Impulsköpet tog Jan till smugglarkungens hus

Jan har aldrig ångrat av köpet av huset som med sina tinnar och torn minst sagt sticker ut i den låga skärgårdsbebyggelsen. Och som begåvats med många namn – Bremerska villan efter den kände spritsmugglarkungen Ernst Bremer (en av de personer som bott i huset), Panget, smugglarkungens hus och smugglarvillan.

I husets källare inryms numera också ett spritsmugglarmuseum som ställts i ordning av Bohusläns museum.

– Jag brukar lite skämtsamt kalla mig ”museiintendent”. Det är jag som öppnar och visar runt, säger Jan.

I det ganska anspråkslösa museet ryms bilder, prylar och berättelser om spritsmuggling och om smugglarkungen Bremers bravader, men också om tullens ansträngningar att sätta stopp för smugglingen utmed kusten.

Jan kom till Göteborg från Landskrona 1971 för att studera på socialhögskolan och har sedan dess varit Bohuslän trogen.

Till en början ägde tre familjer huset gemensamt och disponerade varsin lägenhet, men sedan 1995 är Jan ensam ägare.

Och han har många historier att berätta om huset, om öns historia och förstås om spritsmugglaren Ernst Bremer, som efter giftermålet med lotsdottern Annie Bremer flyttade från Öckerö till Kalvsund. Att smugglaren var bosatt på Kalvsund där det fanns en tullstation och var så fräck att han gömde smuggelsprit under tullbryggan har väckt mycket munterhet bland ortsbefolkningen.

En historia handlar om sillexportören Arvid Börjesson som lät bygga huset 1912. Bakgrunden var att Börjesson sålde sitt hus på tomten bredvid, men ångrade sig efter kort tid och ville köpa tillbaka det.

– Men det fick han inte, och han lär då ha sagt ”då ska jag bygga ett hus intill ditt så att du varken ser sol eller måne", vilket han också gjorde, berättar Jan.

Om Bremer berättas att han var en charmerande gentleman som själv var väldigt försiktig med alkohol.

– Jag har mött flera äldre damer som träffat Bremer, och när de berättat om honom har deras ögon tindrat, säger Jan.

Det är också gentlemannabilden av smugglarkungen Bremer som lever kvar, och som fått ett romantiskt skimmer genom boken Bremer – spritsmugglarkungen som skrevs av Pär Ehnebom 1929. Och senare genom filmen Smugglarkungen med Janne "Loffe" Carlsson i huvudrollen som hade premiär 1985, samma år som Ernst Bremer dog, 99 år gammal.

Sedan 1985 har alltså Jan Maesel bott på ön. Och han tycker att det var ganska lätt att flytta dit och finna sig tillrätta.

– På en sån här liten plats med cirka 200 fastboende behövs alla.

Trots sin litenhet har ön ett rikt föreningsliv, och Jan berättar om några gemensamma projekt som genomförts. Bland annat 2007-2008 då ö-borna byggde en kiosk, renoverade en pir och anlade en promenadstig. Under dessa byggen lade 80 personer tillsammans 3 500 arbetstimmar på allt från stenröjning till kaffekokning.

Då användes det norska dugnadskonceptet, då människor arbetar frivilligt, oavlönat och ideellt för att åstadkomma något tillsammans. Ett arbetssätt som Jan är väl bekant med eftersom hans pappa är norrman, och som åter kommer att användas när nu natur- och kulturstigen på Kalvsund ska byggas ut.

En form av dugnad var det också när smugglarvillan byggnadsminnesförklarades 2004, och dessförinnan skulle återställas i ursprungligt skick utvändigt.

– Då ställde Mikaeli sångare, kören jag sjunger i sedan många år, upp och hjälpte mig att måla om huset, med fyra strykningar – ett jättejobb!

Musik, särskilt körsång, är en viktig del i Jans liv.

– Jag har sjungit sedan jag sjöng i Landskrona gosskör.

I Mikaeli sångare, som har gammal musik som specialitet, är Jan tenor. Och förutom en Bellmanföreställning under våren medverkar kören bland annat med en pilgrimsföreställning på Medeltidsdagarna i Arboga, som inleds i morgon och pågår resten av den här veckan.

Musiken finns också med både inne i och utanför huset. Då och då arrangeras små musikevenemang i museets kafédel i källarvåningen. Och sommartid händer det att Kalvsundsborna samlas till musikaftnar i husets trädgård. Då är det inte bara körsång, utan också jazz, swing- och rockmusik, som hörs över ön.

Redan innan Jan slog sig ihop med sin sambo Maria hade han paddlat en del kajak, men numera är det väldigt mycket kajakpaddling och friluftsliv. Paret har bland annat paddlat och övernattat i tält utmed hela Bohuskusten, från Rossö i norr hela vägen hem till Kalvsund.

– Maria tycker att en sommarnatt som inte tillbringas i tält är en förlorad natt, säger Jan och skrattar när vi traskar upp till öns högsta punkt där det sexkantiga sjömärket Valen står.

– Det är Västkustens enda byggnadsminnesmärkta sjömärke som tidigare, innan nya kyrkan på Öckerö byggdes, var det första man såg när man kom seglande utifrån havet.

Jan ser många fördelar med ö-livet.

– Bland annat lugnet och närheten till naturen. Vi har tio meter till morgondoppet, något som gör det enkelt för oss att bada året om.

Lisbeth Hedberg

namn@gp.se