Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tempot på passet skruvas upp under instruktören Anna-Lena Camberts inspirerande ledning.

Gruppträningen där alla kan hitta sin egen nivå

Det är jobbigt, roligt och nybörjarvänligt. Dessutom kan det tränas över hela jordklotet. GP har testat gruppträningsformen Bodyvive.

 

 

Utomhus har vintern sakta kopplat grepp om Göteborg. Det är kallt, mörkt och tyst, och gymkedjan STC:s anläggning i Backa ser tämligen död ut från utsidan. 
Innanför portarna är det raka motsatsen. Här dunkar musiken hög, det blinkar i ljusa färger och dunsar friskt från löpbanden i lokalen. Och allra bäst är stämningen i ett litet rum strax innanför entrén. Här har ett 20-tal personer samlats för att träna den mycket populära gruppträningsformen Bodyvive. 

På en upphöjd scen längst fram i lokalen står gruppträningsveteranen Anna-Lena Cambert. Hon har lett träningspass i över 15 års tid, och Bodyvive är ett av de nyaste passen i hennes repertoar.
– Gruppträning är alltid populärt, och det kan verkligen utföras på alla nivåer. Bodyvive skulle jag säga är ett väldigt nybörjarvänligt pass. Tanken är att det ska tilltala de flesta, samtidigt som man ska kunna lägga det på precis den nivån man känner för, säger Anna-Lena, och fortsätter:
– Vi vill ha alla typer av utövare här inne. Självklart nybörjare, men också till exempel kvinnor som inte tränat sedan de fött barn eller män som inte rört sig de senaste fem åren, och nu vill komma igång igen. Alla ska kunna träna det här passet.

Bodyvive är en träningsform som ingår i det globala träningskonceptet Les Mills. Les Mills är ett internationellt företag som utfärdar licenser till instruktörer i olika träningsformer, och deras pass finns på flera av de största gymkedjorna. I Göteborg finns Les Mills-pass på bland annat Sats, Nordic Wellness och STC.
– Det finns många fördelar med Les Mills som jag ser det. Till exempel vet du att vilket gym du än går till, i vilket land du än är, kommer passet vara likadant. Både övningar och låtar kommer vara identiska, i stället för att variera med instruktören, säger Anna-Lena Cambert, och fortsätter:
– Poängen med det är att det blir lättare att jobba sig in i passet. Första gången du går på ett pass hänger du kanske inte alltid med. Det kan vara många nya steg eller bara övningar som känns ovana. Här är det lika varje gång, vilket gör att man lär sig stegen, hur man ska hålla gummibandet, vilken hållning man ska ha, eller vad det nu kan vara.

För att träningen inte ska bli allt för enformig byts Les Mills-passen ut som på en given signal var tredje månad.
– Då byter man ut alla övningar och all musik, samtidigt som själva kärnupplägget är kvar, förklarar Anna-Lena. Sista låten är till exempel alltid corelåten, men mellan två perioder kanske plankan byts ut till sit-ups till exempel.
Bodyvive, eller Bodyvive 3.1 som är det mer formella namnet, är ett pass som finns i 30-, 45- och 55-minutersversioner, där själva kärnvarianten är 45-minuterspasset. Passet är sedan indelat i tre olika delar. Här tränas kondition, funktionell styrketräning för hela kroppen och slutligen får sig de inre stabiliserande bålmusklerna – även kallat coremusklerna – en omgång.

Anna-Lena Cambert leder träningspasset med härlig frenesi. Bild: Nicklas Elmrin
Anna-Lena Cambert leder träningspasset med härlig frenesi. Bild: Nicklas Elmrin

Passets inleds med konditionsträning. Till en början av det mjukare slaget, innan övningarna blir mer och mer intensiva för att pulsen ska börja slå i högre takt. Den som gjort sin beskärda del av gruppträningspass känner igen flera av övningarna. Det promeneras i takt till musiken. Framåt, bakåt, sidled – upp med knän, spark i baken, upp med armar. Anna-Lena Cambert beskriver koreografin som enkel, men jag har bitvis svårt att hänga med och hamnar lätt en halvtakt eller två utanför rytmen. Men det är inte heller helt ovanligt, får jag förklarat för mig.
– Det finns pass som har betydligt mer koreografi, som kräver mer koordination. Men för vissa kan det ändå bli svårt ibland. Ofta brukar man behöva gå på ett pass ett par gånger för att komma in i det helt, säger hon, och fortsätter:
– Tycker man att koreografin blir för svår så finns det ett bra grundtips. Det är att bara fokusera på vad instruktören gör med benen. Armarna är ett extra moment som ställer till det i hjärnan, och får man bara bort ett moment blir det betydligt enklare att fokusera.

Efter en rejäl uppvisning i rumpkickar, utfallshopp och knäböj har det gått fem låtar och nu är konditionsblocket avklarat. Det andas häftigt i lokalen när Anna-Lena förklarar att det nu är dags för funktionell styrketräning – ett trendigt begrepp som ofta används men ibland kan vara svårt att förstå innebörden av.
– Jag skulle säga att funktionell styrketräning innebär att du på ett välplanerat och ergonomiskt sätt stärker kroppen för att göra den starkare i vardagen, säger hon.
För att genomföra den funktionella styrketräningen använder man sig på Bodyvive av ett lika effektivt som fruktat redskap: gummibandet.
– Gummibandet är en riktigt bra grej, säger Anna-Lena. Det är effektivt för kroppen, men det finns också en stor poäng i att man kan styra intensiteten och motståndet själv. Lyfter jag armarna blir motståndet större och det blir jobbigare helt enkelt.

"Gummibandet är en riktigt bra grej", tycker Anna-Lena. Bild: Nicklas Elmrin
"Gummibandet är en riktigt bra grej", tycker Anna-Lena. Bild: Nicklas Elmrin

Det står snabbt klart att hon har rätt. Vid en första anblick ser gummibandet snällt och fromt ut. När bandet är lindat runt fötterna och vi ska promenera runt utan att tappa spänningen känns det inte lika fromt. Det blir en skoningslös påminnelse om det som sjukgymnasten sagt så många gånger – att jag alltid glömmer träna gluteus maximus, eller rumpan som det heter på lite enklare svenska.
– Det är en övning som brukar kunna ge en del träningsvärk om man inte är van, säger Anna-Lena Cambert. Men det är samtidigt ett tecken på att det är någonting som man behöver träna, så egentligen är det ju en bra grej.

Gummibandet får också göra ett rejält avtryck på både armar och axlar innan blocket av funktionell styrketräning är över för ett avslutande parti med coreträning. Här är det välbekanta övningar för den träningsvane. Det är plankan, sidoplankan och andra övningar som får magen att börja gråta inombords när den ber om vila. Sista sekunderna är direkt plågsamma, men till slut tystnar musiken och luften fylls i stället av ansträngd andning och 20 munnar som pustar ut på samma gång. 
Ännu ett träningspass är avklarat.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.