Hej Stina!
Jag lever i en bonusfamilj och undrar hur mycket inflytande en bonusförälder bör ha över sina bonusbarn? Är det endast den ”riktiga” förälderns som får bestämma eller ska man se sig lika mycket som förälder till barnen som inte är ens biologiska? Det kan ju vara väldigt känsligt det där.
Bonusfamiljen
Hejsan Bonusfamiljen!
Tack för dina frågor, som många bonusföräldrar funderar kring. Som du skriver kan det vara känsligt för alla inblandade med hur mycket, eller lite, inflytande en bonusförälder bör ha i bonusbarnens liv. Inte så konstigt. Ni vuxna är kära i varandra och väljer ett liv tillsammans. Ni väljer däremot inte varandras barn. På det sättet är begreppet bonusförälder ibland lite förvirrande – även om de flesta föredrar det ordet framför ”pappas nya tjej” eller ”plastpappa”. Som vanligt inom det här med relationer finns det inga på förhand bestämda regler eller anvisningar, men en vanligt tumregel är dock att ha så mycket inflytande och bestämmanderätt som föräldern, och barnet eller barnen, i fråga är bekväma med. Jag försöker svara på dina frågor lite utförligare ur två perspektiv; först barnens och sedan de vuxnas.
Trygghet avgörande
Det är en jätteomställning för barn att få en ny vuxen i familjen. Låt barnen vänja sig, och låt dig hitta din plats och roll. Det tar såklart olika lång tid för olika familjer. Barn har tack vare anknytningssystemet vi alla föds med mycket lättare att lyssna till, och samarbeta med, personer som de är känslomässigt trygga med. Det blir vanligtvis de medmänniskor som med ord och handling visar både att de respekterar, gillar och är intresserade av barnet som person. Ingången att vilja bestämma bara i egenskap av vuxen brukar inte vara så framgångsrik i det långa loppet. Så ha tålamod och bygg relationen stegvis. Är barnen lite större kommer du kanske kunna prata med dem direkt om vilken roll och vilket inflytande du har i deras liv. Når du dit har ni fått en tillitsfull relation och det är mycket viktigare än att ha inflytande.
Man kan vara kär men ändå inte tycka om hur ens parter hanterar eller bemöter sina barn.
Det är en jätteomställning även för vuxna att bilda ny familj. Man kan vara kär men ändå inte tycka om hur ens parter hanterar eller bemöter sina barn. Det är lätt att ta för givet att personen man älskar delar ens värderingar och åsikter kring barnuppfostran, och att upptäcka att så inte är fallet kan vara både upprörande och oroande. Det är väldigt angeläget att prata om vad man tycker är viktigt och inte för att kunna förstå, inte ändra på, varandra.
Avbryt inte med åsikter
Se till att ha regelbundna samtal när ni är lugna och har lite tid, inte i samband med konflikter. Lyssna klart på varandra och avbryt inte med egna åsikter. Du tar dem när det blir din tur. Prata om era uppväxter, förväntningar och förhoppningar. Sätt ord på de problem ni möter i familjen och vilka mål ni skulle vilja nå istället. Prata om ni tycker att balansen mellan vuxenfokus och barnperspektiv är bra i er i familj just nu. Det är lätt att uppmärksamma lite för lite hur barnen upplever bonusfamiljen.
Innan man haft samtal och nått ömsesidig förståelse är det som nybliven bonusförälder oftast klokt att vara försiktig med att försöka ha mycket inflytande eller bestämmande över den andres barn och istället lämna det åt föräldern. Ha respekt för att barnet kanske helst lyssnar på sin förälder. Tänk istället på hur du kan stötta din partner i sitt föräldraskap och hur du kan ta hand om relationen med barnen.
Det finns mycket mer att skriva om att vara bonusförälder är vad som ryms i denna spalt. Läs gärna mer i till exempel boken ”Hela havet stormar, småbarnsfamiljens livboj vid trots, konflikter och syskonbråk” av Tova Winbladh och Ida Flink.
Varmt lycka till!
