Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det är ett tidsödande och mödosamt hantverk som ligger bakom Martin Blombergs produkter i läder. "Jag går på loppisar och hittar gamla väskor och annat som jag använder till tillverkningen. Varje sak har liksom sitt egna lilla liv och historia och sådant vill jag lyfta fram", konstaterar han. Bild: Jan Larsson

I Martins hantverk står miljö och återbruk i fokus

Engagemanget för miljön fanns redan i unga år. Som 10-åring skrev han ett brev till statsministern med frågor om miljöproblemen. I dag arbetar Martin Blomberg med hantverk i läder och är fortfarande engagerad i miljö och återbruk.

Under uppväxten i Ockelbo var det först musik som gällde. Efter musiklinjen flyttade han till Göteborg för att läsa vidare på musikhögskolan. Miljöengagemanget har varit med hela tiden. Martin menar att han alltid varit en typ av miljöaktivist, även när han gick i mellanstadiet och skrev det där brevet.

– Jag tog väldigt allvarligt på larmrapporterna om ozonlagret redan som liten, låg vaken och funderade på vad som skulle hända. Så jag frågade mina föräldrar vem som bestämde om sådana saker i Sverige och fick svaret att det var statsministern.

Skrev till Carl Bildt

Som 10-åring skrev Martin därför ett brev till dåvarande statsministern Carl Bildt (M).

Fick du något svar från honom?

– Ja, han svarade och tackade för mitt engagemang och skrev ner en förklaring om hur allt hänger ihop. Om det lugnade mig så mycket är jag inte så säker på, men det var naturligtvis roligt och peppande för mig att han bemödade sig att svara.

Turnerade som trummis

Efter musikhögskolan turnerade han några år som trummis. När det kom småbarn in i familjen blev det mindre tid för turnerandet. I stället hittade han en väg till hantverksarbetet.

– Övergången mellan musik och hantverk förvånar mig lite fortfarande. Under hela min uppväxt var jag den opraktiske, den som kokade kaffe åt de andra som snickrade och renoverade.

Bild: Jan Larsson

Intresset för hantverk växte fram under en period med skilsmässa och en form av livskris, då Martin kände att han behövde hitta något nytt att sysselsätta sig med.

En vän, Martin Molin från Wintergatan snickeriverkstad, fångade då upp hans intresse.

– Jag var där och delade verkstad med honom och blev alltmer intresserad av snickrandet. Sedan märkte jag att det faktiskt blev något bra av det jag gjorde. Det var första gången i livet som jag kände att man faktiskt kunde använda sig av någonting man skapat. Så det där blev en trigger för mig att fortsätta.

Abrupt slut för snickeriet

Efter ett tag hittade Martin en egen lokal där han startade ett snickeri. Olyckligtvis fick det hela en tvär vändning när snickeriet en natt brann upp.

– Det var ju ett bakslag. Där stod jag med en miljon idéer, en kolhög och inget snickeri. Men jag fann mig faktiskt ganska snabbt och letade upp en ny lokal nära min lägenhet i Gamlestaden

Någon ork att börja om med ett nytt snickeri fanns inte. Men det fanns en bekant som jobbade med läderhantverk och som tidigare föreslagit att Martin kanske skulle prova på att arbeta med läder.

– Han bjöd in mig till sin verkstad och började visa mig hantverket med läder. Jag lärde mig mer och mer, tillverkade min första plånbok och var otroligt stolt. Så jag tänkte att det här är något som jag ska fortsätta med.

Bild: Jan Larsson

Sedan i våras håller Martin till i den egna verkstaden i Gamlestaden, där läderhantverket skapas med återbrukat läder. Produkterna är saker man använder i vardagen, som plånböcker, bälten, korthållare och passhållare. Allt skinn han jobbar med är ekologiskt garvat och ganska ofta är det materialet som styr vad han tillverkar.

– Det är sällan jag har en klar idé från början. Oftast har jag fått tag i ett material och ställer mig frågan om vad jag kan skapa utifrån den läderbiten, sedan går jag vidare med den idén.

Speciella verktyg

I verkstaden är det handverktyg som gäller. Martin visar ett speciellt verktyg, format som en halvmåne som skär och en annan som markerar kanter på läderbiten, ibland ska det stansas ut hål som tråden ska löpa i.

– Just detta med tråden blir ju en skillnad mot det som är maskinsytt. Syr man för hand, så blir sömmen mycket starkare och mer hållbar, vilket på många sätt ger ett bättre resultat, berättar Martin

Det här med miljö och återbruk är fortfarande viktigt.

– Jag går på loppisar och hittar gamla väskor och annat som jag använder till tillverkningen. På så vis letar jag mig fram här i hantverksvärlden och hoppas någonstans att vi människor börjar ta hand om det vi har innan vi slänger och köper nytt. Varje sak har liksom sitt egna lilla liv och historia och sådant vill jag lyfta fram.

Martin Blomberg

Ålder: 36 år.

Bor: Gamlestaden, Göteborg.

Yrke: Evenemangsfixare, trummis och hantverkare.

Familj: Två barn, Hilde och Rut.

Intressen: Hantverk, filosofi och språk.

Instagram: @madebyhandlebar

Hemsida: www.handlebar.se

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.