Så är den äntligen här, årets rödaste dag. Glöggen är röd, näsorna är röda och tomten är röd. Det är ju den dag på året man ska slå personligt rekord i att vara snäll. För min del brukar det gå så där, men man vill ju försöka, så i år har jag slagit in några hårda klappar till några kändisar från trakten.
Jag tänkte ge trafiknämndens ledamöter varsin leksaksbil av märket Dinky Toys som passar bra för framkomligheten och parkeringsmöjligheterna i Göteborg. Ola Serneke och Petter Stordalen får ett Monopol med bara skyhöga hus och hotell. ”Gräv där du står” tycks vara stadens nya motto och då handlar det inte om vad den under året avlidne författaren Sven Lindqvists syftade på då han skrev boken med samma namn. Han stred kraftfullt och kunnigt mot kolonialism, imperialism och rasism. Så med honom i åtanke slår jag in en stor Pucko till alla medlemmar i NMR.
Göteborg är inte bara trafik- och byggkaos. Vi har politiker också. Jonas Andersson, liberal ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsstyrelse, är ju van vid motgångar. Sporrad av detta valdes han till ordförande i Gais. Han får en rökt makrill till jul. För den politiska rättvisans skull ger jag en kulram med bara röda skattekulor till vänsterns kommunalråd i Göteborg, Daniel Bernmar. Till Västra Götalands regionstyrelseordförande Johnny Magnusson (M) har jag knåpat ihop det ultimata besparingsförslaget, ett nytt modernt "home-kit” som jag döpt till ”gör din egen kranskärlsoperation”.
Förr var ju julen väntans tider, barnen spanade förväntansfullt ut genom fönstren för att få en skymt av tomten. Så är det inte längre. Numera är det mest äldre som väntar – på en tid till vårdcentralen. Några väntar i stället på att få träffa änglarna (dock ej IFK) på det stora sjukhuset. Till Ann-Marie Wennberg, sjukhusdirektören på Sahlgrenska, har jag därför packat in en av SJ:s nedlagda väntsalar med tillhörande gulblek plansch ”förslag till tågtider”. På tal om SJ läste jag nyligen om en liten flicka som blev avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett. Det var ju minst sagt ironiskt med tanke på alla som väntar med biljett, men där SJ inte kunnat uppvisa något tåg.
Trots allt är det väl tomten som är julens stora hit, åtminstone för barnen. Med viss oro noterade mitt barnbarn i SVT:s adventskalender att jultomten hade blivit utbränd, klappat ihop alltså. Själv blev jag inte förvånad. Hans arbetsbörda är minst sagt betungande. 378 miljoner barn i 92 miljoner kristna hem skall ha besök inom 31 jultimmar. Då har tidszoner och jordens rotation tagits med i beräkningen.
Någon matematiker har räknat ut att detta medför 822,6 besök per sekund. Det innebär en tusendels sekund att parkera, hoppa ur släden, krångla sig ner i skorstenen, dela ut klapparna, dricka glögg, tillbaka till släden och iväg igen. Det klarar han aldrig i Göteborg. Det tar ju snarare 31 timmar bara att hitta en parkeringsplats. Men det är klart, tomtens föregångare Sankt Nikolaus är ju ett skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker och ångerfulla tjuvar så med sin typiska klädedräkt; röd biskopsdräkt med detaljer i vitt och grönt får han ju mycket att stå i om han stannar i staden, särskilt som han haft den goda smaken att välja Frölundas färger.
Julen är ju egentligen en kristen högtid, men även för den som saknar förankring i kristen tro kan julen vara ett välkommet avbrott i vardagsstressen. Stillhet och reflektion är kanske de bästa klappar julen har att erbjuda. Sökandet efter sinnlighet, innerlighet och en alldeles egen andlighet tror jag är de bästa av alla tänkbara julklappar. Att vara snäll mot sig själv tror jag är en förutsättning för att vara snäll mot andra. En klapp på kinden är lika viktig som en klapp i handen för snällheten kommer alltid tillbaka, den är lika smittsam som mässlingen. Så är det också med ett leende. Det är utan tvekan den närmsta vägen mellan två människor. God Jul.
