Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vardagskrönikören Henrik Zetterberg känner sig en smula kluven inför hummerfiskepremiären i september.  Bild: Björn Larsson Rosvall, Anders Hofgren
Vardagskrönikören Henrik Zetterberg känner sig en smula kluven inför hummerfiskepremiären i september. Bild: Björn Larsson Rosvall, Anders Hofgren

Henrik Zetterberg: Henrik Zetterberg: Hummerfisket har blivit känslomässigt jobbigt

"Diskussionerna har till slut krupit in under mitt skinn. Greta Thunberg har också bidragit till detta. Och klimat- och mångfaldsrapporterna", skriver Henrik Zetterberg i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är den tid på året då äpplena mognar. Vi har flyttat hem från stugan. Hemresan gick via en lammgrillningsfest på Tjörn. Sedan for jag och hämtade äldste sonen, som hade arbetat på en restaurang på Koön innanför Marstrand, och mellansonen, som hade varit på en konsert i Göteborg. I bilen låg vindsurfingbrädan, som vi ännu inte har testat, och en massa väskor, samt en kasse böcker, som jag inte har läst. I baksätet satt en undulat i sin bur. Fast bur låter så negativt. Med tanke på katten, som vi har delad vårdnad om tillsammans med en barnmorska i vårt kvarter, är buren en förutsättning för undulatens liv, ett slags livskapsel. Denna fick flytta fram i knät på äldste sonen, när mellankillen hämtades upp. Sedan for vi tysta hemåt genom hällregnet i natten och återförenades med resten av familjen. Även fågeln var tyst. Semestern var över.

Det är så dubbelt, detta med att flytta hem från stugan. Tänk om man bara hade stannat kvar. Det hade blivit tråkigt, förstås. Men sommaren går för fort, det måste ni hålla med om. Det är mycket kvar, säger en del, och menar att sensommaren kan vara fin, men det är inte sant. Eller fin kanske den kan vara, men inte bekymmersfri, i alla fall inte på det sätt som försommaren kan vara. Högsommaren tappar man lätt bort. Hösten kan vara fin. Det är säkert sant, men det känns inte så nu.

Det är snart surströmmingspremiär. Den har jag ingen relation till. Men hummern, som blir lovlig den tredje måndagen i september och som jag brukar fiska en vecka varje år på det gråblåa havet, den är ändå något! Samtidigt har fiske efter makrill, krabba och hummer blivit känslomässigt jobbigt detta år. Det har blivit så mycket diskussioner i vårt hem om att vi människor inte behöver döda djur. Dessa diskussioner har till slut krupit in under mitt skinn. Greta Thunberg har också bidragit till detta. Och klimat- och mångfaldsrapporterna. Tidigare har jag viftat bort detta med vegetarianism och hänvisat till evolutionen och människans plats i naturen, men det håller inte riktigt, när man tänker närmare på det. Krabb- och makrillfisket i sommar har beskrivits som massmord. Tidigare har jag tänkt på det som ett underbart sätt att leva i samklang med naturen. Jag har i alla fall odlat potatis. Så kom rapporterna om att växter kan känna, lukta, kommunicera med varandra och till och med mata sina små sticklingar. Dessa rapporter tänker jag i alla fall tills vidare ignorera.

Makrillfisket denna sommar resulterade i en enda makrill. Det blev alltså inget massmord. Den mördade makrillen röktes och lades på bruschetta med tomat, majonnäs, rödlök och kapris.

Greta Thunberg. . Bild: Mstyslav Chernov
Greta Thunberg. . Bild: Mstyslav Chernov

Jag läste Greta Thunbergs första bok i London. Det gick att åka tåg dit, vilket tog 22 timmar med fem byten och gav mersmak; jag säger bara Kölnerdomen! Boken är suverän och uppfordrande. Sedan läste jag den intellektuelle snuskhummern Michel Houellebecqs dystopi "The Possibility of an Island". Han är inte det minsta bekymrad över naturen, för mänskligheten är programmerad att gå under och då tar naturen över med full kraft, medan mänskligheten decimeras till små primatklaner som lever i ruiner på soptippar under förfärliga betingelser. Och ingen, absolut ingen, i hela universum är ledsen över det.

Jag väljer Greta. Fast jag börjar tröttna på halloumi. Undrar om jag inte borde anmäla mig till en vegetarisk matlagningskurs på ett studiefrämjande förbund till hösten. Det är kanske på så vis jag kan omfamna denna årstid.