Att de 50-åriga bröllopsdagarna har ökat med flera hundra procent handlar förstås om att människor lever längre i dag än de gjorde på 1960-talet. Men det är inte hela sanningen.
För samtidigt som antalet skilsmässor ökar i den äldre åldersgruppen, stannar många kvar i sina ”gamla” äktenskap och fortsätter att hänga ihop under resten av livet.
– Det verkar som att människor är mer rädda om varandra. Och om relationen är bra sedan tidigare kan man se fram mot många goda år tillsammans efter att barnen flyttat hemifrån och man gått i pension, säger Peter Öberg, professor vid högskolan i Gävle, som tillsammans med docent Torbjörn Blidtgård vid Stockholms universitet, forskar i äldres intima relationer.
Äktenskapet är inte längre en självklar institution och utvägen att skilja sig står öppen för alla.
Därför är det inte längre tvunget att härda ut i dåliga relationer. Äldre skiljer sig också som aldrig tidigare.
I dag står 60 plussarna för var tionde skilsmässa och hälften av alla frånskilda i landet är 60 år och äldre. Många av dem träffar dock en ny partner och satsar allt på ett kort, eftersom det troligen är deras sista kärleksrelation i livet.
– Det viktigaste för livstillfredsställelsen tycks vara att ha en partner, oavsett om det är i en ny eller gammal relation, konstaterar Peter Öberg.
De som fortsätter att leva med sina ”gamla” kärlekar har det också bättre än tidigare generationer.
Eftersom det inte längre ligger något skamligt i att gå skilda vägar är det gemenskapen som får människor att hålla ihop. Relationen står därför under en ständig förhandling – och de som lever tillsammans måste välja varandra ”på nytt”.
Professor PeterÖberg får medhåll av Ingmar Skoog, överläkare och professor vid Centrum för åldrande, AgeCap, i Göteborg.
– När vi tittar på dagens 70-åringar i våra studier, visar det sig att folk har bättre kvalitet på sina äktenskap och är mer sexuellt aktiva högt upp i åldrarna än tidigare generationer, konstaterar han.
Antalet ensamståendei 70-årsåldern är också färre än någonsin, även om det mer har en biologisk förklaring än en social.
Det är framförallt männens livslängd som har ökat, och ”döden skiljer” parterna åt allt senare i livet.
– Men den stora förändringen är att många bryter upp när de blir äldre och träffar en ny partner. Det är fler i 70-årsåldern som gifter om sig i dag än vi har sett tidigare, och många av dem blir betydligt lyckligare i sina nya relationer, säger Ingmar Skoog.
Men varför är det då så viktigt att vara två?
– Fortfarande står en partner för den största delen av det sociala stödet i livet. Såväl ekonomiskt, praktiskt som emotionellt, säger Peter Öberg.
Om två år firar Britt och Lennart Nilsson diamantbröllop. Då har de varit gifta i 60 år. Gemensamma intressen och tolerans är deras nyckelord för ett långt och lyckligt äktenskap.
Det har aldrig funnits någon tvekan. Inte sen den kvällen Lennart följde Britt hem efter dansen på Kungsgillet 1955. De bodde i varsin ända av Göteborg och spårvagnsresan gick först till Masthugget och sen hela vägen till Redbergslid där Lennart äntligen fick krypa till kojs. Timmen var sen men det var det värt. Hans omtänksamhet hade imponerat stort på 24-åriga Britt.
– Jag kände med en gång att det var en stabil kille. Dessutom var han snygg, berättar Britt Nilsson.
Den första danskvällen följdes av flera och biobesök på tu man hand. Lennart lät Britt bestämma och han minns att de såg varenda snyftfilm på repertoaren.
Fortfarande är rollfördelningen ungefär likadan. Britt är oftast den som styr och ställer och Lennart ger med sig. Han tycker inte om att gräla och om deras åsikter går isär väljer han helst att hålla tyst och ge med sig.
– Ja, det måste man säga. Att du har varit väldigt foglig genom åren, säger Britt och vänder sig till Lennart.
Efter 62 år är hon fortfarande lika säker på att hon valde rätt. Äktenskapet har alltid varit bra och de har varit överens om det mesta.
– Men jag minns egentligen inget frieri. När jag fick ett erbjudande om en lägenhet på Hisingen gifte vi oss, säger Britt.
På den tiden var det inte tal om samboskap, alla de kände som ville leva ihop ställde sig framför altaret. Att arbeta och spara var också viktigt och både Britt och Lennart anser sig vara ekonomiskt sinnade.
– Nu för tiden unnar vi oss mer än vad vi gjorde när vi var unga, konstaterar Lennart.
En liten etta vid Kvilletorget blev deras första gemensamma hem, sen gick flyttlasset via Mölndal och Brunnsbo innan de slutligen landade i villan i Fiskebäck. Då hade familjen också utökats med sönerna Mats och Per som är födda på 1960-talet.
– Jag var hemma med barnen i sju år. Men sen blev jag rastlös och började jobba igen, berättar Britt.
Lennart stod för huvudförsörjningen i familjen och periodvis kunde Britt jobba deltid. Hon medger utan krusiduller att hon har varit ekonomiskt beroende av sin make. Men det var inget konstigt på den tiden, så levde de flesta av deras kamrater.
– Vi har alltid haft gemensam ekonomi, en enda stor plånbok, säger Lennart.
Det har heller aldrig varit någon diskussion om vem som gör vad i hushållet. Britt sköter så gott som alla sysslor i hemmet och Lennart tar hand om bilen. Så har det alltid varit och så är det fortfarande.
– Men jag brukar dammsuga och vi handlar tillsammans, säger han.
Det stora huset i Fiskebäck är sålt sedan åtta år tillbaka och numera bor de i en bostadsrätt vid Svingeln. Och bortsett från att Britt har problem med ett diskbråck i nacken njuter de av livet tillsammans. De älskar att resa och under sina år tillsammans har de besökt alla världsdelar utom Australien, Dessutom har de lyckan att ha nästan alla sina vänner kvar livet.
– Vi är inte mycket för att byta vänner heller. Det är fint att kunna förvalta det man har, säger Britt.
Fakta: Parrelationer
- 55 procent av svenskarna i åldersgruppen 60 till 90 år är gifta.
- 45 procent är ogifta, frånskilda eller änklingar.
- Det betyder dock inte att hälften av alla svenska är singlar, närmare en tredjedel av dem lever i en sambo- eller särborelation.
- Att ha en partner tycks minska känslan av ensamhet i åldern 60 till 90 år. Ensamhetskänslorna är allra lägst bland gifta. Bara 15 procent i gruppen känner sig ensamma.
- 21 procent av de som är sammanboende och 38 procent av de som är särboende upplever ensamhet. Högst är känslan hos singlarna, 60 procent av dem upplever ensamhetskänslor.
