Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Historien kom i fatt Ferenc efter 40 år

Raoul Wallenbergs skyddspass räddade livet på tusentals ungerska judar under andra världskriget. Ferenc Flamms föräldrar och två äldre bröder var några av dem.

Familjens judiska bakgrund och mammans kamp för det pass som kom att bli avgörande för deras överlevnad visste Ferenc Flamm ingenting om när han växte upp. Först när föräldrarna var döda föll allt på plats. 
Då var Ferenc Flamm 40 år och fick ett paket med posten som innehöll två skyddspass, religiösa föremål och en davidsstjärna i gult tyg som hans mamma hade tvingats bära på sitt ytterplagg.  
– Judarna vandrade 40 år i öknen. Mig tog det 40 år innan min bakgrund kom ifatt. Med paketet kom hela mitt judiska arv med min morfars bönesjal, hans bönbok på hebreiska och två sabbatsljusstakar som min mamma gömt längst in i en garderob efter kriget. Mina bröder hittade sakerna, men ville inte behålla dem. Paketet innebar en stor förändring för mig och blev början på något nytt. Jag började söka i mitt förflutna och hittade ett nytt sammanhang.
Ferenc Flamms familjehistoria är fascinerande och vacker, på samma gång som den är hjärtskärande och fasansfull.  Men det är också ett öde med en rad lyckliga omständigheter och tillfälligheter som lett till att han mirakulöst kom till världen.

Davidsstjärnan, skyddspasset, två sabbatsljusstakar och en bönbok på hebreiska har hjälpt Ferenc att förstå sin egen historia. Bild: Mathias Pernheim

Vi sitter i ateljén som är inhyst i förrådet hemma i villan i Mölnlycke. Ferenc serverar kaffe och drar några bloss på pipan. 
Han föddes i Budapest på sensommaren 1946. Några år tidigare hade hans föräldrar och bröder klarat sig undan att avrättas av ungerska pilkorsare som bröt sig in i huset där de bodde. I byggnaden fanns hundratals skräckslagna judar. De som inte orkade följa med sköts ihjäl på plats. Under våldsamheterna fick hans mormor en hjärnblödning och dog på gatan utanför. Hans mamma, med två små barn i armarna, vågade inte vända om för att hjälpa henne eftersom hon då själv skulle ha blivit skjuten. Den natten mördades nästan hela hans släkt på mammans sida, men hans föräldrar och syskon överlevde mirakulöst och placerades i ghettot i Budapest. Om detta hörde han föräldrarna prata om då och då under uppväxten.
– Mina föräldrar berättade en del om vad de hade varit med om, men bara till en viss gräns. Mamma orkade inte och pappa brukade stoppa henne efter ett tag. Jag förstod att det var farligt att vara jude och mina föräldrar ville helst glömma allt och utplåna alla spår av vår judiska bakgrund. Det gjorde att jag fick en dålig självbild men det har jag tagit igen nu som vuxen.

Han hörde också föräldrarna berätta om Raoul Wallenberg och det skyddspass som hans mamma fick utfärdat och som räddade dem. Mamman hade vägrat att lämna svenska ambassaden om hon inte fick två passbilder på sönerna intill sin egen. Han hämtar passen. 
– De här räddade deras liv. Det är fantastiskt. Min familj kunde inte resa med passen och egentligen var det verkningslöst, bara en papperslapp. Men Wallenberg var smart. Passen var utfärdade på fint papper och hade riktiga stämplar och intygade att personen hade tillfälligt medborgarskap i Sverige. En fantastisk lösning och genialisk bluff.
För hans föräldrar symboliserade Raoul Wallenberg frihet och tack vare honom hade de livet i behåll. Det fick han också höra under uppväxten. Sverige var ett land som skattades högt av föräldrarna och som det ofta pratades om i hemmet. Allt svenskt var fantastiskt och efter kriget ville pappan flytta till hit men det blev inte av, mest på grund av att mammans nerver inte höll. Inte heller i samband med revolutionen 1956 då tillvaron för landets judar återigen blev osäker flyttade de. Då var deras namn samt en annan judisk familjs förkryssade i fastigheten där de bodde. Egentligen var det osäkert att vara jude under hela hans uppväxt, konstaterar han.
– Mina föräldrar ville inte gräva ner sig i det förflutna. De ville komma vidare och vår judiska identitet visste jag nästan ingenting om. Jag visste bara att det inte var bra att vara jude och att man inte pratade om det med tanke på den antisemitiska historien.
Därför utplånades alla religiösa och kulturella spår.
– Jag tror att det var en överlevnadstaktik för mina föräldrar att utplåna alla minnen. Vi var helt sekulariserade. Men jag hade mina aningar. I skolan blev jag kallad "rutten jude".
Livet gick vidare för familjen men tillvaron var inte helt okomplicerad. Kommunisterna ströp all privat verksamhet och Ferenc Flamms pappa, som var körsnär, tvingades till slut avveckla sin rörelse. Ferenc Flamm utbildade sig på Konsthögskolan och inom musik. Han var en ung man när han kom till Sverige första gången, då som musiker
– Då mötte jag min fru Harrieth. Det var 1973 och vi blev blixtförälskade i varandra.

Hemma i Ungern var Ferenc en känd popstjärna och turnerade runt med sitt band men han var osäker på om han skulle våga satsa på en relation.
– Jag vågade inte planera och visste ju inte om jag skulle kunna flytta från Ungern. Men Harrieth var helt säker. Hon är fortfarande irriterad på mig för att jag velade så, haha. Hon väntade på mig i tre år. Det är som en saga. Vi lärde känna genom att skriva långa brev till varandra.
Han erkänner att han är en romantiker. En bohem och konstnärssjäl med många känslokanaler öppna. Det där sista är på både gott och ont. I Sverige har han arbetat som grafisk formgivare och som konstnär. Det judiska arvet började han nysta i när paketet med mammans gömda saker damp ner. I sitt arbete har han periodvis arbetat utifrån judiska teman och har bland gjort Längtan – en serie målningar om hans bakgrund och om längtan efter de släktingar som mördades och som han aldrig fick möta. När paketet kom uppmuntrade hustrun honom att söka sina rötter.
– En massa religiösa symboler! Vad skulle jag göra med dem? Det var Harrieth som tyckte att jag skulle ta med mig barnen och lära dem om min bakgrund, fast jag visste ju inget själv och tog därför kontakt med judiska församlingen. Harrieth menade att jag skulle göra mina föräldrars arv levande. Det är hon som har drivit detta. Det är något som vi har vuxit tillsammans i.

Ferenc Flamm häller upp mer kaffe och visar sina målningar. Vi pratar om de religiösa symbolerna som finns i ateljén. 
– Vi lever ju i en relativt sekulariserad värld, och ordet "religiös" har fått en ny innebörd som en urgammal levnadsfilosofi, ett sammanhang eller komplettering av vardagslivet.  En länk i tiden. Det ger oss en harmonisk tillvaro och som ett Wallenberg-barn, känner jag att det är värdigt sätt att hylla den svenska diplomatens självuppoffrande gärning.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.