan det glada tillropet när jag ska inhandla lunchen: "Är du här i dag igen?"

Men vet ni vad, jag gick vilse i början. Som vanligt. Jag har ju ett obefintligt eller rättare sagt spegelvänt lokalsinne. Väl inövat på att gå i motsatt riktning mot min intuition, men det hjälpte inte. Jag kom helt fel. Trodde jag. Tills slumpen bjöd på ytterligare en trevlig överraskning. Jag mötte två mycket vänliga kvinnor som följde mig en bra bit av sträckan till rätt riktning och väg. Och, nu kommer det, en av dem hade släkt och försänkningar i Nås! Fattar ni? Nej, men några som känner till mig lite fattar osannolikheten och min totala överraskning. Jag är från Nås, i Västerdalarna. Jag brukar sällan träffa på folk därifrån eftersom det är bara cirka trehundrafemtiosju personer att välja på och de flesta har valt att hemestra på hemmaplan. Nu var det jag som utropade: "Men vad gör du här?"

Hon svarade på klingande dalmål det mest självklara, jag bor här.

När vi på grund av restriktioner och vissa försiktighetsåtgärder väljer att upptäcka det som är närmast kan slumpen vara avgörande. Vi hamnar på platser, möter vänliga människor och har nära hem. Kan det bli bättre? Så skiljs vi åt och medvandraren ropar till mig: "Må Gud gå med dig". Vilken slump. Jag blev både överraskad av ropet och innerligt glad.

Jag vill gärna höra någon som säger: "Är du här i dag igen?" Det gör mig glad. Så vill jag också hälsa dig. Du som inte kommer så långt från hemmakvarteren när du promenerar på gatorna eller längs med olika natursköna stigar i vårt vackra land i sommar. Vad fint att du är här i dag igen! Gud går med dig.