Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bakhtyer Nasiri har varit i Sverige i snart två år. På den korta tiden har han klarat att läsa in grundskolan, skaffat extrajobb, flyttat till eget boende och medverkat i musikvideon Jag vill va fri.

Han vill vara fri och stark i sitt nya land

"Jag vill va fri, vara stark – kunna känna säker mark". Så rappar Bakhtyer Nasiri i sommarens hitlåt. I alla fall bland ensamkommande barn i Göteborg med omnejd.

Det är en ovanlig skolavslutning på Lundby gymnasium. Matsalen eller ”bamba” är full av elever från bland annat förberedelseklasserna. Längst fram står Bakhtyer Nasiri i nystruken skjorta. Han debuterar som konferencier denna dag och är smått nervös. Bakom honom finns en bildskärm med musikvideon ”Jag vill va fri”. Han rappar tillsammans med Pouya Amiry och flankeras av en ung sångerska son heter Ruqia Rahimi – alla tre kommer från Afghanistan.

De ingår i Projektet Fri, som startats av musikproducenten Peter Liljeqvist och kontrabasisten Eva Kruse. Som en slags manifestation eller en motkraft till alla ensamkommande barn som avvisas eller skrivs upp i ålder och får klara sig själva från den ena dagen till den andra. Hundratals personer har fått mejl med musikvideon de senaste dagarna. Bland dem politiker, Migrationsverket och regeringen.
– Jag vill att de största politikerna och de som bestämmer, skall lyssna på den här musiken många gånger och försöka förstå texten. Det är så viktigt för ensamkommande barn, från alla olika länder, att få kunna frihet och få kunna trygghet. Jag vet att vi har rättigheter och vi har skyldigheter. Men det viktigaste är att få stanna här i Sverige och inte bli ifrågasatt, säger Bakhtyer Nasiri.

Han kom till Sverige sommaren innan den stora flyktingströmmen hösten 2015. 
Hans flykt bär på samma berättelse som många afghanska pojkars från talibanstyrda områden i Afghanistan; tvångsrekrytering och hot. 
Efter att ha sökt asyl i Göteborg placerades han på ett kommunalt boende på Styrsö i Göteborgs södra skärgård. 
Sedan dess har han lärt sig bra svenska, skapat ett stort nätverk i lokalsamhället, fixat ett extrajobb och klarat av grundskolan på kort tid. 
Plus fått avslag på sin asylansökan, överklagat med hjälp av ett juridiskt biträde, och liksom många andra afghanska pojkar, fått sin ålder uppskriven till 18+. Det innebär att han sedan en tid betraktas som myndig och skall klara sig på egen hand.
– Jag är väldigt orolig för att inte få stanna i Sverige. Och jag är väldigt pressad över att ha fått vänta så lång tid på svar. Men jag tror att människor påverkas om man visar vad man känner. Om man talar ut om sina känslor så tror jag att de kan förstå hur viktigt det är. Därför vill jag sjunga om det och berätta för andra, förklarar Bakhtyer.

Bild: Agneta Slonawski
Bild: Agneta Slonawski

Att medverka i musikvideon har varit jobbigt, samtidigt som han måste prestera maximalt i skolan och extrajobba. 
Men det har varit roligt och givande också. Han känner stöd från många håll. Och det finns glimtar i vardagen. 
Han har precis fått sin tazkira hitsänd av afghanska myndigheter. Det är en identitetshandling som skall tala om vem man är och hur gammal man är. Något som Migrationsverket frågar efter när det gäller asylsökande människor.
– Vi får vänta och se vad de säger. Det finns ingenting annat att göra. Det enda jag vill, är att få ett bra liv. Min dröm i verkligheten är att fixa en bra framtid här är frihet, återkommer Bakhtyer Nasiri till och förklarar att strofen i sångtexten som låter: ”Bara du kan släcka min törst” betyder just att enbart friheten kan släcka ens törst.

Projektet Fri, kommer att fortsätta. Gruppen har redan fått förfrågningar om att spela på en liten ungdomsfestival i västra Göteborg. Det innebär att nu under sommarlovet, så börjar hårdträningen för att kunna spela inför en riktig publik. Det är både pirrigt och utmanande. Sedan är tanken att fler låtar skall komma till. Helst med texter från de ensamkommande barnen som ingår i projektet. 
Allt för att sprida budskapet om att det just nu finns en stor grupp barn, runtom i landet, som lever vilsna, utan sammanhang, skola, boende eller stöd av vuxna. Och för att få politikerna att förstå att det mest humana i nuläget är att utfärda en amnesti.
– Sverige behöver barn för att bygga detta land tillsammans. Vi är redo och snart vuxna. Vi behöver inte så mycket, vi behöver bara vara fria, säger Bakhtyer Nasiri vars största dröm är att bli läkare.
Men det inser han att han aldrig kommer att bli. Han kommer inte hinna att läsa ikapp och få så bra betyg som behövs för läkarutbildningen, på den korta tid som ges. 
– Om jag får möjlighet att leva här, så vill jag bli en klok och smart politiker.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.