Den långvariga smärtan ger upphov till stress. Förmågan att lugna sig själv, reglera känslor, kan också påverkas av vilka erfarenheter man haft tidigt i livet.
Den långvariga smärtan ger upphov till stress. Förmågan att lugna sig själv, reglera känslor, kan också påverkas av vilka erfarenheter man haft tidigt i livet. Bild: Lisa Thanner

Psykologen: "Måste stå ut med att smärtan inte försvinner"

Varje smärta är unik. Hur en individ upplever och handskas med smärta påverkas av alla tidigare kroppsliga och psykiska upplevelser.

ANNONS
|

Som psykolog på Smärtcentrum möter Erica Nilsson patienter med en minsta gemensam nämnare – en smärta som inte går över. Många har också haft en period där de sökt alla tänkbara vägar för att slippa ur smärtans järngrepp och de delar en upplevelse av att inte bli förstådda utan ständigt ifrågasatta.

Men där slutar likheterna.

– I övrigt är den här patientgruppen väldigt heterogen, med olika bakgrund och livssituationer, olika somatiska och ibland psykiatriska diagnoser. För att förstå smärtan måste man förstå i vilket sammanhang den har uppstått och vilka konsekvenser den fått för personens hela livssituation, säger Erica Nilsson.

ANNONS
Erica Nilsson
Erica Nilsson Bild: Lisa Thanner

Långvarig stress är en betydelsefull faktor för att utveckla en långvarig smärtproblematik. Samtidigt som den långvariga smärtan ger upphov till stress. Förmågan att lugna sig själv, reglera känslor, kan också påverkas av vilka erfarenheter man haft tidigt i livet.

– Man kanske är rädd för att visa sig sårbar. Eller har en bild av sig själv som värdelös, krävande och oförmögen att ta hand om sig själv, vilket gör det mycket svårare att sätta gränser och be om hjälp, säger Erica Nilsson.

Undvikande är en strategi

En strategi för att hantera känslomässigt obehag och smärta är ”undvikande”. Man kanske slutar promenera och umgås med vänner för att ryggen värker, isolerar sig och ligger stilla mesta delen av tiden.

– Smärtan är konstant, men då har man också förlorat sitt liv och blir deprimerad, säger Erica Nilsson.

Sorgen över att inse att man aldrig får tillbaka sitt gamla jag liknar hon vid att förlora en kär människa.

– Det är så definitivt, att ställas inför något som inte kan lösas. Som psykolog är det en viktig uppgift att hjälpa patienten att kunna stå ut med tanken på att smärtan inte försvinner och se hur livet ändå kan levas för att kännas meningsfullt. Smärtan upphör inte, men det totala lidandet minskar.

ANNONS

LÄS MER:May-Liss smärtor har löpt amok

Långvarig smärta

• Långvarig smärta definieras som en kontinuerlig, icke cancerrelaterad smärta som stannar kvar i tre till sex månader efter den förväntade läkningen av en initial vävnadsskada.

• Smärta kan inte mätas och den är alltid individuell, unik för var och en.

• Smärta är den vanligaste orsaken till besök i primärvården. Långvarig smärta utgör, tillsammans med psykisk ohälsa, den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning och kostar samhället årligen runt 90 miljarder kronor.

• Långvarig smärta kan uppträda efter olika sorters operationer men även som en bieffekt av exempelvis bältros, artros, huvudvärk, reumatism, käk- och tandproblem och olika sjukdomar.

• Långvarig smärta kan leda till sömnproblem och ständig trötthet, orörlighet, rädsla, ångest, depression, förlorad självkänsla och framtidstro, social isolering, sjukskrivning och ekonomiska problem.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS