I Gunnars teater spelar de hemlösa huvudrollerna

Han konstaterar att han inte är någon teatermänniska själv och att ordet teater skrämmer många – men just forumteater handlar främst om rollspel utifrån egna upplevelser.

– Det är autentiska upplevelser men ibland förenklade eller överdrivna, förklarar Gunnar Larsson, ledare för projektet Rättvis forumteater där hemlösa får möjlighet att delta i forumteatergrupper.

Teaterform från Brasilien

Forumteater, vars syfte bland annat är att bryta förtryck och synliggöra konflikter, kommer ursprungligen från Brasilien och Gunnar berättar vidare att det kan handla om att man riggar upp en förtryckt situation och därefter låter publiken hoppa in och bryta förtrycket.

– De hemlösas historier är värda att berättas. Det finns mycket kunskap att hämta – vad innebär det att leva på gränsen?

Gunnar, som alltid arbetat inom vården, var i trettioårsåldern när han började jobba med hemlösa – först på ett kvinnoboende som drevs av Räddningsmissionen. Han studerade därefter till socialpedagog och i samband med det upptäckte han forumteater.

– Man kan ju tro att det var en slump att jag började arbeta med hemlösa, men egentligen var det inte det, säger Gunnar dröjande. Jag är själv en överlevare, jag blev utsatt för sexuella övergrepp i tonåren. Jag går i en samtalsgrupp nu och kämpar med det. När jag kom i kontakt med föreningen nxtME, som stöttar personer utsatta för incest, blev det vägen bort från skammen. Men jag har ändå haft det bra om man jämför... och levt som en medelklassperson.

Viktigt att berätta sin historia

Han ler lite svagt när han lägger till:

– Jag säger till andra ”kom och berätta er historia”, men jag har inte berättat min egen historia än. Jag börjar förstå nu hur smärtsamt och svårt det är. Men alla måste få berätta och drömma, det är viktigt. Och jag är stolt över att jag överlevde.

Efter ett ögonblicks tystnad konstaterar Gunnar att det finns en läkning i att berätta.

– Man berättar, omformulerar och det skapar ringar på vattnet. Det kan vara svårt, när folk har haft det tufft och blivit sårade, men kan man berätta så finns det oerhörda möjligheter. Fast det tog ett liv för mig att förstå det och att orka ta mig ur bubblan.

Under perioden då han jobbade på kvinnoboendet fascinerades han av alla färgstarka personer han mötte, men upplevde samtidigt att ingen tog vara på de här människornas historier.

– Jag tänkte ”vad kan man göra?”. Alla har rätt att bli lyssnade på. Det tog sin tid att processa fram men det slutade med detta, forumteater, och det blev så fantastiskt mycket bättre än jag hade kunnat tro. När jag gick med idén till Räddningsmissionen trodde jag knappt själv på den, men det går att drömma.

Jobbar med fyra grupper

Just nu arbetar Gunnar med fyra olika forumteatergrupper där socialt utsatta människor får möjlighet att göra sina röster hörda. Några deltagare var nyligen iväg på en teaterfestival och till hösten ska bland annat en psykiatriföreställning sättas upp.

– Vi sätter ihop flera små självupplevda scener till en stor föreställning och hoppas att vi ska kunna visa upp den för psykiatripersonal. De som kommer till oss besitter kompetens som är viktig – självupplevd kunskap. Vi brukar säga att vi utbildar dem till experter. Jag har själv aldrig lärt mig så mycket som nu. De här människorna är väldigt storsinnade och smarta kring sin egen problematik.

Gunnar gör en kort paus men fortsätter snart:

– Det har ändå varit lätt att få med folk, även om många först blir skrämda av ordet teater. Den som inte har något kommer när du öppnar dörren – vad det än handlar om. Men då har du ett ansvar att erbjuda något som förhoppningsvis är meningsfullt.

Den perfekta medicinen

Tillbakalutad i fåtöljen pratar Gunnar engagerat om forumteaterverksamheten och konstaterar att det är en medicin som slår allt annat han sett inom socialt arbete. Vissa av deltagarna har varit med sedan starten 2016.

– Om jag fick önska något skulle det vara ett eget kulturhus till de här människorna – ett brukarstyrt kulturhus för hemlösa.

Lina Norman

livsstil@gp.se