Lätt att testa – ack så svårt att utföra

I teorin är det enkelt. Att kasta en frisbee från en punkt till en annan. Eller rättare sagt, att kasta en frisbee från en tee till en kedjebeklädd järnkorg. På så få kast som möjligt.

I praktiken är det förstås inte riktigt lika enkelt. Skulle det blåsa kan i princip vad som helst hända, men även i perfekta väderförhållanden är det otroligt lätt att kasta i fel riktning, snett, för långt eller för kort.

– Att kasta frisbee är egentligen inte så svårt. Det är ju bara att göra det. Men om man ska bli riktigt bra så får man vara beredd att lägga ner ganska mycket tid, Christer Köhler.

Christer Köhler är ordförande i Frisbeeklubben 360° och har en lång karriär som elitspelare bakom sig. Han är fortfarande rankad som en av världens tusen bästa kastare, men hade peaken av sin karriär 2007, då han vann SM, EM, Svenska touren och Europatouren under ett och samma år.

– Jag har hållit på med frisbee väldigt länge, men jag skulle verkligen rekommendera att man testar några gånger om man vill förstå vad det handlar om. För det är när man kastat ett tag och man ser hur frisbeen flyger dit man vill att den ska flyga som den verkliga tjusningen uppstår, säger Christer Köhler, och fortsätter:

– Och man blir faktiskt mycket bättre på kort tid. Man lär sig snabbt att sikta bättre, men också att kasta längre. Om jag får träffar en nybörjare tror jag att jag kan få den att kasta åtminstone 60-70 meter efter en timmes instruktioner.

Det är en utmaning som är svår att inte nappa på. Mina erfarenheter från frisbee är ytterst begränsade: för åtta år sedan gick jag 18 korgar på frisbeegolfbanan i Skatås och jag skulle ljuga kraftigt om jag sa att det gick bra. Frisbeen gick varken långt eller rakt. Någonsin. Så när Christer säger att han kan få mig att bli bra på en timme säger jag ja utan att tveka.

Vi möts vid Slottsskogens frisbeegolfbana – eller discgolfbana som entusiasterna säger. Discgolf är det mer formella namnet på sporten, då Frisbee egentligen är namnet på ett varumärke som tillverkar den flygande lilla tingesten. I dag är emellertid frisbee så etablerat som begrepp att det ofta används som namn på sporten.

När Christer kastar ser allting så enkelt ut. Han kan kasta 120-130 meter långt – vilket fortfarande är 30 meter kortare än de allra bästa – och frisbeen går allt som oftast dit han siktar. Det är onekligen inspirerande att se honom sopa iväg frisbeen i hög fart och höra det skramlande ljudet som uppstår när den smäller rakt in i kedjorna.

Riktigt så enkelt är det inte för en annan. Mina första kast går inte bara kort. De går dessutom helt fel och inte i närheten av den riktning som jag siktat mot. Men det är helt i sin ordning, menar Christer Köhler.

– För att kunna kasta riktigt långt måste du framförallt ha två saker, säger han. Timing och teknik. Och det tar tid att träna upp.

Min timing och teknik lämnar således en hel del att önska. Ibland släpper jag för tidigt, och ibland för sent. Men framförallt tenderar jag att släppa frisbeen snett, vilket påverkar riktningen radikalt.

– Att kasta rakt är det absolut svåraste, säger Christer. Även för oss som kastat länge. Är man högerhänt kommer frisbeen alltid att falla av mot vänster i ett vanligt kast. Det är helt naturligt och något man ska räkna med. Men det är väldigt viktigt att röra armen vågrätt och ha frisbeen plant i utkastet, annars blir det lätt att den går snett.

Som om det inte vore nog att tänka på här, visar det sig också att det finns flera olika typer av frisbees att hålla reda på. De frisbees som används till frisbeegolf har en diameter på 21 centimeter, vilket är betydligt mindre än det som Christer kallar för en bensinmacksfrisbee. Men de kan också vara uppbyggda på olika sätt, för att användas i olika situationer.

– Det finns frisbees som till exempel är konstruerade för att flyga åt ett visst håll först, för att sedan ta av åt andra hållet. Dessutom är de olika stabila, säger Christer Köhler, och fortsätter:

– När jag tävlar har jag med mig 16-17 olika frisbees i en väska, och jag använder olika frisbees till olika typer av kast. Det är precis som på en vanlig golfbana, då använder man olika klubbor till olika typer av slag. I frisbeegolfen har vi drivern som vi använder för att kasta riktigt långt, en putter som används på nära håll och så midrangefrisbees som används för det däremellan.

Det visar sig alltså att även frisbeegolf är en prylsport. Däremot är det sällan en bra idé för nybörjaren att börja med den frisbee som man kan kasta längst med.

– Är man nybörjare ska man absolut inte använda en driver, för precis som i vanlig golf kommer det inte bli bra. Det ser häftigast ut, och man kan komma längst, men vet man inte vad man gör blir det inte bra. Då går den oftast snett, och det kan bli väldigt snett då, säger Christer Köhler.

– Som nybörjare kommer man väldigt långt med en putter och en midrange. Det är också de sorterna som brukar finnas för uthyrning på de olika frisbeegolfbanorna.

Och frisbeegolfbanor finns det faktiskt ett helt gäng i Västsverige.

– Slottsskogen och Skatås är bra nybörjarbanor. Kastar man lite längre kan man däremot åka till Onsala eller Borås, där det finns bra banor som är mer tävlingsanpassade, säger Christer Köhler, och fortsätter:

– Den absolut bästa banan i området är dock Ale discgolfcenter. Det är ett projekt som två frisbeekastare påbörjade för ett par år sedan. Den har riktigt bra variation, och kommer utan tvekan bli en av Sveriges absolut bästa banor.

På en dryg timme hinner jag och Christer ta oss genom de första träningskasten för att sedan avverka nio korgar. Och mycket riktigt går utvecklingen snabbt framåt. Så snart jag lärt mig hur jag ska sikta blir det betydligt roligare. På bana fem kastar jag på par för första gången och efter den nionde korgen står tre saker klart:

Det första är att man snabbt blir mycket bättre på frisbeegolf.

Det andra är att det bara blir roligare för varje kast.

Och det tredje är att man får hålla på ett tag om man ska bli lika duktig som Christer.

Magnus Carlsson

puls@gp.se