Filip i full sving inför SM

Han är relativt ny inom handigolfen, Filip Lindkvist. Det var först 2014 han började och då var det något motvilligt.

– Det var min fru Anna-Maria som tyckte att jag skulle prova. Det tyckte inte jag, men jag ställde upp i en tävling och det var otroligt roligt. Och så kom jag på andra plats i min klass, säger han.

Det var första gången han befann sig i ett sammanhang där funktionsnedsättningen var den gemensamma faktorn, men han märkte snart att det var av underordnad betydelse.

– Det är ju golf alla pratar om. Det är där fokus ligger.

Som ung var sport en stor del av hans identitet. Han spelade bland annat fotboll, volleyboll och tennis, men en lavinolycka i Chamonix i Frankrike när han var 17 år, gjorde att tillvaron tog en annan vändning.

– Det var en stor omställning att bli av med underbenet. Jag var van att röra på mig och prestera med kroppen.

Knäet hade tagit oerhört mycket stryk i olyckan och även om det räddades och amputationen skedde under knäet, hade han ofta ont och det hindrade i vardagen och idrottsutövandet. För tre år sedan, 22 år efter olyckan, amputerades knäet också.

– Jag har varit smärtfri sedan dess. Det är ett större handikapp, men jag har ökad livskvalitet. Jag orkar mer. Även om varje steg kräver mer energi så orkar jag – för jag har inte ont. Det har verkligen haft betydelse för golfen. Nu kan jag träna mer och spela flera rundor efter varandra, säger han.

Att börja med golf var ett aktivt beslut 2001. Filip och hans fru bokade en tid med svärföräldrarna på Barsebäck några veckor fram i tiden, sen var det bara att sätta igång.

– Det blev en tuff, men bra, start.

Sedan dess har golfen alltid funnits där, men det var alltså 2014 det satte igång på allvar. 2015 blev ett verkligt genombrottsår med framskjutna placeringar i Handigolf Touren som slutade med att han vann Order of Merit, den totala cupen. Målet för årets SM-vecka är klart:

– Jag tänker att jag ska vinna, det är en styrka jag har. Den bilden är så självklar för mig att jag ibland blir lite förvånad om det inte blir så. Golf är en märklig sport. Det påminner om livet. Det går i vågor. Upp och ner. Ibland går det så bra att det känns som att inget kan gå fel, och ibland fungerar det inte alls.

Det går inte att ta miste på glädjen över golfen. Ögonen lyser och leendet ligger hela tiden och lurar i mungiporna. Vad är det då som är roligast?

– Att det är ett spel du aldrig kan bemästra fullt ut. Det överraskar hela tiden så du kan hålla på utan att bli uttråkad. Många säger att det är tidskrävande, men det ser jag som en fördel. När jag står på första tee och ska slå ut tänker jag "å, nu får jag hålla på med detta i minst fyra timmar" och när jag närmar mig 16 och 17:e hålet så kommer alltid ett stråk av vemod över att det snart tar slut, oavsett hur det har gått.

Han lägger också sin tid på att vara med sina två barn som är 8 och 12 år gamla och följa dem i deras aktiviteter. De spelar handboll, fotboll och golf. Till yrket är Filip Lindkvist legitimerad psykolog och arbetar som organisationskonsult. Han handleder bland annat chefer och arbetar med förändringsprocesser inom arbetslivet.

En till två gånger i veckan tränar han fokuserat på olika delar av spelet och det blir spel på banan minst en runda per vecka. Målet är att fortsätta utvecklas och bli bättre. Till sin hjälp använder han allt mer statistik för att få svart på vitt vad han behöver jobba vidare med. Förutom alla de utmaningar som alla golfare brottas med, tillkommer svårigheten att vrida runt eftersom protesen ger en liten fördröjning i rörelsen.

– Det gäller att hitta genvägar och egna lösningar. Anpassa utrustningen och göra det som alla borde göra – svinga lugnare, säger han och ler.

I år är golf tillbaka på OS-programmet, men inte på Paralympics. De har inte rett ut hur klasserna ska var indelade ännu. Men arbete pågår och förhoppningen är att golf finns med i Paralympics 2020.

– Jag tänker att det kan vara jag som är med där då!

Karin Löwing

namn@gp.se