Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Hassan flydde – nu syr han för full rulle

Antalet skräddare blir allt färre. Hassan Ibrahim jobbar så svetten lackar för att, så gott det går, att täcka den luckan. "Jag lägger in akuttider för att hinna med även de som är ute i sista stund. Ofta åker jag inte hem förrän några timmar efter stängning", säger han.

Det gamla hantverksyrket höll på att dö ut efter svensk tekoindustris krasch på 1970-talet. För bara sex år sedan kom en liten uppgång men trenden har vänt nedåt igen.
Peter Magnusson, ordförande i Sveriges skrädderiföretag:
– De utbildningsplatser som finns ger ett tillskott på 20-40 personer per år och det räcker inte.

Många skräddare som passerat pensionsåldern jobbar vidare. Branschförbundet har nu minskat  till 170 medlemmar, trots att en del 65+ ännu är aktiva.
– Trenden är nedåtgående. Det är svårt att rekrytera. Många nya skräddare försvinner till teatrarna eller operahusen för att utöva yrket där, säger Magnusson.
Skräddarna tar mått, ändrar och lagar mest numera. Lägger ut och lägger upp.
– En skräddarsydd kostym är inte billig. Själv skulle jag ta 30 000 plus material, säger Peter Magnusson.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Kurder i Syrien är statslösa, utan medborgarskap och med låg status på arbetsmarknaden.
Det var Hassan Ibrahims farmor som sa att han och hans syskon i det socialt hårda klimatet måste skaffa sig ett yrke.
– Vi var fattiga, hade svårt få jobb. Att utbilda sig var enda sättet att överleva.
På nåder började han som praktikant, med svältlön.
– Jag fick städa, hämta kaffe och sådana saker. Varje gång när chefen inte var där satte jag mig vid en symaskin och övade. Andra på fabriken hjälpte mig.
Trots begränsad erfarenhet fick han sedan chansen på ett skrädderi. Kraven på noggrannhet var höga. 
– Stenhårt. Allt skulle vara perfekt. Slarvade vi så blev det löneavdrag. På ett annat ställe fick jag lära mig mångsidighet. Chefen gillade mig. Jag fick högst lön av alla men fick ännu mer på ett annat ställe.

Efter tolv år kunde Hassan med stolthet kalla sig skräddare.
Ibrahim blev sin egen, med två skrädderier och sex anställda. Han tog måttbeställningar, bland annat polis- och militäruniformer.
Trots att det var olagligt att som kurd lämna landet åkte han till Libanon för att fly till Europa.
– Men när jag återvände för att sköta firman greps jag och fick sitta två månader i fängelse.
Efter det sålde Hassan allt utan att berätta för någon.
Han kom till Sverige 2011 och fick göra sin språkpraktik på Göteborgsoperan, ”Tenorasken” om man så vill.
– Fantastiskt kul. Vi gjorde ändringar men sydde också mycket nya kostymer och andra kläder inför en ny föreställning. Vi fick jobba med hög kvalitet på materialet, säger han och rör tummarna mot pekfingrarna för att visa. Jag behövde inte jäkta för att hinna bli klar.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Att ha sin arbetsplats i den miljön var inspirerande – och vid ett tillfälle dessutom hisnande.
– En tjej frågade en dag om jag vågade gå upp till översta publikraden, på tionde våningen, och blicka ner över de olika scenerna. 
Hassan fegade inte ur, men säger:
– Att titta ner sög i magen, så jag gick snart ner igen. 
För sex månader sedan skaffade Ibrahim en ateljé på cirka 30 kvadrat i Kungsbacka. 
Kläder som ska ändras och sådana som är klara trängs på galgar. Utmed fönstret står sju symaskiner. Var och en använder han för speciella ändamål. 

Hassan lägger ut texten när han visar elastiska och stumma sömmar, som han med proffsig konfektion kan sy på de olika maskinerna. Det finns en overlock, men också en maskin som krävs för att sy i skinn. Symaskinerna köpte han i Sjuhärad, 40 år efter kraschen för svensk tekoindustri. 
Han betalade över hundra tusen.
– Då fick jag ändå 40 procent i rabatt.
Många kunder på Hade Fashion Outlet, tidigare Freeport, i Kungsbacka reser dit för att handla.
 – En del behöver justera det de köpt – helst innan de åker hem igen. Jag har luckor i min kalender för att kunna hjälpa dem med det. Jag har bra samarbete med de butiker som säljer Hugo Boss, Lindeberg, Nordic Jeans och andra märkeskläder.

För dem som inte har lika bråttom ser han till att vara klar tidigare än avtalat.
– Alltid är det någon som ska iväg på en fest eller resa tidigare än beräknat.
Ibland syr han upp en hel kostym, tidlös i modell och material.
– Men jag har svårt att hinna det, säger han.
Han visar stolt upp sin Facebooksida. Där finns 30 omdömen om honom – alla med fem stjärnor.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.