Ingrid vill aldrig lämna sitt älskade Rhodos

Med van hand rattar hon sin lilla bil med höger hand och pekar med vänster åt Turkiet till. Klara vinterdagar kan man se snötäckta toppar på bergsryggen på andra sidan Egeiska havet. Fonden är andäktigt vacker. Turistsäsongen på Greklands andra största ö, har så smått dragit igång.

– Det bankas och det spikas och det målas och det grejas. Förr sa vi hejdå till varandra på våren, för då visste vi att vi inte skulle ha tid att ses förrän när säsongen var över. Vi jobbade sju dagar i veckan, säger Ingrid Ioannidi som inte tänker oja sig inför turistinvasionen, eftersom det betyder inkomst för öborna.

Familjen drev en turistbutik i Rhodos nya stad, ända tills för fem år sedan. Innan dess präglades hennes arbetsliv i Grekland också av turismen. Hon arbetade bland annat i en supermarket på ett hotell. En dag kom det in en ung kille dit som hade en logga med ”Grabbarna Grus” på sin t-shirt. Då visste hon inte att det var en nyöppnad svensk klubb på ön.

– Jag tyckte det var ett urgulligt namn och frågade om det var ett svenskt byggbolag och hur de i så fall hade fått licens att bygga i Grekland, minns hon.

Sedan dess har det byggts upp oändligt många fler krogar längs den så kallade bargatan i Rhodos. Ön är ett gammalt turistmål för svenska resenärer. Fortfarande är det många som återkommer hit år efter år.

Ingrid Ioannidi menar att ön förändrats mycket under tiden som hon bott här.

– Rhodos är en mer internationell plats i dag. Här bor många inflyttade. Det var ett annat tempo förr. Kom man inte i dag, så kom man nästa dag eller i nästa vecka. Vi har gått upp i varv mer och blivit effektiva, förklarar Ingrid.

Hon kom till Rhodos som turist, tillsammans med sin bror, första gången 1973. De bodde på ett ställe inne i stan och vad hon inte visste då var att den trevliga servitören, på hotellet, så småningom skulle bli hennes make.

Hon och Giorgios flyttade till Sverige i över fem år, för att återvända till Rhodos och bosätta sig där för gott. I dag bor de på östsidan, med utsikt över havet och Faliraki.

– Det faktum att vi båda har varit invandrare i varandras länder har gett oss en större förståelse för varandra och för andra människor som kommer som flyktingar i dag, menar Ingrid som inte har återvänt till Sverige särskilt ofta.

Hon har syskon som bor kvar i Göteborg. När hon väl är hemma och hälsar på brukar hon ta en promenad i Haga.

– Jag blir riktigt nostalgisk och vill gärna klappa på de gamla fina husen som bevarats, berättar hon.

Hennes familj flyttade från Stockholm till Linnégatan i Göteborg när hon var 15 år. Det var mitt i terminen och hon började i en ny skola. Hennes minne sammanfattas i ett: ”Bevare mig väl.”

– Jag minns att alla stod i en ring runtom mig och bad mig säga något. När jag frågade vad jag skulle säga på stockholmska, så rasade de ihop av skratt.

Nästa termin började hon i på Nya Elementarskolan och fick goda vänner. Som vuxen arbetade hon på bank i Göteborg. Ända tills hon åkte till Grekland på semester 32 år gammal.

– Jag har verkligen hittat hem. Jag pratar ganska högt och mitt temperament passar mycket bättre här än hemma, påpekar Ingrid Ioannidi som menar att det inte finns på kartan att hon ska flytta tillbaka till Sverige.

Trots krisen i Grekland och trots att hon märker att enda sonen flaxar med vingarna och kanske snart åker iväg till ett annat land för att få ett bättre arbete. Precis som många andra unga greker har gjort de senaste åren.

– Än så länge är det lättare att hitta jobb på Rhodos än på fastlandet. Men skatterna har höjts, samtidigt som löner, a-kassa och pensioner har sänkts. Grekland kommer inte att ta sig upp under min livstid, siar Ingrid Ioannidi som är tacksam över att turisterna trots allt fortsätter att komma till Rhodos.

Agneta Slonawski