Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vintertid bedrivs här skidåkning så ofta snötillgången tillåter, men sommartid är det downhill som gäller.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Full fart utför på cykel

Enkel utförsåkning eller tuff helkroppsträning? Livsfarligt eller skonsamt? Downhill är en sport som ger upphov till många frågor. Vi åkte till Bollebygd för att ta reda på svaren. Den som åker motorvägen mellan Göteborg och Borås har garanterat noterat den lilla skidbacken i Bollebygd.

 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Här bedrivs skidåkning så ofta snötillgången tillåter vintertid, men den som passerar regelbundet kan också notera att liftarna ibland är igång – även mitt i sommaren.

Bollekollen, som backen heter, fungerar nämligen som en anläggning för downhill sommartid. Downhill är, enkelt sammanfattat, mountainbikecykling minus uppförsbackar. 
Det vill säga: Man tar liften uppför och cyklar nerför.
– Downhill är ju en extremsport i grunden, som länge varit stark i södra Europa och USA. Från början var det mest några galenpannor som höll på, men nu har det verkligen eskalerat. Det byggs fortfarande extrema anläggningar, men det mesta som byggs nu gör man för att vem som helst ska kunna åka, säger Rickard Svensson, som är en av delägarna i Bollekollen och själv flitig downhillcyklist.

Egentligen var det inte tänkt att Bollekollen skulle drivas som någon publik anläggning. 
Rickard Svensson beskriver det själv som att "sju vanliga knegare från landsbygden hade sparat ihop lite kulor och ville ha lite roligt".
– Vi ville köra cross och cykla lite, men när vi väl började prova insåg vi vilka möjligheter det fanns med anläggningen, säger Rickard. Och vi märkte också hur många andra det var som ville komma och cykla. Så då var det bara att köra. 

När Bollekollen öppnade för cykling förra året kom gäster från hela landet för att cykla utför. Och bland gästerna fanns allt från elitcyklister till totala nybörjare.
– Tjusningen med downhill är det natursköna, när du hittar flytet i naturen, säger Rickard Svensson. Det går fort in i skogen mellan buskar och snår, och det är en oslagbar känsla. Samtidigt finns det något härligt i att man är på helspänn hela tiden. Det är verkligen omöjligt att tänka på något annat när du cyklar downhill.

Alla som cyklat känner till logiken att det är jobbigt att cykla uppför och behagligt att cykla nedför. Men inom downhill råder ett nästan omvänt förhållande. 
– Tittar man på de allra bästa downhillcyklisterna så är det bara i liften upp som de vilar, säger Rickard Svensson. När de ska ner igen är det fullt ös hela vägen, och så kan de hålla på i några timmar innan de är helt slut.

Jag får låna en cykel för att prova och det står snabbt klart varför det är en jobbig sport. Till skillnad från de lätta landsvägscyklar jag brukar använda till vardags är en downhillcykel riktigt tung och kompakt. 
En downhillcykel är tillverkad i robusta material som är gjorda för att tåla massor av stryk, och i kombination med dubbla stötdämpare, ett brett styre och enorma däck väger cykeln multum.
Att åka lift med cykel kan göras på flera sätt. Åker man till någon av Sveriges största downhillanläggningar, till exempel i Åre, kan man ta med sig cykeln i sittliften – men några sådana extravaganser finns inte i Bollebygd.
Här används samma ankarlift som skidåkarna använder under vintern. Liftbygeln fästs under sadeln och sedan är det bara att hålla balansen hela vägen till toppen. 
Till en början känns det lite skakigt, men efter några minuter står jag på toppen; nöjd och stolt och på helspänn inför vad som komma skall. 

Att kasta sig utför en slalombacke på en cykel jag aldrig tidigare cyklat på känns aningen läskigt, men Rickard Svensson har några bra tips på vad jag ska tänka på.
– Det kan låta tufft men man ska försöka att inte bromsa för mycket. Downhill handlar om att försöka få upp fart och det är farten man vill åt om det ska vara roligt. Dessutom är farten ens bästa vän när man åker utför. Ju mindre man bromsar desto stabilare blir man, säger Rickard Svensson, och fortsätter:
– En annan viktig sak är att ha rätt position på cykeln. Oftast innebär det att man ska ha kroppsvikten på rätt ställe och inte luta sig framåt. Kommer du till ett hopp och lutar dig för långt fram blir det inte bra. Men har du fart och kroppsvikten långt bak kommer du klara det mesta.

För mig visar det sig vara lättare sagt än gjort. Trots att mantrat om att skippa bromsen ekar i mitt huvud ser det med största sannolikhet inte superhäftigt ut när jag kommer cyklandes och Rickard får vänta en stund i botten av backen innan jag kommer ner. 
Jag tvekar i branterna och börjar slira, men klarar mig utan krascher. 
Men ett par åk senare känns det betydligt bättre. Det är lättare att våga släppa på när man vet vad som väntar bakom nästa hörn och nästa krön. 
När jag vågar släppa på mer går det betydligt bättre – men blir också mycket roligare. 
Efter ytterligare några åk känner jag två saker: Jag vill åka ännu mer, och jag börjar bli rätt mör i kroppen. Det brinner i låren och underarmarna samtidigt som överkroppen bultar av trötthet.
– Kör man hårt är downhill riktigt jobbigt, säger Rickard Svensson. Det är inte direkt som slalom där du kan köra i tio timmar. Här kör du tio åk, sen är du rätt slut.

Att se en duktig åkare cykla downhill är fascinerande. Rickard Svensson är gammal elitåkare inom motocross och han verkar uppenbarligen inte ha några större problem med att bemästra även motorlösa cyklar. Han flyger – bokstavligt talat – nedför backen i rasande fart. 
Det är lätt att slås av tanken att om han kraschar nu, är det inte säkert att han får se morgondagens ljus. Men Rickard Svensson försäkrar att downhill inte nödvändigtvis är så farligt som det ser ut.
– Visst har jag kraschat rejält när vi har testat att bygga nya banor. Men överlag tycker jag faktiskt inte att det är så mycket krascher. Åtminstone inte några som ger några större skador. Det brukar kunna bli någon som behöver lite plåster, och då är det nästan alltid i slutet av dagen när man lärt sig spåren och testar sig lite över gränsen, säger Rickard Svensson och fortsätter:
– Jag tycker inte man ska skrämmas av att det kan se läskigt ut. Vi har spår som är så pass nybörjarvänliga att alla kan köra dem, i princip med vilken cykel som helst. Tyvärr är det inte så många som testat downhill i Sverige, men de flesta som gör det brukar älska det. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.