Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Enda gången jag längtar hem är när jag är i Sverige", säger Inger Carlsson som älskar sina kvarter i Aten och sitt hus på Kreta. Men hon åker gärna till Sverige för att jobba. Genom åren har det blivit många utställningar, bland annat på Konstepidemin i Göteborg.

Inger blev kvar i sitt älskade Grekland

– Hur det började? Som det brukar. Jag träffade en grek på en ö en sommar, säger Inger Carlsson och skrattar.… Det är 40 år sedan och sedan dess bor textilkonstnären från Skövde i Aten. Hemlängtan, det känner hon bara när hon är i Sverige.

I den nyutkomna intervjuboken Grekiska livstycken berättar Inger Carlsson om flytten från Sverige till ett nytt liv i Grekland. Hon hade träffat kretensaren Yannis bara ett par dagar innan hon skulle åka hem från sin semester. Passionen till såväl mannen som landet gick inte över och efter ett drygt år packade hon elva väskor och symaskinen och lämnade Göteborg där hon då bodde. Sedan dess har Inger Carlsson sin adress i Aten men hon har också en fot kvar på Kreta, där Greklandsäventyret började 1976.
– Jag fick tips om Mirtos på Kretas sydkust. Där samlades mycket konstnärer och ungdomar på 70-talet, för att leva mindre konservativt och närmare naturen.

På Kreta äger Inger i dag, tack vare ett arv från farmor, ett hus. Sedan några år håller hon här varje höst workshops i broderi och indigofärgning för textilintresserade svenskar.
– Det gemensamma boendet är en del av konceptet. Åtta deltagare åt gången, berättar Inger Carlsson.
Kurserna håller hon tillsammans med textilkonstnären Henriette Ousbäck i Göteborg, som hon gick på HDK med och har känt sedan 1973.

Inger Carlsson lever ensamstående sedan många år. Passionen till Yannis har ersatts av en livslång vänskap, de bor grannar, och Inger har numera sin kärlek boende i Frankrike.
Men hennes konstnärliga kluster i Grekland har varit beständigt.
AFI Collective var ett nybildat konstnärskollektiv i Aten som bjöd in den nyinflyttade Inger runt 1980. Sedan dess har de arbetat ihop, ställt ut runt om i Grekland, men också i Bologna, Bryssel och Berlin.
– Många svenska kvinnor jag har träffat här i Grekland tar över sin mans umgänge med familj och släkt och har inget eget kvar. Jag hade turen att träffa kollegor och har alltid haft kvar mitt yrkesliv och mina svenska vänner. Det är viktigt, för det är inte så lätt att hitta nya när språket och traditionen kan vara en barriär.

Med sina likasinnade har Inger Carlsson under åren drivit galleri och butik i Plaka i Aten. En verksamhet som lockade ner 10-gruppen från Sverige, med bland andra Inez Svensson. Bland AFI:s främsta meriter i Grekland kan nämnas flera stora utställningar på Benakimuseerna i Aten, fyra museer motsvarande Röhsska i Göteborg.
– Ett Mecka för inspiration, säger Inger som för brödfödan under perioder också jobbat som designer för Ikea.
Som konstnär är hon mindre drabbad av Greklands ekonomiska kris än många andra.
Fallet är inte så högt när man från början är låginkomsttagare, men det är också generellt de konstnärliga och kreativa yrkesgrupperna som klarar sig bäst när folk inte har råd att handla. Skomakare och sömmerskor har fullt upp.
– Folk lagar och lappar och syr om.

Och konstens betydelse för människan minskar inte i kristid, snarare tvärtom.
Parallellt med igenbommade butiker, ökad självmordsstatistik och pensionärer som får försörja sina arbetslösa vuxna barn och barnbarn, ser man ett tydligt mönster på Atens gator i dessa dagar. En utbredd generositet, kreativitet och medmänsklighet. Det vittnar många om. Så även Inger Carlsson.
– Aten är en fantastisk stad att bo i, det kommer aldrig att förändras. Här finns allt jag behöver, god mat, ett underbart klimat och grannar som jag tycker om, säger hon och reser sig plötsligt tvärt, på en given signal, där vi sitter i hennes prunkande lilla trädgård.
– Yoghurtbilen! Ursäkta, jag måste ut och köpa yoghurt. Ni ska få smaka, den är fantastisk med jordgubbar och honung till.

 

Inger Carlsson - alltid på språng. Bild: Lisa Thanner
Inger Carlsson - alltid på språng.

Sett i backspegeln började Inger Carlssons resa redan i femårsåldern. Då svarade hon ”jag ska bli utlänning” när vuxna frågade henne vad hon skulle bli när hon blev stor. Vid knappa 17 flyttade hon hemifrån för att ”hinna med allt”. Drömmen som barn var att bli klassisk balettdansös. Det valet fick hon inte göra för föräldrarna.
– Dans och teater var inte så populärt på 50-talet, säger Inger, utan sorg idag. 

Det blev yrkesskola i Skara istället och vävskolan väckte hennes passion för tyg. En period jobbade hon på Borås stadsteater med måleri och scenografi och går man igenom Inger Carlssons långa cv ser man i dag en väv av många konstnärliga uttryck.
– Jag tror inte på EN sak i livet. Det finns så många möjligheter att ta vara på. Jag vill uppleva så mycket jag kan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.