Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Mia Brkic konstaterar att hon och hennes familj hade tur som, när de kom till Sverige, blev placerade i lilla Åseda. ”I Helsingborg mötte jag andra som hamnat i segregerade områden och inte blivit lika väl emottagna. För mamma och pappa var det också viktigt att ta till sig allt svenskt. Idag, på nationaldagen till exempel, kan jag uppleva att jag nästan känner mig mer stolt, än mina svenska vänner, över Sverige”.  Bild: Lisa Thanner
Mia Brkic konstaterar att hon och hennes familj hade tur som, när de kom till Sverige, blev placerade i lilla Åseda. ”I Helsingborg mötte jag andra som hamnat i segregerade områden och inte blivit lika väl emottagna. För mamma och pappa var det också viktigt att ta till sig allt svenskt. Idag, på nationaldagen till exempel, kan jag uppleva att jag nästan känner mig mer stolt, än mina svenska vänner, över Sverige”. Bild: Lisa Thanner

Mias familj flydde kriget på Balkan

Första tiden i förskolan pratade hon inte alls. Men när orden väl kom talade hon svenska utan problem. I gymnasiet började hon bryta med flit. Mia Brkic var fyra år när hon kom till Sverige på flykt från Balkan. Idag ser hon sig själv som svensk men känner sig ibland annorlunda.