Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Professor emeritus Lennart K. Persson på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs Universitet har forskat om logdansens historia, ett arbete som nu utmynnat i en bok.

Historieprofessorn som blev expert på logdans

Han är professor emeritus på Institutionen för historiska studier vid Göteborgs Universitet. Lennart K. Persson har även varit rocksångare. Nu är han aktuell med en ny bok – om logdans.

15 år fyllda gick han för första gången upp på scenen under en danspaus i Persmåla Hage i Nybro. 
Det var en ren spontangrej och Lennart K. (står för Karl) hade bara tänkt sjunga en låt. Men den uppskattades så av publiken att det blev fem till. 

Det här var i en tid då rockmusiken slagit igenom på allvar och inhemska band föddes. Under smeknamnet "Skägget" ledde han Savoys orkester. Bandet hamnade ibland på märkliga spelplatser. En gång spelade de på Toresbo i Örsjö. Då bestod scenen av en flakvagn som använts för att köra ut gödsel. Den var inte riktigt rengjord.
– Jag fick namnet eftersom jag var den enda i min skolklass som kunde odla skägg, minns Lennart. Min stora idol var som hos många andra Elvis Presley. Men även Cliff Richard och svenske Rock-Ragge tillhörde mina favoriter.

Lennart är smålänning, han växte upp hos sin faster i orten Trekanten mellan Kalmar och Nybro. Till en början studerade han på Fria Läroverken i Kalmar innan han flyttade över till Nybro där han 1961 tog studenten vid Nybro Kommunala Gymnasium. 
Lätt skoltrött bestämde Lennart sig för att ta en paus i pluggandet, fick jobb som sjöman och reste med "MS Stavangerfjord" från Köpenhamn över Atlanten till USA.
– Jag hade en lätt flummig idé om att resa i Elvis fotspår. Så mycket Elvis blev det nu inte, men däremot fick jag se en hel del av det stora landet.

1963 var den ettåriga amerikanska sejouren slut. Lennart K. Persson arbetade sig än en gång som sjöman hem med oljetankern "MS Marie Onstad" till Göteborg. Han skulle börja studera igen vid Göteborgs Universitet den 1 september.
– Jag hade tänkt läsa franska, men av någon oförklarlig anledning blev det historia i stället. Jag funderar fortfarande på hur det gick till. Men det är något jag aldrig ångrat.

Lennarts läsiver gav snabbt resultat. På nio månader tog han en fil.kand. examen. 1 april 1968 var det dags för en fil.lic. examen. Efter avhandlingen om syndikalister i Sverige 1975 blev han kvar på institutionen. Lennart K. Persson har bland annat lotsat fram tjugo doktorander till examen. Det har handlat om allt från socialdemokratiska ledarideal till cisterciensordens munkar. Musiken hade han ingalunda gett upp. Han fick också i uppdrag att ordna disputationsfesterna.
– Rätt snart upptäckte jag att många av orkestrarna inte höll måttet. Så i stället fick Lennarts trio rycka in. Jag spelade bas och sjöng samt hanterade elektroniska trummor med ena foten. 
Lennart K. Persson är historiker och det ser han som en stor favör.
– Främst för att vi kan forska i vad som helst.
Trots att han är pensionär deltar Lennart fortfarande i institutionens verksamhet. Han är närvarande aktivt vid olika seminarier och hjälper till att granska olika manuskript.
 

Lennarts trio i aktion runt 1980. Från vänster: Lennart K. Persson, orgel, sång och trummaskin som manövrerades med fötterna. Leif Erichson bas och Lennart Olausson gitarr och sång. Bild: Privat
Lennarts trio i aktion runt 1980. Från vänster: Lennart K. Persson, orgel, sång och trummaskin som manövrerades med fötterna. Leif Erichson bas och Lennart Olausson gitarr och sång. Bild: Privat


Under många år har han också ägnat sig åt att skriva böcker, allt ifrån den första "Samvetsäktenskap eller civiläktenskap" (utgiven 1971) fram till den senaste "Logar, logdanser & logdansorkestrar i Mörebygden 1950-1982". 
Logdanserna dominerade faktiskt landsbygdens nöjesliv under 50 och 60-talen. Folk hade vid denna tid blivit alltmer bilburna och därför kunde storstadsinnevånarna också söka sig till de populära danserna. 
– Logarna med sina danser var träffpunkter där människor samlades under sommartid för att dansa, umgås och söka kontakter av olika slag. I åtskilliga fall fann man sin kärlek där. 

Lennart har, som den smålänning han är, i första hand undersökt logdanser i Mörebygden i östra Småland. Han har gått grundligt tillväga. Han har noga studerat annonser och artiklar i lokal dagspress, men också intervjuat personer som har egna minnen från den här epoken.
– Logarna uppfattades nog som mera primitiva än dansbanorna. Klädseln var normalt mycket enkel. Dekorationer med björkris, kulörta lyktor och vagnshjul, fisknät eller annat bidrog till att skapa en speciell och mysig atmosfär.

Under kommande årtionden efter rockmusikens genombrott förändrades förutsättningarna successivt för logdansen. Ungdomarna drogs till städernas diskotek. Logdanserna kom i huvudsak att bestå av så kallade mogendanser. Från åren kring 60-talet införde myndigheterna strängare och kostsamma krav när det gällde ordningsvakter och brandsäkerhet samtidigt som orkestrarnas gager steg kraftigt. 
– Det kan vara några av orsakerna till att logdansens förlorade besökare. Dessutom hade många logar en liten disponibel dansyta och det satte en gräns för antalet dansanta gäster och arrangörens möjlighet till inkomster.
Lennart är tveksam till logarnas framtid. 
– Jag tror inte att logarna finns kvar om tio år. I Västsverige finns det just nu fyra av lite format. Lane loge utanför Uddevalla, Utängens loge utanför Tanumshede, Stommens loge utanför Alingsås och vintertid Träffen Båberg utanför Trollhättan.
När vi frågar honom om vilken som är hans egen favoritloge att dansa på sätter han upp ett förvånat ansikte.
– Jag kan inte dansa, men min hustru Solveig är väldigt duktig på det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.