Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Hopphästen Esmeralda ville plötsligt inte hoppa mer och ansågs farlig. Hannah Rudbäck tror hon bara tröttnade på alla krav. ”Esmeralda har hjälpt mig att bli av med mitt självförakt, och hon har älskat mig villkorslöst när jag känt mig värdelös”, säger hon. Bild: Anna Berglund
Hopphästen Esmeralda ville plötsligt inte hoppa mer och ansågs farlig. Hannah Rudbäck tror hon bara tröttnade på alla krav. ”Esmeralda har hjälpt mig att bli av med mitt självförakt, och hon har älskat mig villkorslöst när jag känt mig värdelös”, säger hon. Bild: Anna Berglund

Hannah tror på hästflockens förmåga att läka och stötta

De tjugofyra hästarna har alla olika kompetenser och upp­gifter i den komplext uppbyggda flocken, berättar Hannah Rudbäck som ser att hästflocken har en stärkande kraft, även för de människor som vistas i den.
– Hästarna får oss att möta våra känslor, säger hon.

Över grönskande kullar, bäckraviner och skogsdungar böljar hagen på tretton hektar i utkanten av Svartedalen. Många av flockens 24 hästar, i olika färger, raser och åldrar, vilar i gröngräset. Loja svansar slår bort flugor och nyfikna blickar möter oss när vi vandrar runt.

Hannah Rudbäck berättar att varje häst kommit till flocken på olika vis. Som 30-åriga fjordingen Miranda, som plirar under lugg och hälsar.

– Länsstyrelsen hade lagt ut en bild på henne för att hitta ett hem. Hon var i bedrövligt skick, berättar Hannah som snart fick samtalet hon aldrig kan värja sig mot. Frågan om hon kunde ta hand om ännu en häst.

– Då hade jag inget val, säger Hannah som så klart åkte för att hämta hästen.

Vi står mitt bland alla hästarna som ingen längre ville ha för att de var ohanterliga, överblivna, obrukbara eller gamla. Hästar med olika fysiska eller psykiska åkommor, men med livskrutet kvar.

Har alltid älskat hästar

Alla har fått plats hos Hannah, som med flockens hjälp bygger upp dem som är trasiga, stressade eller understimulerade. Hon tar dem till sig, ser om, vårdar, fodrar och älskar dem.

– Jag föddes med en kärlek till hästar, säger Hannah.

Hon växte upp på en gård mellan Alingsås och Borås. Bönade och bad för att få börja på ridskola och fick sin första ponny som nio­åring. När familjen flyttade till Stora Höga fortsatte hästlivet och hon räddade den första hästen undan slakt 2006.

– Zolero kom med skevt bäcken, trauman och tung livshistoria. Flocken har sen växt, men från 2011 har det rullat på allt fortare, säger Hannah som har en stadig supporter:

– När mamma var 57 år hittade jag islandshästen Röskur till henne. Mormor dog när mamma bara var nio år och det gjorde att hon stängde in mycket känslor. Röskur fick henne att åter känna och öppnade upp hennes hjärta. Efter det har mamma alltid varit på min sida när vi träffar en häst i nöd. Det har nog bidragit till att det blivit så många.

När Hannah Rudbäck skulle hämta den 30-åriga fjordhästen Miranda hos länsstyrelsen, tjöt någon i hagen och det var den lilla miniatyrhästen Elsa som tillbringat hela sitt liv med Miranda. ”Inte kunde jag separera dem", säger Hannah som tog med sig den lilla hästen hem. Bild: Anna Berglund
När Hannah Rudbäck skulle hämta den 30-åriga fjordhästen Miranda hos länsstyrelsen, tjöt någon i hagen och det var den lilla miniatyrhästen Elsa som tillbringat hela sitt liv med Miranda. ”Inte kunde jag separera dem", säger Hannah som tog med sig den lilla hästen hem. Bild: Anna Berglund

De båda ser vad hästarna och människorna kan göra för varandra. Hannahs mamma, pappa och fästman bor på gården och tillsammans drivs de av samma omtanke om hästarna och vill ge dem ett liv bara för sin egen skull, fria från krav. Ett par inackorderingar bidrar till lite intäkter, resten arbetar Hannah ihop inom vården. För henne går hästarna först.

– Många undrar hur jag har råd med alla hästarna, men jag lever billigt, äter inte ute, köper inga nya prylar och reser aldrig utomlands, säger Hannah.

Olika kompetenser

Flocken skapar läkning och balans för varje individ, och själva mängden är nyckeln. Större trygghet, fler kompetenser, baserade på instinkter sen urminnes tider och nedärvt beteende för överlevnad.

– En hästflock är uppbyggd av ett komplext system där alla har olika uppgifter, som spejare, försvarare, anfallare, omhändertagare, fredsmäklare, innovatörer och minnesbärare, förklarar Hannah.

LÄS MER: Margareta tar hjälp av hästarna för att stötta sina patienter

Hon tror på flockens kraft, för hästarnas bästa, men även för människor som vistas i den. Genom åren har Hannah sett det ske bland besökare, vänner och såna som arbetstränat på frivillig basis. Hannah har arrangerat meditation och skogspromenader tillsammans med hästar, bjudit in och vill ge fler möjlighet till möten med hästarna.

– Hästarna uppmärksammar varandra utifrån sina egna specialiteter och försöker hitta varje individs styrka. Direkt när du kliver in i en flock är du en del av den.

En speciell häst

Hästarna testar och känner av dina egenskaper. För att ta reda på ens styrkor har hästen en förmåga att tvinga fram en reaktion, menar Hannah. De kliver fram, går nära, håller avstånd, visar intresse eller ointresse, agerar utifrån det man behöver, såväl människa som häst.

– Hästarna får oss att möta oss själva, säger Hannah och berättar om en speciell häst, som tar tag i ens jobbiga känslor och ersätter dem med något annat.

– Jag har sett flera personer totalt bryta ihop bredvid den hästen, som om han drar smärta och sorg till ytan. Fråga mig inte hur de gör, det bara händer, säger Hannah som själv blivit hjälpt av hästarna.

– Det är flera hästar som hjälpt mig möta mitt självförakt, ett av mina stora problem.

En av dem är Esmeralda som slumrar i gräset, en brun hopphäst som kom till Hannah för att hon blivit farlig. Hon tittar upp, nosar på Hannah och ligger kvar.

– Utan denna underbara flock hade jag fortfarande mått dåligt och inte lärt känna och uppskatta mig själv som jag gör i dag, säger Hannah medan hon stryker över den blanka pälsen.

Hannah värnar varje individs rätt till sina egna villkor, vill hjälpa människor att må bra och ser flockens förmåga. Hon har sett hur hästarna helar och får vilsna, otrygga människor att växa, bli stärkta och ta tag i sina egna känslor och liv. Hon gläds av att se de relationer och läkande processer som uppstår. Och varje dag, året runt följer hon hästarnas liv och flockens formationer och förundras.

– Det finns något hos hästen som vi aldrig kan förstå.

Hannah Rudbäck

Ålder: 32 år.

Bor: Jörlanda.

Familj: Fästman Tommy.

Intressen: Hästar!

Gör: Pluggar och jobbar natt deltid inom LSS.

Min relation till hästar: Ständigt utvecklande, både utmanande, utvecklande och alldeles magiskt.

Hur kan hästen stärka oss människor: Den hjälper oss att möta oss själva och står kvar när det krävs.

Drömmer om: Att kunna hjälpa fler djur och människor. En gård där djuren hjälper människor, vilket bidrar till den finansiella möjligheten att hjälpa fler djur.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.