Som barn växte han upp med känslan att något skavde. Hade tidigt på känn att både livet och världen var större än Vänersborg och andras förväntningar på honom.
När han var 18 år bestämde han sig.
- Jag skulle leva hårt och räknade inte med att bli över 35 år, säger jordenruntfararen, dykaren och vindtunnelfantasten Bjarne Bodhi Johansson.
Han lutar sig mot berget, ser över detblanka vattnet under Skåpesundsbron och ler mjukt.
- Jag har ett oförskämt bra liv, det kunde inte vara bättre.
Men som barn var det knöligare.
- Jag var väl som barn är mest, men samtidigt hade jag krav på mig som kändes fel, det var något som skavde, berättar han. Känslan höll i sig och avtog inte.
- Som tonåring kunde jag inte sätta fingret på vad som inte stämde.
Han ville något annat men visste inte vad. Men så såg han filmen "Point Break" som artonåring och något klack till i honom.
- Den känslan var enorm, jag såg filmen om och om igen, flera gånger i veckan. Det var inte bankrånen som fascinerade utan allt det andra, jakten på den perfekta vågen, friheten att välja sitt liv. Och Bjarne insåg att han måste iväg ochhan lämnade Vänersborg som 22-åring.
Han har rest genom alla kontinenter, klättrat i de högsta bergskedjorna, dykt i alla världsdelar och gjort extrema bungy jump, fallskärmshopp och letat tigrar i djungeln. Sökt farorna och adrenalinkickarna, för att på något sätt komma nära det där som gör att man inser livets skörhet och storhet på samma gång.
- Jag har aldrig haft dödsångest, säger han och blicken är fast.
Han menar att själva kopplingen till farlighet gör att man är så fokuserad och i risken uppstår den där totala kontakten med något annat. På den tunna tråden mellan liv och död finns en skärningspunkt där allt blir kristallklart.
- Det är nödvändigt att vara just där för att känna sig hundra procent levande.
Känslan efteråt, när man klarat av det där hoppet, dyket eller annan strapats, beskriver han som oslagbar.
- Då vrålar man bara rakt ut, det är som att fara fram på en asteroid.
Han försöker förklara den där känslan som lockar fram leendet inifrån. Den där äktheten, samhörigheten och totala kärleken till livet, jorden och naturen.
Så medan jämnåriga utbildade sig, skaffade villa och familj, var han ute i världen och sökte den där känslan som gjorde livet fulländat. Han konstaterar att han gjort allt han drömt om, att det blev precis som han ville, utan högskolepoäng, familjeliv och karriär.
- Jag ångrar ingenting. Alla måste ta ansvar för sin egen stig.
Men efter sju år av nästan oavbrutet resande var han mätt, och bosatte sig i Borås och startade dykfirma.
- Jag tänkte att som egenföretagare har man frihet och ingen chef, men kunderna blev som mina chefer, det var dem jag skulle göra nöjda hela tiden.
Lusten till dykningen avtog när den skulle anpassas till andra hela tiden.
- Man ska skilja på kärlek och pengar. Det man har passion för ska man inte ta betalt för, konstaterar Bjarne, som efter ett par år la ner firman.
Bjarne Bodhi Johansson
Ålder:43 år.
Bor:Bokenäset i Bohuslän.
Familj:Världens goaste tjej Carin och katten Greta.
Intressen:Fysisk träning, fotografi, resa, dyka och flyga.
Våghalsigaste minnet:När jag för 18 år sedan reste ensam i Afrika och försökte speedclimba Kilimanjaro utan höghöjds-acklimatisering och blev dödssjuk till följd av syrebrist.
Mod är för mig: Att gå sin egen väg och göra saker fast det känns lite läskigt.
