Hon gräver i trädgårdshistoria

–  Många tror att det bara är att sätta frön på våren och skörda på hösten, men så enkelt är det inte. Det handlar om uthållighet, säger trädgårdshistorikern och trädgårdsantikvarien Maria Flinck.

Vi pratar om odling, och Maria Flinck om någon borde veta vad hon talar om. Uthållighet är också just vad som präglar hennes eget arbete som trägårdshistoriker, både när hon skriver böcker och när hon kartlägger och restaurerar allt från enkla köksträdgårdar till herrgårdsmiljöer.

Uppsats om krukväxter

Men trädgårdskarriären började faktiskt med en C-uppsats om krukväxter inom ämnet konstvetenskap 1982, och en indignation över den försvunna blomsterprakten på Drottningholm i Stockholm.

–  På 1600-talet fanns där en rikedom av blommor och exotiska växter, men genom tiderna har platsen gjorts om flera gånger. Lindalléer, buxbom och fontäner finns kvar men blommorna som gav färger och dofter planteras inte längre, säger Maria Flinck.

Under studierna upptäckte hon ganska snart att det inte fanns så mycket dokumenterat om trädgårdar längre bak i tiden. Forskningen är nämligen förhållandevis ny.

–  Orsaken till att man inte har forskat så mycket om det tidigare är att man länge trodde att trädgården var något som uppstod på 1800-talet. Det var helt enkelt för nytt för att intressera sig för ur ett historiskt perspektiv.

Hon växte upp i Ålsten i norra Stockholm, med föräldrar och två yngre syskon. Familjen bodde i en småstuga byggd på 1950-talet och på den bergiga och föga odlingsvänliga gården gjorde Maria Flinck sitt bästa för att plantera blommor redan som femåring. Men när föräldrarna skulle bygga ut huset och grävde upp tomten omkring, passade hon på att muta in sitt eget trädgårdsland.

Började plantera perenna växter

–  Det var en liten jordplätt mellan två stenar och där hade jag lupin, akleja och några tulpanlökar.

Parallellt med sina studier jobbade Maria Flinck länge på Torekällbergets friluftsmuseum i Södertälje, där man visar hur människorna levde i trakten på 1800-talet. Efter att ha haft synpunkter på hur trädgårdarna på museet såg ut, fick hon i uppdrag att göra om dem. I stället för pelargoner och andra utplanteringsväxter, valde hon att sätta perenner och gamla rosor i bondgårdens trädgård och gamla medicinalväxter.

–  Jag satt i månader och gick igenom allt material om Sörmland. Det gjorde att jag fick en väldigt bra överblick över de förändringar som gjordes där under tiden, säger hon.

Augustpris för bästa fackbok

Överblicken hade Maria Flinck nytta av under arbetet med sin bok ”Tusen år i trädgården: från sörmländska herrgårdar och bakgårdar” (Prisma). 1995 tilldelades hon Augustpriset för bästa fackbok för boken. Till hennes – och förlagets – stora förvåning.

–  Jag var ganska paff och alla andra också, säger hon och skrattar lite.

Om Maria Flinck inte var så känd i litteratursammanhang då, är hon desto mer känd inom akademin nu. ”Maria Flincks kunskap om arkiv och källmaterial inom forskningsfältet är oöverträffad”, skev Göteborgs universitet när hon utnämndes till hedersdoktor vid lärosätet 2020.

Så vad ser hon då för återväxt av intresset för trädgårdshistoria inom akademin? Framför allt har det blivit synligt för arkeologer som nu kan göra detaljerade analyser av gamla odlingsplatser, menar Maria Flinck.

–  De analyserar rester av växter och jordbäddar och kan se allt från hur matjord byggts upp och vilket gödsel som har använts till varifrån man hämtat vatten och vilka redskap man använt.

Trädgårdsintresset verkar också ha nått nya höjder i befolkningen. Under pandemiåret har efterfrågan på kolonilotter och odlingslotter stegrat, åtminstone i storstadsområdena.

–  Jag anser att odlingsintresset varit ganska konstant i befolkningen under lång tid, men nu är det fler familjer som vill odla.