Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Tisdagskrönikören Henrik Zetterberg är – av flera skäl – mycket nöjd med sin sommar.

Henrik Zetterberg: "En prickfri sommar"

KRÖNIKA: Tisdagskrönikören Henrik Zetterberg blickar tillbaka på en fin sommar – där han inte har blivit gripen av polisen en enda gång.

Det är lördag morgon, den sista helgen på semestern, och jag ser tillbaka på sommaren. Den har varit fantastisk, men det är något som saknas: jag har inte blivit gripen av Sjöpolisen en enda gång. (Min marina brottskarriär inleddes med fortkörning i eka vår första sommar på Instön för några år sedan, och kröntes, hoppas jag, med brott mot fiskelagen i samband med krabbfiske i samma vatten; jag har haft en olustig känsla av att befinna mig på ett sluttande plan). Detta år har Sjöpolisen beviljats extra medel för att förebygga och ingripa mot brott på sjö och land i den bohuslänska skärgården. Närvaron har varit påtaglig. Särskilt Älgön och Brattön, strax norr om Instön, har patrullerats hårt. Där bor och färdas förstås mycket skumt folk. 

Häromdagen trodde jag att det var dags igen. Jag hade efter en av mina joggingturer mellan Instön och Koön som vanligt tänkt hoppa i plurret från en liten brygga nedanför en bergknalle på Instöns nordöstra sida. Men från denna topp ser jag en polisman stå på just denna brygga. Hjärtat pickar nervöst i bröstet på mig; är det sälen Charlie som har klagat på mina upprepade nakendopp efter springturerna (detta börjar likna en bekännelsespalt)? Det visar sig strax att polismannens närvaro inte har med mig att göra. Detta är en fartkontroll i Instö-rännan, där man får köra i max 5 knop under juni till augusti. Båt efter båt passerar i långsam fart, solen gassar men vinden fläktar skönt, en RIB-båt från Marstrand kommer och säljer glass, barnen tjoar och badar vid den större badbryggan på bergknallens andra sida. Plötsligt förändras allt. En fritidsbåt kör aningen fortare än övriga båtar. Det blir fart på polismannen. Efter upprepade mätningar anropar han sina kollegor, som lurpassar i en båt bland kobbarna mittemot. Det som sedan händer är som hämtat ur en actionfilm. Polisbåten visar sig ha både blåljus och sirener. Dessa slås på och motorerna varvas. Barnen slutar att bada och kollar andäktigt på medan fritidsbåten bordas. När manövern väl är genomförd utbrister de i jubel och hurrarop: ett brott har beivrats, detaljer kommer att återfinnas i Kungälvs-Posten. 

För ett par veckor sedan ägde årsmötet för världens Alzheimerforskare rum i Toronto och jag var lite orolig för om det skulle gå att komma in i Kanada med tanke på min belastade bakgrund. Min resekamrat underlättade inte direkt min färd genom att påtala, att Kanada är en stor fiskenation, som sannolikt ser allvarligt på brott mot fiskelagen. Vi kom överens om att han skulle åka själv till hotellet, om jag inte kom igenom gränskontrollen på 15 minuter. Vid gränsen får jag frågan om vad jag har för "business" i Kanada. Jag berättar att jag skall föreläsa på en Alzheimerkonferens. "My mother has Alzheimer’s", säger gränsvakten, "Welcome in Canada and good luck with your meeting!" 

Mötet blir lyckat: vi kan diagnostisera Alzheimers sjukdom med god träffsäkerhet 15-20 år innan sjukdomen har orsakat för mycket skada på hjärnan. Försiktigt positiva (men fortfarande preliminära) behandlingsresultat i denna fas av sjukdomen rapporteras. Tänk om det äntligen kan komma ett läkemedel som bromsar själva sjukdomsprocessen och inte bara lindrar symptomen!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.