Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Målarstunden på seniorkollot i Hindås avslutas med att alla deltagarnas alster läggs ut på golvet. Och då blir även de som tidigare var självkritiska smått imponerade över vad de tillsammans har åstadkommit. Till middagen samma kväll ordnar bildterapeuten Christina Abrahamsson vernissage.

Seniorkollo bryter isoleringen

Lek och spel, lagad mat och promenader. På seniorkollot i Hindås får ensamstående pensionärer möjlighet att knyta nya vänskapsband. Forskaren Janicke Andersson har studerat verksamheten.

Lunchen vid långbordet i den stora matsalen är avklarad. Tio 75-plussare vandrar iväg till en mindre villa där Bild och form står på schemat. 

De parkerar sig runt två runda bord. Bildterapeuten Christina Abrahamsson ber om största möjliga tystnad, uppmanar deltagarna att sluta ögonen, ta några djupa andetag och riktigt slappna av.

- I dag ska vi måla musik, säger hon och sätter på ett första musikstycke.

Tenoren Andrea Bocelli fyller rummet med sin intensiva stämma i den italienska versionen av "Time to say goodbye".

- När ni känner att ni har fått igång er fantasi, att det finns något som kan gestaltas i en bild, så öppnar ni ögonen och börjar måla, fortsätter hon.

Målarverkstaden är bara en av alla programpunkter som erbjuds under den knappa vecka som de runt tjugo pensionärerna tillbringar på Tyringegården i Hindås. 
För att komma ifråga för seniorkollot måste man dels leva ensam, dels ha fyllt minst 75 år.

- Dessutom måste man klara att ta hand om sig själv. Rollator går bra, men inte rullstol, säger samordnaren och aktivitetsledaren Thommy Ekegren som visar runt bland alla prång och skrymslen i den herrgårdsliknande byggnaden. 

Här finns olika rum för olika aktiviteter – gym, filmvisning och tv, spel och pussel, handarbete och bakning. Utomhusmiljön är som gjord för stavgång,  svampplockning och promenader.
 
Men det viktigaste är inte aktiviteterna, eller ens den goda maten, utan den sociala samvaron. 

- Seniorläger kan vara ett sätt att bryta den sociala isoleringen och ensamheten hemma, och knyta nya vänskapsband. Vår äldsta deltagare är 98 år. När man blivit så gammal har man ofta inte så många vänner kvar i livet, säger Thommy Ekegren. 

Inga-Lill Kollberg uppskattar att det alltid finns någon att prata med under kolloveckan. 

- Bara det att slippa sitta ensam hemma och äta är värt mycket, säger hon.
Det är fjärde gången som hon och väninnan Birgit Steen åker på läger tillsammans. 
I sitt delade rum har damerna dukat upp godis och kortlek på ett litet spelbord.  

- Jag har ett barn som snart blir pensionär, men inuti är jag fortfarande tjugo år, säger Inga-Lill.

- Man tänker fortfarande unga tankar, men så inser man plötsligt att man är gammal, fyller Birgit i.

Janicke Andersson är filosofie doktor i äldre och åldrande och har, tillsammans med två forskarkollegor i Lund, fått pengar för att studera tio seniorkollon på olika håll i landet. 

- Det finns ju en väldigt tydlig bild av vad ett kollo är. Vi ville undersöka vad det gör med de äldres identitet att befinna sig i en miljö så präglad av barndom och barnslighet, säger hon.

Janicke Andersson och hennes kollegor använder sig av begreppet "göra ålder" för att visa att ålder inte bara är ett antal siffror i ett personnummer utan i hög grad bestäms av en människas sociala sammanhang. Hur hon beter sig och betraktar sig själv påverkas av hur hon blir bemött.
 
Forskarna har noterat att kolloverksamheterna tenderar att använda "förbarnsligandet" bland deltagarna som ett positivt tecken på förbättring eller föryngring. 
Verksamheten präglas också, ibland oreflekterat, av en tanke om det aktiva åldrandet som det mest eftersträvansvärda. 

Även om programpunkterna på ett seniorkollo är frivilliga kan det ibland skapas ett socialt tryck och förväntningar på deltagande. 
För personer som är mycket ensamma under resten av året kan en stor dos av social gemenskap bli svår att hantera, och väl hemma igen kan de känna sig väldigt trötta.

- Som forskare måste vi ha ett i grunden kritiskt förhållningssätt, men vi är ändå positiva till fenomenet. Vi har besökt olika seniorkollon som bedriver en fantastisk verksamhet. En deltagare berättade till exempel att hon gick på rehabilitering hela året – inte för att klara sin vardag bättre utan för att bli så kry att hon kunde åka på kollo, berättar Janicke Andersson.

Enligt aktivitetsledaren Thommy Ekegren på Tyringegården har deltagarna höga förväntningar på kolloveckan. 

- De brukar ringa i förväg och fråga vilka som kommer. Jag har hört att de håller kontakt efteråt också, går på restaurang eller dricker kaffe hemma hos varandra. Något förhållande tror jag också att det har blivit, säger han.

Under tiden sjunger Andrea Bocelli vidare i bildverkstaden. 

Karin Fors har grundat sitt papper med havsbottenblått och målat dit sjögräs, krabba och fiskar.

- När musiken började riktigt kände jag hur havet böljade fram och tillbaka, säger hon. 

Några av de nya deltagarna hittar inte sin inspiration och blir självkritiska.

- Jag kanske glömde säga det, men här inne bedömer vi aldrig något. Vi säger inte att något är fint eller fult. Det handlar inte om Göteborgs konstmuseum, säger bildterapeuten Christina Abrahamsson.
 
Hon vill bara att deltagarna ska uttrycka sig, bortom bra och dåligt, och så gör hon en jämförelse med språket. 

- Tänk om alla pratade likadant, med precis samma dialekt och grammatik. Så tråkig världen skulle bli, säger hon. 

Målarstunden avslutas med hela havet stormar. Deltagarna får måla hejvilt på själva täckpapperet och efter hand flytta ett snäpp medsols runt borden. Till slut är hela ytan täckt av abstrakta mönster, streckgubbar, vågor, hus, moln, blommor och båtar. I mitten på den ena duken lyser tre solar och en vit måne.

Gertie Agner och Gunborg Wilhelmsson har missat målarstunden men kommer lagom till middagen när det är dags för vernissage. 

De båda träffades i bridgesammanhang för ett decennium sedan och det är tack vare väninnan Gertie som Gunborg klarar kolloveckan trots sin nyopererade höft.

- Det är en fin sak av staden att ordna så att vi kan komma hit. Det är så många gamla som är ensamma, säger Gunborg Wilhelmsson.  

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.