Från Jenny till Kitsune

Det går nästan att ta på adrenalinet som pumpar runt i omklädningsrummet på Löfbergs Lila Arena i Karlstad. Åtta till synes helt vanliga, om än extremt vältränade tjejer, håller på att byta skepnad till härskarinnor, vildkatter, andeväsen och härdade superhjältar.

Framför en spegel mitt i rummet plågas Jenny Adolfsson av en sminkös som tvinnar hennes kolsvarta hårman i hårt åtsittande flätor. Stora kråkfötter slingrar sig upp mot tinningarna och när hon rynkar ihop ögonen ser hon nästan skräckinjagande farlig ut.

– Jag tror att sminket och mimiken påverkar motståndaren när man går ut på arenan. Förra säsongen var jag hård och ganska allvarlig medan jag i år ska vara något mer lättsam, säger Jenny Adolfsson och ler snett.

När Gladiatorerna efter åtta års uppehåll gjorde comeback i TV4 i fjol blev hon känd bland tv-tittarna som den smidiga samurajen Kitsune som slåss för ära snarare än berömmelse och som till skillnad från många av de andra gladiatorerna inte gör särskilt mycket väsen av sig. Tackar utmanaren efter avslutad kamp, bugar och försvinner ut från gladiatorarenan.

– Karaktären Kitsune kommer väldigt väl överens med privatpersonen Jenny. Jag hade en tanke om vilken typ av personlighet jag ville bygga upp inför första säsongen och har spelat mycket på mitt asiatiska påbrå och att jag privat är ganska lugn och harmonisk av mig.

Programmet, som ursprungligen kommer från USA, går ut på att 32 personer – utmanare, väljs ut att tävla mot varandra i sex grenar. Gladiatorernas uppgift är att hindra dem på vägen mot målet.

– Gladiatorerna har väldigt olika bakgrund. En är basketspelare, en annan MMA-proffs. Och vi är olika duktiga i olika grenar. Själv är jag bäst i grenar där jag får använda överkroppen, till exempel väggen där jag ska sätta stopp för utmanarna när de klättrar.

När Gladiatorerna visades på svensk tv första gången i början av 2000-talet, anmälde sig Jenny Adolfsson till att få bli en av utmanarna. Hon antogs, fick genomgå ett antal tester – men skadades innan programinspelningarna börjat

När produktionsbolaget ringde och frågade om hon ville bli gladiator förra året var det därför en liten revansch. Men att bli uppringd bara så där? Det är väl inget som vanliga dödliga får vara med om?

– Eftersom jag har tävlat mycket, bland annat i fitness- och styrkelyft de senaste åren och haft förmånen att vinna samtliga tävlingar jag ställt upp i, har jag fått mångas ögon på mig. Jag älskar att tävla och att utsätta mig för fysiska utmaningar. Det tror jag är en grundförutsättning för att kunna bli gladiator.

Hon berättar att tävlingsgenerna tidigt visade sig i allt hon gjorde, från skola till idrott. Som 10-åring hemma i halländska Hyltebruk var hon medlem i varenda idrottsförening. Volleyboll, handboll, gymnastik och friidrott stod på schemat 6–7 dagar i veckan och hon tävlade i 100 meter och längdhopp ända upp till 19 års ålder.

Som vuxen har hon främst satsat på styrkelyft, framförallt bänkpress och tävlingsformen athletic fitness där man tävlar individuellt i grenarna styrka, uthållighet och fysik.

– Jag har alltid fascinerats av muskler och anlitade en personlig tränare som lade upp ett strikt styrkeprogram när jag var 22. Innan hade jag tränat helt utan mål, gått på gruppass bara för att jag tyckte att det var roligt. Det här var något helt annat.

På meritlistan har hon idag bland annat svenskt rekord i bänkpress,105 kilo. Så sent som i år tog hon SM-guld i klassiskt styrkelyft och bänkpress. 2011 blev det SM-guld i dips och silver i chins. Hon är dessutom trefaldig vinnare av Fitness Five, Nordens största fitnesstävling där man tävlar mot sin egen kroppsvikt i bänkpress, bicepscurl, knäböj, chins och dips.

Framgångarna har oftast fått henne att studsa av glädje. Samtidigt har det sina baksidor.

– Förra året blev jag uttagen till fitness-landslaget och blev förstås skitglad. Men jag hade haft en lång och intensiv tävlingsperiod hösten och våren innan och kände att det var tufft. Plötsligt var jag inte längre motiverad. Jag tror att det är viktigt att våga säga stopp i sådana lägen och det slutade faktiskt med att jag hoppade av.

Att vara gladiator på tv går inte att jämföra med någon annan tävling. Programmet spelas in under ett par intensiva veckor i juni.

När GP träffar Jenny Adolfsson återstår bara finalen och hon börjar känna sig sliten – men samtidigt taggad till tusen. Under inspelningarna får vi bland annat se henne utan större ansträngning riva ned utmanare från höghöjdsbanan Ringarna där man med armgång i ringar ska förflytta sig över en pool utan att trilla ned.

– Det är en speciell känsla när jag går in i dueller med utmanarna inför en stor publik, jag har hela tiden prestationsmomentet i huvudet. Och det är inte så att utmanarna går in och lattjar, det här är på blodigt allvar.

Framför tv:n på fredagar analyserar hon sina insatser in i minsta detalj.

– Jag gillar att gå in för det jag gör, att göra det ordentligt. Däremot är det inte alltid själva tävlandet som är det högsta målet. Vägen dit med alla delmål är minst lika viktig.

Hanna Johansson