Redan som liten grabb, fanns musikintresset hos Börje, som flyttade som nioåring till Kallebäck.
Ett par år senare började han och kompisen Peter fundera på om de själva inte skulle kunna spela i band? De var influerade av såväl popmusiken på 60-talet – idolerna var Beatles, Rolling Stones och Kinks – som klädstilen.
– Vi ville ju vara som dem! Ha likadana häftiga boots och likadana gul- och svartrutiga kepsar. Något vi också fick efter att nästan ha tjatat hål i huvudet på våra föräldrar.
Sålde tidningar på helgerna
För att finansiera två blivande popidoler började Börje och Peter sälja tidningar på helgerna. Börje lyckades köpa en Levin-gitarr med skönhetsskador och Peter köpte begagnade trummor.
– Ja, efter ett tag kom vi ju på att det inte lät så bra, eftersom ingen av oss kunde spela. Strunt samma – vi hade ju i alla fall en identitet. Bandet döpte vi till "Golden Birds" – som vi målade med guldfärg på bastrumman. Jag kom in på kommunala musikskolan, men Peter bytte så småningom trummorna till elbas och vi fick en ny trummis i bandet.
Åren gick och Börje bytte ut gitarren mot sången i stället och spelade i olika band och jobbade bland annat inom restaurangbranschen på rederiet Tor Line på rutten Göteborg-Immingham (England)-Amsterdam. Att vara diskjockey fick han också pröva på, både på båt och i land.
Mångsysslare och entreprenör
Börje kallar sig själv för mångsysslare och entreprenör. Dock har musiken hela tiden alltid funnits med i hans liv. Han började spela slagverk men upptäckte att utbudet var begränsat i musikaffärerna.
– De flesta musikaffärer hade knappt några slagverksinstrument. Jag spelade själv gitarr och sjöng i band sedan många år och upptäckte när jag själv började spela slagverk som congas, att utbudet var minimalt. Så småningom växte funderingarna på om jag själv skulle kunna öppna en egen musikaffär, som bara sålde slagverk. Det här var på 80-talet och varken internet eller datorer fanns.
Hade ett startkapital
Börje berättar att han bodde granne med familjen Muskantor, som då var den största grossisten i musikbranschen.
– Jag ställde frågor och gjorde min egen analys av branschen och kände att öppna en renodlad slagverksbutik, skulle vara en bra satsning. Tajmingen var också bra, eftersom trummor och slagverk i alla genrer höll på att få en större betydelse i musiken.
Det var också rätt tidpunkt ekonomiskt då Börje hade sålt sitt aktieinnehav i det företag han tidigare arbetat och hade startkapitalet för att våga chansa på en ny affärsidé.
Under sommaren 1984 började planeringen sätta fart på allvar. En bra lokal skulle hittas och efter lite letande, blev lokalen på Ranängsgatan 12 den rätta. Efter möten med flera grossister, som fanns i Göteborg, kunde Börja sluta avtal med dessa.
Hösten 1984 slogs dörrarna upp för den nya musikaffären Buller & Bång – en affär som bara sålde slagverk.
– Jag var den första i Sverige, som satsade på en sådan butik – en affär bara för trummor och andra slagverk. Det var tuffa år i början och att jag hade kunskaper i bokföring och budgetering var nog avgörande för att jag skulle överleva de första åren och att jag aldrig sade nej till ”besvärliga” förfrågningar.
Blev en mötesplats
Åren rullade på och Buller & Bång fick besök av mer och mer nyfikna kunder och ryktet började sprida sig om trumbutiken med det konstiga namnet. Butiken blev en mötesplats inte bara för trummisar utan även för andra som var intresserade av slagverk. En kaffekanna Zoégas fanns alltid tillgängligt och butiken blev något av ”en stor fritidsgård”.
Affären var till stor glädje för Börje, men på det personliga planet blev livet tufft med skilsmässa. I det läget var stöd från goda vänner en ovärderlig hjälp.
– Min kundkrets växte och jag kunde knyta till mig slagverkarna från Operan, Konserthuset och musikkårerna runt Göteborg, vilket i sin tur gav mig kunder från hela landet.
Stadig kundkrets
Buller & Bång fortsatte att växa och bygga upp en stadig kundkrets. Börje fortsatte också att spela i band. 1987 kunde han äntligen anställa Per Burström för att hinna med allt som behövde göras. Butikslokalen började bli för liten och då huset skulle renoveras, fördubblades butiksytan och de fick också ta över tidigare lokaler intill, så butiken blev mer lättarbetad och inbjudande. Efter tio år i dessa lokaler flyttade butiken nu till en stor lokal med stora skyltfönster i hörnet av Ranängsgatan och Stampgatan.
Under 90-talet började datorer och internet utvecklas och även Buller & Bång fick känna av konkurrensen.
– Det blev svårt att konkurrera med nätets priser. Även om jag älskade mitt liv på Buller, kände jag att jag inte längre hade kraften att dra igång en omorganisation eller starta en webbshop, så jag började fundera om jag kunde överlåta butiken till någon som ville driva den i samma anda. Jag hade haft butiken i 29 år då jag sålde den 2013. Butiken överlevde ytterligare tre år innan den lades ner.
Skrev bok om butiken
Under 90-talet hade Börje träffat Jeanette och två barn söner föddes. Familjen hade tillbringat somrarna i Borgvik, Värmland och hade fått funderingar på att flytta. De flyttade till Karlstad. Efter några år skildes paret och Börje flyttade till Borgvik, fyra mil därifrån och öppnade antikaffär.
Börjes idé om att skriva en bok om Buller & Bång och alla personligheter som passerat revy där, tog fart och 2017 kom boken "Det var en gång en musikaffär". Boken är slutsåld men finns nu utgiven som e-bok och ljudbok.
Börje Olofsson
Ålder: 65 år.
Yrke: Pensionär och mångsysslare.
Intressen: Musik (spelar i värmländska salsabandet COMBOIO), heminredning, antikviteter och resor.
Familj: Fyra vuxna barn.
Bor: Utflyttad göteborgare som bott och haft antikaffär i Borgvik, Värmland, men som flyttar till Hälleviksstrand på Orust, i sommar.
Aktuell: Börjes bok Det var en gång en musikaffär – Buller och Bång finns nu som ljudbok och e-bok på Recito förlag. Pappersboken är slutsåld.
