Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jon Junior gillar Bodycombat

Jon junior går nu genom gymkorridorerna som om han inte gjort så mycket annat den senaste tiden och inför det femte och sista testet släntrar han mot salen i sina stora skor och råkar toucha en kille framför med foten - som snubblar till.

Killen vänder sig hastigt om.

– Oj, ursäkta mig, säger snubben.

– Det är lugnt, säger Jon Junior.

Jag säger inte att jag var beredd med garden redan där, jag säger bara att jag hade sett mer fram emot dagens kampsortsträning liiite mer än filbunken Jon Junior kanske.

Man är ju trots allt uppväxt med karaktärsdanande Karate Kid. Vad har dagens fjortonåringarna att se upp till? Gröna Ninja turtles-sköldpaddor? Panfu:isar?

Bodycombat är det mest kampsportsliknande gruppträningspasset, man kan räkna in ett tiotal olika kampsporter, däribland MMA, karate, thaiboxning, capoiera och vanlig gammal hederlig boxning. Men i den här gruppformen sker träningen utan någon sparring eller användande av handskar och mitsar (instruktören lindar dock sina händer, men det är mer för känslan).

Och som vanligt är det ett trettiotal högsparkande och vilt slående pumor samlade i lokalen, till bristningsgränsen - och så vi två då, två bortkomna och lite vilsna killar.

Jon junior bär sin traditionsenliga vinter-hood över bomullstishan under hela sextiominuterspasset - och den korta uppvärmningen med jabbar är simpel, men passet förbyts strax till ett pass i rasande tempo, med svängiga koordinationsövningar av luftslag och luftsparkar.

Snart lätt småsträckta i ljumskarna är vi inom kort rätt väck i övningarna. Jag ser Jon junior i nån egen väderkvarnsfäktning med spegeln och i en low kick råkar han på nåt outgrundligt sätt sparka sig själv på benet.

Han går ut efter vatten. Stänger dörren efter sig och blir utelåst medan instruktören Malin Pudas vevar vidare med oss.

Bodycombat är inte lika tungt som bodypump men lika svårt för en nybörjare. När Jon Junior blir insläppt i salen, av en vänlig själ, igen märks det allt tydligare – hur svårt det är för honom att hänga med i svängarna. Och det gäller även en annan nybörjare – undertecknad.

– Det brukar ta ett antal gånger innan man hittar rätt och tycker man inte det är roligt då brukar inte komma tillbaka, säger instruktören Malin Pudas efteråt. Det är många tekniker, många steg och man måste förstå vad slagen går ut på.

Inte heller till det här gruppasset har speciellt många tonåringar hittat till än, men Malin Pudas tycker att det passar bättre för fjortonåringar än till exempel det skivstångstekniskt svårare bodypump.

– Han såg ut som vilken nybörjare som helst, säger Malin Pudas om sonen, med den där känslan att inte riktigt veta vad man gör. Det krävs en handfull träningar att komma in i det. Det är inget speciellt bara för att han är yngre.

Vi går mot omklädningsrummet och Jon junior lyckas släntra sig igenom gymmet utan att göra fälleben på någon endaste med sina stora skor.

– Det var roligt, sa Jon Junior, men jag sträckte mig.

– Då har du gjort ditt bästa, sa jag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.