Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Maria Olsson har varit föreståndare och kurator på Minna-mottagningen i 30 år, men nu går hon i pension.
Maria Olsson har varit föreståndare och kurator på Minna-mottagningen i 30 år, men nu går hon i pension. "Fortfarande upplever kvinnor en skam i det ensamma mödraskapet", konstaterar hon. Bild: Ulrika Nandra

I 30 år har Maria hjälpt ensamma mammor

FN har i år valt temat jämlikhet för Internationella kvinnodagen.
– Man skulle hoppats att vi hade kommit längre i Sverige, men fortfarande upplever kvinnor en skam i det ensamma mödraskapet, säger Maria Olsson, föreståndare och kurator vid Minna-mottagningen som under 30 års tid gett stöd åt flera tusen kvinnor.

Det ska sägas med en gång. Vi har träffats förut. Jag var gravid och ensam då jag behövde lämna fadern. Min barnmorska berättade om Minna-mottagningen, en rådgivande mottagning för ensamma gravida kvinnor eller de kvinnor som bär på en tveksamhet om man ska behålla barnet eller göra abort. De som Maria möter befinner sig ofta i både sin svåraste och bästa stund i livet.

En ikon i Göteborg

”Minna-Maria,” som hon kallas, har för många kvinnor blivit en slags Göteborgsikon och om bara ett par dagar går hon i pension efter nästan trettio år i verksamheten. Man skulle kunna tro att mycket har hänt för den ensamma modern på alla de här åren.

– Det har låtit likadant under alla år. Kvinnor vi möter beskriver sitt ensamma mödraskap på samma sätt, då som nu och det är skammen de känner inför att det inte blev som de hade tänkt sig, att bli ensam mor. Men jag hoppas verkligen att samhället en dag kan befria kvinnor från skammen inför det ensamma mödraskapet.

">
Bild: Ulrika Nandra
Bild: Ulrika Nandra

När ett par vänder sig till Minna-mottagningen är relationen ofta redan på väg bort, men det som återstår är tvivlen i beslutet kring det växande fostret. Maria eller en annan kurator på mottagningen möter de tvekande paren i stödsamtal.

– Kvinnor uttrycker ofta skuldkänslor och att de är egoistiska om de behåller barnet mot mannens vilja. Men det här blir dubbelt för samhället skickar så olika signaler till den blivande ensamma modern. Å ena sidan står samhället bakom de kvinnor som vill inseminera och skaffa barn på egen hand, där fadern från början inte finns med. Men att vilja behålla ett barn med en man som man haft en relation med då har ofta kvinnan svårare att lyssna till sin egen vilja.

Minna-mottagningen som finns i både Göteborg och Uppsala startades i slutet av 80-talet och då som en abortmottagning för rådgivning med samtal tillsammans med fadern till barnet. Detta i en tid när det fortfarande var kontroversiellt med abort.

– Debatten då var väldigt hätsk och abortmotståndet var stort med demonstrationer med blodiga dockor.

Slår tillbaka på kvinnan

Men nu menar Maria att det har skett en förändring, abort har trivialiserats på ett sätt som slår tillbaka på kvinnan. Omgivningen ställer sig snarare frågande om en kvinna inte vill göra en abort och när en kvinna sörjer en abort.

– Det är inte ovanligt att sorgen kan komma flera år senare. Vi har samtalsstöd tills man känner att man är klar. I stort sett alla vi möter säger att de känt att de inte har ”rätt” att sörja, som att en abort är väl ingenting.

För de kvinnor som väljer att föda har Minna-mottagningen sedan mammagrupper med barn i samma ålder och möjligheten till gratis stödsamtal finns tills barnet är två år.

– Det har hela tiden handlat om att fylla ett tomrum där ingen annan finns. Om vi inte ger den här gruppen kvinnor stöd är det ingen annan som gör det, säger Maria Olsson.

Många tankar och frågor

En oplanerad graviditet medför ofta ett virrvarr av tankar och frågor och inte minst juridiska frågor.

– Om kvinnan går emot mannens vilja och behåller barnet ser vi att det kan bli smärtsamma vårdnadstvister men det händer också att mannen senare förlikar sig och vill ha kontakt med barnet. Det är väldigt glädjande när det händer.

Bild: Ulrika Nandra
Bild: Ulrika Nandra

Mottagningen som började i en liten lokal i Linnéstan har under årens lopp fått byta lokaler flera gånger och kämpat med att få de finansiella medlen att räcka.

Minna-mottagningen har med tiden blivit en institution, och vida känd för sin kostnadsfria rådgivning och populära julbord i "Stallet", ett gammalt stall i Haga som nu drivs i Frälsningsarméns regi. Varje år under sommarhalvåret gör de utflykter till Vrångö och har ett sommarläger inåt landet.

Vad är den tydligaste förändringen du sett över tid?

– Vi kan se hur samhällets alltmer liberala syn avspeglas i samtalen vi har med paren. Många män tenderar att se abort som något lätt och det är inte ovanligt med kommentarer som ”varför måste du behålla just det här barnet, du kan väl inseminera senare”.

Dubbla signaler

Maria är orolig över de dubbla signaler samhället skickar om förväntningar på en fader.

– Å ena sidan är det som att en fader inte anses lika viktig, å andra sidan ställs oerhörda krav på att en ensam mor tillmötesgår mannen trots att hon blivit ensam under graviditeten. Samhället är ganska schizofrent på den punkten.

Vad ser du för positiv utveckling?

– Det är trots allt möjligt att vara ensam mor i Sverige. Som ensam mor har du rätt till bostadsbidrag och underhållsstöd till exempel.

Vad fick dig att engagera dig i det ensamma mödraskapet?

– Jag har så länge jag kan minnas intresserat mig för skammen som många mödrar genom historien behövt dras med. Men det mer personliga svaret har jag lovat att vänta med till på måndag när jag går i pension och det är dags för avtackning.

Maria Olsson

Ålder: 65 år.

Familj: Gift, tre barn och tio barnbarn.

Bor: Floda.

Gör: Går snart i pension efter 30 år som föreståndare och kurator på Minna-mottagningen.

Intressen: Biodling, stickning och litteratur.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.