Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Allsidig träning – och en rejäl läxa

En av våra mest folkkära motionsformer, som i princip alla kan utöva. Samtidigt är badminton en träningsform som blir väsentligt roligare om man bara lär sig några knep. Puls-reportern Magnus Carlsson har gått en match mot en av Sveriges mest meriterade badmintonspelare – och journalisten fick sig en rejäl läxa.

 

 

Har man en gång hört ljudet från en stenhård smash som träffar en äkta fjäderboll är det svårt att vilja göra något annat än att spela badminton i resten av sitt liv. Ljudet av den hårda smällen, följt av ett milt susande är lätt berusande.
Badminton kan spelas med två typer av bollar. Är man nybörjare spelar man oftast med billiga plastbollar, medan den med ambitioner spelar med premiumbollar, där gäss fått offra sina fjädrar för att vi spelare ska få en roligare upplevelse.

På andra sidan nät har jag den här dagen en av Sveriges mest meriterade badmintonspelare, vilket gör att det så klart är riktiga fjäderbollar som används. Jonas Herrgårdh har själv spelat badminton på högsta nivå, men han har också varit förbundskapten i många år, för såväl det schweiziska som det svenska landslaget. Kort sagt: han är en baddare på badminton.
Mitt mål för dagen: Vi ska spela en tre-setare, och jag ska längs vägen försöka ta minst en poäng. 
Lätt, tänker du. 
Testa själv att gå en match mot Jonas, säger jag. Har man en gång lärt sig badminton ordentligt så verkar det sitta för all framtid.
– Badminton är en sådan där idrott där det verkligen kan löna sig att ta en lektion. Om man bara har någon som kan ge lite tips på små saker att tänka på, så blir resultatet genast mycket bättre, säger Jonas, och fortsätter:
– För att lära sig tekniken i badminton blir det som bäst om man lär sig när man är någonstans mellan sju och tolv år. Det är sällan man får någon perfekt teknik om man börjar senare. Och själv började jag när jag var tio, så jag har varit med ett tag.

Det är inte många som tänker på det, men badminton är utan tvekan en av våra största träningsformer. Enligt Jonas Herrgårdh är cirka 25 000 personer medlemmar i Svenska Badmintonförbundet, men de flesta som spelar är inte medlemmar i någon förening. Enligt Jonas är en vanlig siffra som cirkulerar att 300 000 svenskar spelar badminton varje vecka.
– Som motionsform betraktat är badminton otroligt bra, säger Jonas Herrgårdh. Det är en allsidig träningsform där man tränar uthållighet och snabbhet på samma gång. Men det är också en sport där det är väldigt lätt att få till ett bra spel, det kräver inte någon hög grundnivå. Tar man till exempel tennis så får man lägga mycket tid på att samla bollar. I badminton kan man lägga mer tid på att faktiskt ha spelet igång.
När jag pluggade för många år sedan var badminton den perfekta studentsporten; bra träning, låga priser och för den som har ett flexibelt schema finns det i princip alltid lediga banor att tillgå.

GP:s reporter Magnus Carlsson fick sig en adekvat lektion i badminton. Bild: Anders Hofgren
GP:s reporter Magnus Carlsson fick sig en adekvat lektion i badminton. Bild: Anders Hofgren

Nu får jag slita fruktansvärt hårt för att försöka matcha Jonas – och till en början tar jag ändå inga poäng. Hade vi haft publik hade de troligen sett en tydlig skillnad i att jag springer som en idiot kors och tvärs över banan, medan Jonas står lite bekvämt i mitten på sin planhalva där han koordinerar sina bollar från hörn till hörn.
– Badminton handlar framförallt om två saker: Teknik och fotarbete. Du behöver ha en bra teknik på alla typer av slag, vilket du också får i takt med att du spelar. Men du måste också ha ett bra fotarbete, du måste röra dig bra på banan. Och ju snabbare spelet går desto högre blir kraven på fotarbetet, säger Jonas, och fortsätter:
– Om man förenklar det kan man säga att en nybörjare springer runt på planen, medan en van badmintonspelare rör sig med ett effektivt fotarbete. Jag har mitt spelcentrum i mitten och därifrån kan jag täcka hela banan med max två steg.

Första set blir en regelrätt uppvisning. Jonas skickar runt mig på banan tills han tröttnar, då kommer en smash eller en stoppboll och det är genast tack och god natt. Men mot slutet av setet har jag faktiskt lite flyt, då Jonas efter en kortare duell lyckas slå ut bollen. Det blir å andra sidan min enda poäng i setet, som slutar 21–1 till Jonas fördel.
Att slå ut bollen är dock inte mycket att skämmas för, menar Jonas. Vill man spela badminton effektivt ska man utnyttja hela banan, och då är det bästa som kan hända att man slår bollen hela vägen till motståndarens baslinje. Och att man då ibland slår ut bollen är ett tecken på att man ligger på marginalen.
– Nybörjare kan ha svårt att utnyttja hela banan, eftersom man inte har samma precision som en rutinerad spelare, förklarar Jonas. Men en bra riktlinje som vi brukar lära ut är att tänka på hur många gånger man har slagit ut. Har man inte slagit ut en enda boll har man förmodligen spelat lite för säkert, och då kan man försöka slå dem lite längre.

Det är dags för andra set. Mönstret upprepar sig. Jonas dirigerar, jag springer runt. Jonas smashar, jag plockar bollar. Men efter ett tag slår han ut bollen igen och jag har fått en till efterlängtad poäng. Lite senare lyckas jag till och med få in en stoppboll också, vilket gör att jag lämnar andra set med siffrorna 21–2.
Efter två set är jag mör. Svetten rinner, pulsen pumpar och benen protesterar. Alla utfallssteg mot nätet för att försöka fånga Jonas stoppbollar börjar strama rejält. Enligt Jonas är dock inte skador så vanligt som man kan tro inom badminton.
– Visst händer det att hälsenor och knän drabbas, säger Jonas. Men det är sällan på motionsnivå. Tar man det lite mer lugnt och städat brukar det inte vara några problem. Skador drabbar framförallt personer som varit elitaktiva i någon annan sport och sedan provar på badminton. Då har de kanske brister i sin teknik och i sitt fotarbete, men de har en djävulsk vilja och vinnarinstinkt. Det gör att de inte inser sina begränsningar. 
Sällan har jag känt mig så tydligt placerad i en riskgrupp, men jag övertalar ändå Jonas att ställa upp på ett tredje set. Redan på andra bollen tar jag en poäng. Snart får jag en till, och innan setet är slut kniper jag en tredje poäng, och dagens match slutar alltså 21–1, 21–2, 21–3 till Jonas favör. 
Totalt sex poäng. Kan låta lite. Men det är uppenbart att trenden är positiv. 
Nästa gång tar jag honom.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.