Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mountainbike är en bra träningsform för både fysik och psyke. Den stökiga terrängen tränar hela kroppen, samtidigt som det rusande adrenalinet ger en kick till huvudet. Sara Danielsson Lundqvist håller populära introduktionskurser till sporten i Skatås.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Släpp luften ur däcken och kör!

Träning för hela kroppen och en ren njutning för själen. Mountainbike är träningsformen som ger både adrenalin och mjölksyra. Puls har gått på nybörjarkurs.

 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

 

Färgglada cyklister på traktorliknande cyklar blir en allt vanligare syn i våra skogsområden. Och det är inte svårt att förstå varför.
- Det jag uppskattar med mountainbike är framförallt att man får komma ut i skogen. För när man är i skogen mår man per automatik bra, och det tror jag att 99 procent av alla människor skriver under på, säger Sara Danielsson Lundqvist.
- Men jämför man mountainbike med landsvägscykling så får man också jobba med hela kroppen för att parera stenar och rötter. Dessutom får man ett fart- och actionmoment som ger en extra kick. Och den kicken är väl värd att uppleva.

Sara Danielsson är gammal elitcyklist och har tävlat i mountainbike sedan 90-talet. Numera är hon VD för träningsföretaget Aktivitus, där hon bland annat hjälper andra att bli bättre skogscyklister.
- Långa mountainbikelopp som Cykelvasan är otroligt populära, men det är också många som lägger mer fokus på att bara komma ut i skogen, cykla på små stigar och umgås. Man vill ha roligt när man tränar helt enkelt.
I dag arrangerar hon nybörjarkurser för tjejer, där hon lär ut grunderna i mountainbike.
- Om jag ska vara helt ärlig var kurserna från början mest ett bra sätt för mig att få komma ut i skogen på arbetstid, samtidigt som jag kunde förmedla den glädje som alla känner till sporten så snart de testar den, säger Sara Danielsson Lundqvist, och fortsätter:
- Men jag såg snabbt vilken stor efterfrågan det var, särskilt på kurserna för tjejer. Vi har kört samma kurser för killar och blandade grupper, men det har inte varit samma tryck. Mountainbike kan ju vara lite av en prylsport och det kanske man inte är lika trygg med som tjej. Dessutom vet man inte alltid vad man ska göra om något krånglar i skogen. Jag tror att killar ofta är mer modiga, de sticker ut ändå.

För att gå på nybörjarkurs är allt som behövs i princip en cykel med fungerande bromsar, en cykelhjälm – och lite god vilja. När Puls är på besök är det tre personer där alla har just dessa egenskaper som gemensam nämnare. Det första de får lära sig är att se över sina däcktryck.
- Det är tyvärr jättevanligt att man har för mycket luft i däcken som nybörjare. Med mycket luft rullar däcken lättare på asfalt och grus, och man får kanske något färre punkteringar. Men i stället blir det mycket mer skumpigt och hoppigt, samtidigt som man får sämre fäste, säger Sara Danielsson Lundqvist.
- Man får klämma lite med tummarna på däcket för att hitta rätt tryck. Det är ungefär som att känna på en avokado för att se om den är lagom mogen. Trycker man med tummarna på sidan ska det flexa lite, men man ska inte kunna trycka in dem för långt.
När däcken är kontrollerade, och i alla tre fallen dessutom tömda på lite luft, är det dags att ge sig ut i skogen, där resten av kursen äger rum.
Att cykla i skogen kan vid en första anblick verka lite läskigt, men tänker man bara på några saker är det svårt att misslyckas, menar Sara Danielsson Lundvist:
- Det är viktigt att känna att man har kontroll över cykeln. Därför ska man ha en cykel som inte är för stor, och man bör inte ha pedaler som man sitter fast i när man börjar. Sänker man dessutom sadeln får man också bättre kontroll.

Nybörjargruppen, som den här kvällen består av Ewa Bråthe, Lena Pittig och Therese Axenborg, får träna mycket på vägval. Genom att välja rätt spår på stigen och undvika de största hindren blir åkturen så smidig som möjligt.
De får också träna på att hitta rätt balans på cykeln. Den stora skräcken för alla som cyklar i skogen är att krascha, då den som flyger över styret i en stenig utförslöpa kan slå sig rejält. Men med rätt teknik är det inget som någonsin behöver ske.
- Över styret åker man om man har vikten för långt fram på cykeln. Har man bara avslappnade armar och kroppsvikten långt bak, helst en bra bit bakom sadeln, kommer man högst troligt inte flyga över styret. Då är det enda som kan hända att man tippar omkull i sidled. Där är det oftast mjukt i skogen, så det kommer inte vara någon fara, förklarar Sara Danielsson Lundqvist, och fortsätter:
- Det är också viktigt att använda bromsarna på rätt sätt. Cykeln har en fram- och en bakbroms, och den som ska användas mest flitigt är bakbromsen. Med bakbromsen är det enkelt att kontrollera cykelns rörelser. Jag anser att frambromsen huvudsakligen ska användas för att reglera farten, då alltid i kombination med bakbromsen.
Hos nybörjargruppen i Skatås tränar man också på växlingsteknik. En mountainbike kan vara utrustad med upp till 30 olika växlar, och har man så många bör man också använda dem så mycket man kan.

Gruppen får testa detta genom att cykla uppför en svår uppförsbacke. När de tre tjejerna först gör det på egen hand tar det stopp på ungefär samma ställe i backen. Men när Sara Danielsson Lundqvist berättat hur en elitcyklist använder sina växlar – det vill säga precis hela tiden – går det enklare. Genom att åka in i backen i hög fart på en tung växel, för att sedan växla ned till lättare växlar i takt med att backen blir brantare, upptäcker deltagarna snart att de kommer betydligt längre utan att anstränga sig mer.
- Det här är också anledningen till att man måste ha väljusterade växlar. Med en dåligt justerad växel hoppar kedjan av. Man kan lära sig att justera dem på egen hand, eller så får man lämna in cykeln till en verkstad, säger Sara Danielsson Lundqvist.

Snart har de två timmarna gått, och under de sista stigarna för kvällen står det klart att gruppen blivit klart skickligare än den var när den började. Efteråt pustar Ewa Bråthe ut med en apelsinläsk.
- Jag blir lätt feg på cykeln, vilket är konstigt egentligen. Jag har åkt mycket skidor och hoppat bungyjump och sådana saker, då är jag aldrig feg. Men mycket av det vi har lärt oss i dag har varit en aha-upplevelse. Bara kunskapen om att använda bakbromsen och flytta bak rumpan på cykeln gör att jag känner mig mycket säkrare. Nu vill jag bara cykla mer.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.