Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Gunnar Carlsson och hans häst deltar i morgondagens event när en medeltida fejd mellan riddare och fotfolk återskapas vid Hunehals Borg söder om Kungsbacka. 

Gunnar tar publiken tillbaka till medeltiden

I morgon återskapas en medeltida fejd mellan riddare och fotfolk vid Hunehals Borg söder om Kungsbacka. "Roligt att kunna visa en bild från halländsk medeltid", säger Gunnar Carlsson, en av riddarna från Bohus Elfsborgs Caroliner.

Gunnars första möte med en häst kunde ha blivit det sista.
– När jag var fem-sex år försökte jag rida på var grannens fjording i Åsa söder om Kungsbacka där vi hade sommarställe. Men hon lade sig ner nästan med en gång och var inte alls intresserad. 
Hästintresset hamnade i bakvattnet. Det blev mest segling för Gunnar istället. 

Men så kom Anna-Lena in i hans liv 1975. Hon hade ridit sedan barnsben och Gunnar blev medlockad till Göteborgs Ridhus.
– Det såg ju rätt enkelt ut tyckte jag men sedan jag ridit min första tur och efteråt inte ens kunde sitta i de mjuka lädersofforna på motellet i Åsa insåg jag att det nog krävdes ganska mycket för att bli ryttare.
Aldrig mer, tänkte Gunnar först men sedan tog han det som en utmaning. Anna-Lena red en gång i veckan och Gunnar hängde på och så småningom blev det riktigt roligt.
När jag frågar Gunnar vad han efter 40 år ser som viktigt för att bli en bra ryttare citerar han en auktoritet från 1600-talet.
– Han sa att om han fick tre mansåldrar på sig skulle han kanske börja tänka på att kunna svara. Det enkla tricket är att trycka benen mot hästens sidor för att starta och dra i tyglarna för att stanna. Men det är bara början. För att hästen och ryttaren ska bli en enhet krävs det enorm träning.

Bild: Anders Hofgren
Bild: Anders Hofgren

På ridhuset träffade Gunnar nya vänner som visade nya vägar. 1978 gick han med i Göteborgs Artilleriavdelning, en militärhistorisk förening som deltog i olika jubileer, invigningar och parader. Kombinationen av ridning och historia blev en ny rolig inspirerande värld.
– Vi hade sex hästar och en kanon från 1863. En gång åkte vi med kanonen och hästarna i järnvägsvagn till Piteå för att vara med i en uppvisning som tog tio minuter. 
Efter några år gick Gunnar mer över till tävling med egna hästar i hopp och dressyr. 
– Det blev väl en del prisrosetter även om jag inte firade några riktigt stora triumfer under mina drygt 20 tävlingsår. 

2007 var Gunnar tillbaka till den historiska hästvärlden.
– Vår hovslagare berättade om Bohus Elfsborgs Caroliner. Jag hängde på, gillade vad jag såg och trivdes med det goda kamratskapet.
Carolinernas främsta inriktning är tiden under Karl XI och Karl XII:s krig som framgår av namnet. Med tiden har man också intresserat sig alltmer för medeltiden. Var fjortonde dag tränar gruppen på ordförandens gård utanför Kungälv. Förrådet av kläder, vapen och annan utrustning utökas gradvis. När det inte räcker till får man låna medeltidsutrustning av Axtorna Medeltidssällskap.

Engagemangen har blivit många med åren. De arvoden man får går ograverat till föreningens verksamhet.
– Förra året var vi två gånger i Norge och Danmark och en gång i Wismar i Tyskland. I år blir det Danmark och Wismar. I närområdet den närmaste tiden ska vi efter Hunehals till Locks Rike utanför Kungälv och Torpa Stenhus. 
Gunnar är lika gärna medeltida riddare och som karolinsk ryttare.
– Ridningen är samma oberoende om jag har hjälm eller karolinerhatt. Det som gör mig nyfiken på medeltiden är den turbulenta politiska situationen där allianser ständigt bröts och vän blev fiende. Det var en mycket orolig och svår tid. 
I morgon är det alltså dags för ett medeltidsscenario på området vid den gamla medeltidsborgen Hunehals.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.