Hotade inhemska lantraser får hjärterum hos Angelica

– Våra gamla lantraser är ett kulturarv som vi måste ta tillvara, säger Angelica Åsberg, zoolog och etolog med en masterutbildning i bagaget.

Amazonas i Brasilien

Angelica växte upp i Skärhamn på Tjörn men flyttade till Göteborg när det var dags att börja på gymnasiet. Därefter studerade hon i Skara där hon tog kandidatexamen tre år senare. Studierna avslutades med masterutbildningen i Linköping vilket tog ytterligare två år.

– Det var en riktigt rolig tid för vi hade flera kurser förlagda till Kolmården och eftersom jag brinner för bevarandebiologi var det en viktig del av utbildningen.

I Linköping fanns en djupt engagerad lärare som tog med Angelica och sambon Daniel, etolog och zoolog även han, på en spännande resa till Amazonas i Brasilien. Där fick Angelica med egna ögon se det djur hon verkligen ville se, den utrotningshotade jätteuttern. Den är störst av alla mårddjur och kan väga upp till 34 kilo.

– Mårddjur är faktiskt riktigt roliga djur. Nyfikna och påhittiga så det händer alltid något runt dem. Det gillar jag.

Avelssamarbete för utrotningshotade arter

Sedan länge är hon nischad på mårddjur och kan nog utan överdrift kallas för expert när det handlar om gulstrupig mård. Ett års studier ägnade hon åt den och i dag ansvarar hon får att hålla koll på alla individer av arten inom EAZA (djurparksförening som samordnar avelssamarbetet för utrotningshotade djurarter i Europa).

1/4

Vid sidan om studierna har hon jobbat så mycket hon hunnit för att få praktik. Många lov tillbringades på Nordens ark som hon känner väl. Som färdigutbildad har hon arbetat på flera djurparker, vilket förstås inneburit en hel del resande. Så småningom kände både Angelica och sambon att de ville ha en fast punkt i tillvaron. En egen gård där de själva kunde skapa den miljö de ville ha för sina djur. Där djuren kan gå i flock på lösdrift och känna att de har ett val.

– Vi tränar med positiv förstärkning så att djuren lär sig att delta i olika moment. Våra får står självmant helt stilla när vi klipper dem. Ingen behöver hålla dem. Även hästarna tränas med positiv förstärkning. Att se en häst stå lös under hovslagarbesöket är roligt.

Hittade sin drömgård

De hittade sin drömgård för tre år sedan och under det senaste året tog Angelica steget att starta eget i stället. Som konsulterande zoolog rår hon över sin egen tid och kan själv sköta mycket av ruljangsen på gården samtidigt som hon får vara nära sina djur. Van vid att sköta mycket av jobbet framför datorn är hon sedan länge.

– Jag är konsulterande zoolog för Myskoxcentrum i Härjedalen och för Lycksele djurpark i Lappland. Till dessa parker åker jag minst var sjätte månad och däremellan sker fortlöpande konsultation. Det har blivit lite knöligare sedan pandemin bröt ut. Så jag har faktiskt fått köra bil de senaste gångerna och det tar ju sin tid förstås.

Nyckeln till djurvälfärd

Då är det tur att hon ändå kan sköta så många av sina uppdrag på hemmaplan. Trots att hon är heltidsanställd av Dille Gård Naturbruksgymnasium i Jämtland jobbar hon mestadels hemifrån med distansutbildning inom djurvård. Det fungerar bra eftersom de flesta har fått en annan datorvana i dag.

– Det har tagit väldigt mycket tid att förbereda lektionerna på ett sätt som alla förstår och kan ta till sig oavsett plats och tidpunkt. Men inget ont som inte för något gott med sig. Nu är det mesta av jobbet gjort, säger hon glatt.

Angelica är en van föreläsare och tycker om att undervisa. Hon vill öka medvetenheten hos sina åhörare och få dem att tänka i nya banor. Att fokusera på varje arts naturliga beteende och behov.

– Det är nyckeln till djurvälfärd, säger hon.

Försöksdjurens rätt

För henne är detta det absolut viktigaste antingen det handlar om domesticerade djur eller vilda djur. Angelica är, förutom alla specialuppdrag, även ledamot i Göteborgs djurförsöksetiska nämnd. Där kämpar hon tappert i motvind för försöksdjurens rätt till en bättre miljö.

– Det finns saker som kan förbättras. Men det är svårt att bli lyssnad på trots att vi från Djurskyddsorganisationerna ofta har mer kunskap inom etologi. Nämnden behöver ge alla ledamöter ett jämlikt bemötande och så är det inte riktigt i dag.

– Det är tufft att alltid behöva vara den jobbiga knäppskallen. Den som säger emot och möts av milt överseende men inte mer. Men vissa strider måste man ta och jag gör det för djurens skull, säger hon med en suck.

Då är det skönt att välkomnas av sina egna djur när hon kommer hem. Här väntar henne tre hästar i olika storlekar, åsnan Glamp och bästisen Kevin, korna av rasen Bohuskulla, alla Helsingefåren och Bohusläns-Dals svarthönsen. Och inomhus väntar sköldpaddor, katter, gerbiler och hunden Lurvas.

Vad är bäst med djur?

– Djur är riktiga glädjespridare. Jag blir glad varje gång jag kommer hem. De ger mig både energi och glädje och att få vara en del i det viktiga bevarandearbetet av hotade raser är fantastiskt roligt. Både jag och sambon är riktiga ”bevarandenördar”.

TEXT

Britta Lundh-Flodin

namn@gp.se