Hind lärde sig cykla som vuxen – nu lär hon andra

Det var 2016, och Hind Blaidi hade nyss kommit till Sverige och Frölunda efter att ha flytt från inbördeskrigets Syrien. Utan vare sig jobb eller skola att gå till på dagarna längtade hon efter något att göra, så när hon hörde talas om att det fanns cykelkurser för vuxna anmälde hon sig.

– Att bara sitta hemma och titta på tv är som att sitta i fängelse, säger hon.

Snart hade hon fått en plats på en kurs, och utmaningen kunde börja.

– Första gången var det svårt. Att lära sig cykla är som att lära sig läsa eller skriva. Det är inte lätt när man är över 40 år, säger hon.

Otänkbart transportmedel

Hemma i Damaskus var cykeln ett otänkbart transportmedel, säger hon. Dels på grund av att det inte finns några cykelbanor, dels på grund av att bilen är en statusmarkör och cykeln en symbol för fattigdom.

– Alla har bil eller åker buss eller taxi. Inte ens de fattigaste vill cykla, för de vill inte visa sig mindre värda än andra, säger Hind och fortsätter:

– De flesta ser cykeln som en leksak, eller kanske något man använder för att röra lite på sig och umgås med vänner, men inte något man har för att ta sig till jobb eller skola.

Kanske inte så konstigt då att hon aldrig brydde sig om att lära sig cykla, och kom till kursen i Frölunda som total novis. Där fick deltagarna börja med att öva upp balansen och lära känna cykeln genom att sparka sig fram, utan pedaler.

LÄS MER:Rolf vill att det ska bli enklare att cykla i Göteborg

Vid det tredje kurstillfället lyckades hon med det som många gör utan att ens tänka på det – få upp fötterna på pedalerna, trampa, hålla balansen och få cykeln i rörelse. Hon cyklade – och hon minns fortfarande känslan när hon insåg att det var det hon gjorde.

– Det kändes som om jag rörde mig i luft, som om luften bar mig, säger hon.

Den känslan ville hon dela med sig av. Efter avklarad kurs – där även trafikregler och kunskap om cykeln ingår – bestämde sig Hind för att vara med och hjälpa andra att lära sig cykla. De tre senaste åren har hon varit volontär på cykelkurserna i Bergsjön, där hon numera bor.

– Jag vill att fler människor ska lära sig cykla. Det är bra för hälsan, och mycket billigare än att köra bil.

Viktigt för självkänslan

En annan anledning till att hon vill peppa fler att cykla, är att hon vet av egen erfarenhet vad det betyder för självkänslan att klara av något man inte visste att man kunde.

– Att jag lärde mig cykla gjorde att jag kände mig stark och vågade lita mer på mig själv, säger Hind.

Den tilliten tog henne hela vägen runt Göteborgsgirots 20-kilometerslopp 2019.

– Det är jag väldigt glad och stolt över, och jag är gärna med igen, säger hon.

LÄS MER:Julia vill få hjulen att snurra för alla – i köket

Hon ser även en poäng i att kurserna sker i organiserad form, så att människor slipper lära sig på egen hand. Många av deltagarna är kvinnor med rötterna i kulturer där cykling främst är något för män, och att då få komma till en neutral plats tillsammans med andra i samma situation gör tröskeln lägre.

– Det är många som vill lära sig cykla, men de tycker inte att det känns bra när familjen eller grannarna ser på. Man ska inte behöva tänka på andra, bara röra på sig och ha roligt, säger Hind.

Lång och brant hemresa

Själv har hon inte riktigt kommit i gång med att börja cykla till vardags än. En gång testade hon att ta hojen ner till centrum där hon studerar till restaurangkock, men vägen tillbaka till Bergsjön var för lång och brant, och hon fick promenera hem med cykeln.

– Det är inte lätt när man har stått i fem timmar och lagat mat, säger hon.

Kanske blir det ändring på det i framtiden, om hon får ett jobb inom cykelavstånd efter utbildningen.

– Om det finns en trygg och bra cykelväg till jobbet kommer jag ta cykeln. När jag har jobbat ett tag och tjänat lite pengar, kanske jag kan köpa en cykel som klarar backarna till Bergsjön också, säger hon.

Gemensamma cykelutflykter

Däremot missar hon sällan de gemensamma cykelutflykter som regelbundet anordnas för tidigare kursdeltagare.

– Det är jätteroligt. Man får röra på sig i friska luften, ta en fika och träffa människor. Det blir som en extrafamilj.

Hon tror även att den gemenskapen kan skapa kontaktytor som leder till jobb, och att den i förlängningen är bra för hela Sverige.

– Jag tror att samhället blir starkare när människor lär känna varandra och känner sig trygga, säger Hind Blaidi.

Martin Spaak

namn@gp.se