Så klarar du klassikern

Vid en första anblick har han inte förutsättningarna på sin sida. Jakob Hjelmåker i Västra Frölunda är en vanlig motionär som arbetar heltid, har fyra barn och har dessutom nyligen byggt hus. Ändå var det han som genomförde den snabbaste klassikern i Sverige förra året.

– Det är fantastiskt att det har blivit så. Jag har ingen direkt träningsbakgrund från ungdomen. Jag var snarare lite kraftig och alltid den som blev vald sist när man skulle spela fotboll på rasterna, säger Jakob Hjelmåker.

– Jag har alltid tyckt att Vasaloppet har varit lockande. Och 2002 hade jag en kompis som fick lämna återbud till Öppet spår. Det här var på torsdagen och loppet var på måndagen. Jag hade knappt åkt längdskidor men såg det som en spännande utmaning. Jag hade ingen teknik och gjorde nog alla fel man kan göra. Jag fick ingen jättemersmak direkt, men ville ändå ta tag i det på riktigt senare.

Och det har han utan överdrift gjort med råge. Med en totaltid på 15 timmar, 22 minuter och 39 sekunder stod Jakob Hjelmåker för den snabbaste klassikertiden förra året. Sedan dess har han putsat den tiden till 14 timmar och 44 minuter och är på god väg mot den snabbaste klassikern även 2016. Genom tiderna har bara tre personer varit snabbare; Oskar Svärd med 13 timmar och 57 minuter, Rikard Andreasson med 14 timmar och 9 minuter och Tomas Löfgren med 14 timmar och 18 minuter.

– De två främsta har en bakgrund som elitskidåkare och har gjort riktigt snabba Vasalopp, vilket påverkar totaltiden jättemycket, säger Jakob. Men någonstans tror jag att jag kan lyckas knipa andraplatsen i framtiden om jag får till en riktigt bra Vätternrunda samma år som det är bra före på Vasaloppet.

En svensk klassiker, eller klassikern som den oftast kallas i folkmun, är ett diplom som man är berättigad till om man inom en tolvmånadersperiod genomför 300 kilometer långa cykelloppet Vätternrundan, 3 kilometer långa simningen Vansbrosimningen, 30 kilometer långa löptävlingen Lidingöloppet eller något av skidloppen Vasaloppet (90 kilometer) eller Engelbrektsloppet (60 kilometer). Det finns även kortare versioner av klassikern i form av Tjejklassikern och Halvklassikern och i dag genomför cirka 9000 personer någon av klassikerna varje år.

– Det finns ett härligt skimmer över klassikern, säger Jakob Hjelmåker. Det är ett svenskt unikum som funnits i många år, som många har en relation till. Den ligger ju också bra till med tanke på den ökade konditionstrenden, eftersom allt fler inser att de kan göra den utan att vara några supermänniskor. Jag tror absolut att alla som vill har goda förutsättningar att klara det om man bara ger det lite tid.

De olika momenten i En svensk klassiker varierar kraftigt, både i tid och i ansträngningsnivå. Och olika lopp kräver olika mycket förberedelser.

– Lättast är helt klart Vansbrosimmet, säger Jakob Hjelmåker. Jag simmade bröstsim där första gången och det går utmärkt att göra, även om det går snabbare att crawla. Vansbrosimmet pågår under så kort tid, så rent uthållighetsmässigt klarar sig nog de flesta med en kortare träningsperiod. Däremot är det nog bra att träna på att simma i öppet vatten för att vänja sig vid det mörka vattnet. Att simma i en älv är inte samma sak som att simma i bassäng.

Desto jobbigare är de andra loppen – och frågar man Jakob Hjelmåker är de trettio milen runt Vättern jobbigast.

– Jag har gjort Vätternrundan tio gånger och den kan vara väldigt tuff. Om det är dåligt väder och man kör ensam utan någon större plan kan det vara riktigt, riktigt jobbigt säger han.

– Hittar man däremot ett gäng eller en klubb att åka med blir det mycket mer organiserat och oftast roligare. Då kan man turas om att ta vinden och du kan säkert ha ett snitt som är tio kilometer i timmen högre, men med samma ansträngning. Det är ganska stor wow-känsla att upptäcka det.

Jakob Hjelmåker cyklar med några av de snabbaste grupperna och hade inför årets upplaga av loppet som mål att göra det under sju timmar. Dessvärre kraschade gruppens ledare och efter det sänktes tempot vilket gjorde att man kom runt på strax över sju timmar i stället. För att cykla så snabbt måste man träna stora mängder cykling vilket tar enormt mycket tid i anspråk.

– Cyklingen tar mycket tid, så är det. Passen är långa och man är borta några timmar varje gång. För att lyckas får man försöka hitta sätt och tider då träningen kan passa. Jag tror att en bra idé för många är att göra cyklingen till ett litet äventyr, säger Jakob, och fortsätter:

– Om man till exempel ska hälsa på kompisar eller åka på bröllop tio mil bort så kan man ta cykeln dit eller hem. På så vis får man en ny sträcka vilket ger variation, men man är också säker på att man får ihop de där milen när det inte finns något alternativ.

Snudd på lika jobbigt som Vätternrundan är Sveriges största skidutmaning: Vasaloppet. 90 kilometer på längdskidor kan ta knäcken på i princip vem som helst.

– Har man tur innebär Vasaloppet snabba, isiga spår där man flyger fram, men det kan lika gärna ha snöat hela natten eller vara snö som känns som sirap. Har man otur kommer Vasaloppet upplevas som riktigt tufft, säger Jakob.

Extra tufft är det för oss i Västsverige, där tillgången på snö i regel är minst sagt begränsad. För Jakob Hjelmåker består lösningen i rullskidor, men framförallt stakmaskin.

– Intervaller på stakmaskinen har hjälpt mig mycket, säger Jakob. Det passar väldigt bra in i mitt schema, eftersom jag kan köra mig helt slut på en halvtimme. Man kör på och efteråt ligger man på golvet och undrar vad som hände. Jag vill påstå att den här typen av korta, hårda pass är nyckeln till att lyckas om man har ont om tid.

Den fjärde och sista utmaningen i klassikern är Lidingöloppet. De 30 kilometrarna i kuperad terräng tar inte särskilt mycket tid i anspråk jämfört med Vätternrundan – men ska inte heller underskattas, menar Jakob Hjelmåker:

– Första gången jag sprang det underskattade jag nog loppet lite. Jag hamnade i sjukhustältet efteråt, helt utmattad. Man måste ha respekt för terrängen, den äter både tid och energi.

Magnus Carlsson

puls@gp.se