Sluta röka – inget enmansjobb

– Kombinationen rådgivning och läkemedel ökar förutsättningarna att bli rökfri med 30 procent, i jämförelse med den som försöker på egen hand. Görs det tillsammans med andra tror vi att chanserna är ännu större. Många börjar röka i grupp, då är det även lättare att sluta i grupp, säger Monica Ericsson, astma- och kolsköterska samt rökavvänjare på Vårdcentralen i Majorna.

Champagnerusig under nyårsraketernas sprakande stjärnhimmel är det lätt att avlägga löften om ett hälsosammare liv.

Mer träning, sundare kost – och aldrig mer cigaretter.

Men knappt hinner trettondagen passera innan röksuget tagit överhanden igen.

Att fimpa tvärt, även ”nyårslöftet” kallat inom den tobaksförebyggande rörelsen, är den vanligaste metoden för folk som vill sluta röka. Enligt Statens Folkhälsoinstitut är dock bara två procent rökfria ett år efter ett sådant försök.

Det ska till betydligt mer än ett löfte för att lyckas. Det vet Barbro Timle, 67. Under större delen av sitt liv gick hon allt som oftast omkring med en cigg i mungipan. Visst hade hon dåligt samvete med tanke på både hälsa, familj och pengar. Ändå var det först efter ett besök på vårdcentralen i Askim förra hösten som hon insåg att det var dags att bryta med vanorna.

– Jag hade astmakänningar, och dessutom visade det sig att jag fått dåliga lungvärden. Jag blev tipsad om att jag kunde gå med i en rökavvänjningsgrupp och nappade direkt, berättar hon.

Primärvården i centrum och västra Göteborg arbetar sedan 2009 i ett projekt med tobaksavvänjning i grupp.

– Anledningen till att vi gått samman är att det kan vara svårt att bilda grupper på varje enskild vårdcentral. Det krävs helst tio patienter för att det ska bli en gruppdynamik, säger Lena Knute Skoog på vårdcentralen i Askim som leder arbetet tillsammans med Monica Ericsson.

Till projektet remitteras patienter oftast av läkare, men man är också välkommen att gå med på egen hand.

– Vår vanligaste patient är en medelålders kvinna som har rökt sedan tonåren. Många gånger har hennes hälsa redan påverkats, kanske har hon en kronisk lungsjukdom. Många har också försökt sluta röka på egen hand, berättar Lena Knute Skoog.

Gruppen träffas vid åtta tillfällen under en tioveckorsperiod. Metoden som används är Agneta Hjalmarssons, psykolog vid Sahlgrenskas rökavvänjningsmottagning.

– Vid första tillfället ges råd om nikotinläkemedel samtidigt som patienterna börjar förbereda sig på kraften i vanan. De får registrera sina rökvanor för att lättare kunna förutse i vilka situationer som behovet är som störst. Det kan vara läge att införa rökfria zoner, som inomhus eller på busshållplatsen, säger Monica Ericsson.

Efter två veckor har patienterna börjat använda preparaten och nu är det dags för nästa träff – samt totalt rökstopp.

– Jag minns så väl den sista cigaretten. Det var på kvällen den 14 oktober och dagen efter skulle vi lägga av. Jag tyckte faktiskt att det smakade äckligt, jag hade mentalt intalat mig att nu är det slut, berättar Barbro Timle.

För första gången på länge kände hon sig motiverad.

– Jag hade försökt sluta en gång tidigare, på egen hand. Men man kände sig liksom ensammast i världen, att det var synd om en. När jag gick med i gruppen blev det mycket lättare eftersom jag fick umgås med andra i samma situation. Det är också lättare att genomskåda ursäkter när man hör dem från andra.

Att sluta röka innebär en separation och många mår inte bra eftersom det rör upp mycket känslor. Efter ett tag kommer det en dipp med nedstämdhet, man ifrågasätter livet och om det överhuvudtaget är värt att leva, förklarar Monica Ericson.

– Ofta är våra patienter lite nervösa och har taggarna utåt. Därför är det viktigt att de får prata av sig och samtidigt dela med sig av egna erfarenheter. Ofta skapar gruppen en identitet tillsammans, det här ska man klara av tillsammans – och det är inte ovanligt att de fortsätter att ses även efteråt.

Tre av nio drabbas av återfall under perioden.

– Att sluta röka är en process och det är viktigt att inte ge upp utan att komma tillbaka. Det gäller att hitta alternativ till cigaretterna, något som är roligt. Och så måste man berömma och vara snäll mot sig själv – använda nikotinplåster eller läkemedel vid rökstopp för att minska abstinensbesvären. Det handlar också om att distrahera sig, till exempel genom att motionera eller diska, förklarar Lena Knute-Skoog.

Efter avslutad kurs görs uppföljningar vid tre tillfällen. Efter ett år har cirka 30 procent slutat röka helt.

Barbro Timle är en av dem som lyckats. Hon har varit rökfri i ett år och två månader. Då och då smyger sig suget på, men tanken hinner knappt landa innan den försvinner igen.

– Mina lungvärden är bättre nu, luktsinnet har kommit tillbaka och så belönar jag mig med att sätta in samma summa som jag spenderade på cigaretter på ett sparkonto varje månad. Hade jag inte gått med i gruppen så vete katten om jag inte rökt fortfarande.

Sarah Britz

nyhetsred@gp.se