Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Att vara skomakare innebär frihet och variation, där ingen dag är den andra lik, säger Henning Comé. Han hoppas att fler ska vilja satsa på hantverksyrket, och vill sprida kunskap om hur vi bäst vårdar våra skor och får dem att leva längre. Bild: Karin Tufvesson
Att vara skomakare innebär frihet och variation, där ingen dag är den andra lik, säger Henning Comé. Han hoppas att fler ska vilja satsa på hantverksyrket, och vill sprida kunskap om hur vi bäst vårdar våra skor och får dem att leva längre. Bild: Karin Tufvesson

Henning hjälper den som går med trasiga skor

Han var nästan färdig ekonom när känslan kom ikapp.
– Jag ville bli skomakare, säger Henning Comé, 35, som fick knacka dörr länge innan chansen kom.

Efter drygt fem år i yrket är övertygelsen fortsatt stark.

– Jag har valt rätt, tycker han, som vill smitta fler med lusten att vårda både andras och egna skor.

Före öppning hörs bara kassablippen från den stora mataffären mittemot.

Snart är det tid för skomakaren Henning Comé att dra upp gallerjalusiet till en ny arbetsdag, garanterat omöjlig att planera.

– Jag har alltid gillat skor och alltid gillat läder, intygar han, som fortsatt trivs med ett yrke som på köpet innebär att hålla många olika bollar i luften samtidigt.

På kundsidan om disken bjuds lejongul sammetsstol att vänta i.

Längs väggarna möter en prydlig mix av exklusiva brittiska herrskor, innersulor, skovårdsprodukter, paraplyer, nycklar och lås, erbjudanden om kemtvätt och skyltar.

Tre sorters symaskiner

På Hennings sida är arbetsbänken rörigare än vanligt. En glittrig toffel med trasig rem är under arbete, och på ytor runt omkring ryms utvalda skor, väskor och en nedfläckad beige mockajacka på vänt.

– I går sålde jag så mycket skor att jag inte hann allt jag tänkt mig, förklarar han, som ”alltid har keps”, och nu raskt flyttar verktyg till sina rätta platser.

">
Henning Comé Bild: Karin Tufvesson
Henning Comé Bild: Karin Tufvesson

I den välfyllda lokalen, som sedan 2,5 år är hans arbetsplats, ryms allt från nyckelvägg och nyckelmaskiner till mockatvätt med ånga, skolager, tre sorters symaskiner, putsbord för ställslipning, sulpress och klackpress, fixade föremål för avhämtning, bland mycket annat.

Det saknas fönster.

Men längst in, osynligt från kundhåll, finns såväl lunchhörna som lästningsmaskin och hylla med egna skor att ta hand om ”när det blir tid över”.

Det händer inte ofta, även om ambitionen finns där.

Hinner inte ta rast

Rast fungerar inte butiksöppen tid, men det går att äta härinne.

– Om jag sätter mig och börjar käka kommer det alltid en kund, så då tar jag en tugga till efter det, ler Henning till synes obekymrat.

LÄS MER: Pernilla låter möblernas berättelser leva vidare

Lusten till hantverket känns när vi får en rundtur bland maskinerna. En gnistrande grön med namnet Rapid mot gyllene botten är speciell.

– Den är min kärlek!

– En avlappare är guldklimpen i varje skomakeri, intygar han som vet att förklara vad randsydda skor är.

Det är på den här gamla symaskinen randsöm sys, en del i den klassiska skokonstruktion som Henning själv är extra förtjust i.

Det han kallar ”riktiga skor” klär de egna fötterna, för dagen i brun nyans som matchar hela klädseln från topp till tå.

– Jag gillar bruna skor för patinans skull, färgskiftningarna som ges. Det går att fixa till de här och få tillbaka dem till ursprunget. Men eftersom jag har dem i jobbet ingår extra färgstänk från andra skor, säger han lugnt.

Inga rätt eller fel

Innan första kunden kommer hinner några sömmar sys på durkmaskinen, en sko ställslipas och få ny sula samt skillnaden mellan före och efter bets, vax och skokräm demonstreras på ett par svarta boots.

I egen beskrivning är han ”litet småhändig”, ” kan se tröttare ut än jag är” och ”relativt trevlig, kan sprida litet glädje omkring mig.”

En jobbvardag som för utomstående kan tyckas stressig och litet inlåst ser Henning tvärtom.

– Det jag trivs allra bäst med i det här yrket är friheten och fantasin. Det finns ju hundra olika sätt att göra varje lagning, inget rätt och fel. Ena dagen gör du på ett sätt, nästa på ett annat. Att hitta det bästa sättet är man hela tiden ute efter.

– Det är bara med din egen fantasi du kan bemästra och avgränsa det.

Att förklara det som måste göras för kund som tänker ”det är en enkel sak” hör till yrkets svårare sidor. Jobbet kräver tid och klurighet, men är inte öppet för prutning, som någon ibland tror.

LÄS MER: Clara och Karolina ger nytt liv åt gamla möbler

När han efter avklarad c-uppsats på ekonomlinjen på Handelshögskolan insåg att det inte var vad han ville följde en krångligare väg.

Henning, som tidvis sytt väskor i läder på mormors gamla symaskin och som mest samlat på sig 25–30 par sneakers, ville bli skomakare.

För det krävdes dörrknackning i hela staden, arbetspolitiskt program via Arbetsförmedlingen och en verkstad som sa ja.

– Jag var hos alla skomakare som fanns. Till slut fick jag chansen, vid Ica Fokus.

Fler skomakare behövs

I tre år pendlade han sedan till Borås, för att gå lärling hos en klassisk skomakare i fjärde generationen, Jörgen Stålborn, som vunnit flera SM.

– Jag var med på en kurs hos honom, som verkligen har yrket i blodet, på Hojs skomakeri. Vi funkade och gillade varandra. Jag är väldigt glad att han tog in mig, säger Henning.

I Sverige finns bara ett fåtal yngre skomakare. Det oroar.

Sedan han började har hållbarhetstänket kommit allt mer. Fortsatt håller han gärna skovårdskurser.

– Det har blivit lättare att få tag i kvalitet, som håller. Dessutom tror jag på trenden att fler försöker laga och vårda både skor och väskor i dag.

– Men hantverket hotas och yrket urholkas om vi inte blir fler nya skomakare!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.