Hans Linde tar emot i RFSU:s lokaler på Medborgarplatsen i Stockholm. Det är i mitten av januari och Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt har just hållit presskonferens där han berättat hur partiet förhåller sig till regeringsbildningen mellan S, C, L och MP.
Om samma sak hänt för knappt två år sedan hade Hans Linde troligtvis varit djupt involverad i händelserna. Då satt han fortfarande som ledamot i riksdagen för Vänsterpartiet. Men nu är han förbundsordförande för Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, och banden till partipolitiken är avklippta.
Ditt gamla parti befinner sig i en ganska speciell situation Vad känner du inför det?
– Min bakgrund är ingen hemlighet, men jag har varit noggrann med att min roll nu är att företräda RFSU. Det viktiga för oss är att vi får en regering som står upp för våra frågor. I övrigt bör jag inte kommentera läget, och det är ganska skönt.
Ingen fyrtioårskris
Vi sitter i ett av organisationens små mötesrum. Snart ska Hans Linde fylla 40 år. Till skillnad mot många andra har han inte ett uns av åldersnoja.
– Jag har hunnit med många saker. Det är kanske därför jag inte känner av någon fyrtioårskris. När jag lämnade riksdagen kände jag att jag hade påverkat. Det var mycket tack vare att jag kunde bygga relationer med människor från höger till vänster och skapa ett förtroende.
Hans Linde växte upp på en grisgård i Skånska Klågerup med mamma, pappa och två småsyskon. Hemma fanns en nyfikenhet på omvärlden vilket spillde över på Hans. I småskolan drömde han inte om att bli traktorförare, som de flesta andra killarna, utan om att bli ambassadör.
Blev en måltavla
Efter nian flyttade han hemifrån för att gå gymnasiet i Trelleborg. I samma veva kom han ut som homosexuell och blev därmed en måltavla för nynazisterna i staden. Men i stället för att gömma sig och bli rädd sökte han sig till Ung Vänster, arrangerade fackeltåg och delade ut flygblad.
– Det handlade om mig och mitt liv, att jag måste stå upp för mig själv – min kropp, min sexualitet och min frihet. Motorn var min rätt att vara den jag är. I grunden är den samma i dag, men om jag som sextonåring ibland kunde känna mig ganska ensam känner jag mig i dag som en del av en global rörelse.
Efter gymnasiet flyttade han till Göteborg, men fortsatte sitt engagemang i Ung Vänster. Där steg han så småningom i graderna och blev till slut vice ordförande för hela förbundet. Vid 27 års ålder valdes han in till riksdagen och blev då Vänsterpartiets yngsta ledamot. Hans plats blev i utrikesutskottet där det mestadels satt mycket erfarna politiker.
– Jag fick ofta kommentarer om min ålder. En del utgick från att jag var okunnig. De trodde inte att jag var påläst eller kunde frågorna. Men det var snarare en fördel för mig i debatterna. Jag lade ner väldigt mycket tid på att alltid vara väl förberedd, tog i från tårna.
Olika uttryck
Under de dryga tre mandatperioder som följde fortsatte han att arbeta med HBTQ- och jämställdhetsfrågor. Så när erbjudandet om att leda RFSU kom blev det inte så dramatiskt, berättar han.
– Mitt engagemang kommer ju att finnas med hela livet, men ta sig olika uttryck i olika delar av livet och i olika former.
Har inställningen och förståelsen för HBTQ-personer ändrats sedan du började engagera dig som 16-åring?
– När jag föddes 1979 var homosexualitet klassat som en sjukdom. I dag är jag gift med Fredrik som jag älskar och lever med. Vi kan bygga en framtid tillsammans. Det är enorma framsteg. Men resan är långt ifrån klar. Jag kan känna oro för de mörka krafter som mobiliserar, men också hopp. Den tysta majoriteten står bakom oss och det är en enorm styrka. När vi jobbar för allas rätt till sin kropp och sexualitet har vi ett starkt folkligt stöd.
Hans Linde
Ålder: Fyller 40 år den 4 februari.
Bor: I Göteborg. Övernattningslägenhet i Stockholm.
Familj: Gift med Fredrik.
Gör: RFSU:s förbundsordförande.
Om att fylla 40: ”Jag känner mig väldigt tillfreds. Nu kanske jag blir mer värderad för vad jag faktiskt kan än utifrån min ålder”.
Så firar jag födelsedagen: ”Med mat och vin på en restaurang i Göteborg tillsammans med mina bästa vänner”.
Min paradrätt: ”Jag är ganska duktig på att stoppa korv. Senast fick jag en hjort av min bror som jag malde och gjorde korv av”.
Styrka: ”Sådant är ju svårt att svara på själv. Men jag tycker om att möta och är nyfiken på andra människor. Jag hoppas att jag är en lagspelare, både i politiken men också i den här rollen”.
Egenskap jag jobbar med: ”Jag är otålig, det går inte riktigt ur mig. Ibland måste jag hålla tillbaka lite, påminna mig själv om att processa, lyssna in och förankra”.
Om uppväxten på en lantgård: ”Jag fick med mig en kärlek till naturen eller kanske mer en kärlek till jorden. Vi odlade, födde upp våra egna djur och slaktade dem. Det var en självklar del. Det var inte bara att gå till en matbutik och köpa från hyllan”.
