Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
I Enes Talics tittvänliga frisörsalong på Första Långgatan finns hela tiden något nytt att upptäcka. En del av inredningen var med redan när salonmgen öppnade 1932, men mycket annat har tillkommit längs vägen. Bild: Lars Hjertberg

I ett kvarts sekel har Enes klippt till många göteborgare

Väldigt få göteborgare har minnesbilder av annat än en raksalong på Första Långgatan 14.
De senaste 25 åren har Enes Talic vårdat och utvecklat salongen med en uppskattad mix av sax, kam, och lyhört samtal i en miljö utöver det vanliga. En del av 30-talets originalinredning finns faktiskt fortfarande kvar.

Om Enes Talics brevduvor lyfter mot skyn en tidig morgon i Berlin vet frisören från Första Långgatan att han sannolikt har dem tillbaka hemma i villaträdgården i Brunnsbo redan samma kväll.

Målinriktad resa

En fascinerande och målinriktad resa; till trygghet, mat och vatten.

– Jag gillar verkligen deras frihetskänsla, säger Enes som själv en gång tvingades bryta upp från krigets balkan. En flykt med oklar destination, men med stark längtan efter lugn och trygghet.

Bild: Lars Hjertberg

Egentligen var det mest en ren tillfällighet att Enes och flickvännen Asima kom att äntra en färja till Ystad.

– Många av de andra flyktingarna ville helst till Tyskland eller Schweiz, och själva hade vi funderat på att försöka komma till Danmark när vi fick höra talas om den här båten till Sverige.

– Ärligt talat visste jag inte mycket mer om Sverige än Abba, Ingemar Stenmark och Volvo.

Har koll på stammisarna

En solig förmiddag på Första Långgatan i hjärtat av Göteborg kan den där upplevelsen kännas väldigt avlägsen. Treans spårvagn gnisslar till på sin väg mot Järntorget, ett förbipasserande par stannar till och beundrar salongens tittvänliga skyltning medan en stammis tittar in och beställer tid för en eftermiddagsklippning.

– Kvart över fyra, passar det?

Kundens son är elitspelare i handboll, vet Enes som efter 25 år i den gamla raksalongen upparbetat en bred kundkrets med förgreningar ut i stadens alla tänkbara vrår och sammanhang.

Bild: Lars Hjertberg

Redan hemma i bosniska Sanski Most hade han hunnit etablera sig som frisör, och när Enes skulle börja sitt nya liv i Göteborg uppmuntrades han att gå en kurs på Frisörskolan för att på så sätt bli mer attraktiv på arbetsmarknaden.

– Fast själv insåg jag att inget var viktigare än att lära mig språket snabbt. Så bra jag bara kunde.

Jubileum i september

Den 6 september är det exakt 25 år sedan Enes Talic tog över den raksalong där göteborgare vårdat sitt yttre ända sedan 1932.

– Thure Roswall var först. En av hans tvålpojkar, Erik Midensten, tog så småningom över verksamheten. Men det var min vän Olle, lärare på Frisörskolan, som 1995 berättade för mig att salongen var till salu.

– Jag hade cyklat förbi här många gånger och gillade den här delen av stan; hamnen, båtarna, folklivet. Men att jag skulle kunna ta över salongen kändes närmast overkligt.

Vem vet, kanske bidrog det faktum att Erik en gång själv kommit som krigsbarn från Finland, till att affären gick i lås.

– Erik kommer fortfarande hit och klipper sig emellanåt, och han frågar alltid om de gamla kunderna: hur är det med Åke i Backa, och hur mår Gunnar som så ofta brukade ha med sig en burk honung? Och han som ett tag flyttade till Gran Canaria – hur är det med dom?

Bild: Lars Hjertberg

Även om en del stammisar från Eriks era fortfarande tittar in på salongen har Enes sakta men säkert byggt upp sin egen kundkrets.

I den frisörstol, som i ett tidigare liv tjänstgjorde på en salong i Chicago, avlöser nu alla tänkbara yrkesgrupper och frisyrpreferenser varandra; advokater och antikhandlare, hantverkare och hockeyspelare, fotografer och forskare.

Dramatik i salongen

En gång i tiden lär till och med tungviktsmästaren Ingemar Johansson ha ansat sitt hår här. Han som annars helst själv klippte till.

– Det finns alla kategorier. En del till och med faller i sömn och börjar snarka. Värre var det den gången en man mitt under klippningen plötsligt fick svåra hjärtproblem. Jag kämpade med honom i stolen och fick hjälp av en förbipasserande dam innan en ambulans kom och hämtade honom, och nu är vi kompisar.

Enes trivs med livet, salongen och kundkontakterna.

Visdomsord från pappa

Ibland tänker han på ett av pappa Ilijas ordspråk hemma i Bosnien: Så länge man kan gå på toaletten själv ska man inte klaga.

– Men min far sa också: Man ska gripa tillfället när det dyker upp, annars kan man få gå och ångra sig hela livet.

Det var med de orden i bakhuvudet Enes Talic satsade allt han hade och slog till på salongen den där septemberdagen för 25 år sedan.

– Och när jag en dag blir pensionär hoppas jag att jag emellanåt kan få åka runt och besöka mina gamla stammisar. Kanske en tur till vänner i Onsala eller Stora Höga, eller till Bertil på Marstrand. Fixa frisyren, ta en fika och prata en stund. Jag håller gärna på när jag fyllt 75 också. Inga problem.

Enes Talic

Ålder: 52 år.

Yrke: Frisör.

Familj: Gift med Asima, sonen Saud 23 år och dottern Ida 14 år.

Bor: Villa i Brunnsbo, Göteborg.

Fritidsintressen: Det har alltid varit mycket kring barnens dansträning och tävlingar. Och så har jag förstås mina brevduvor.

Favoritmusik: Evert Taube.

Senast lästa bok: Tyvärr, jag hinner inte läsa böcker, men gärna frisörtidningar och GP.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.