Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Guldhjälten har hållit toppformen hela livet

Ett sensationellt OS-guld som gav eko över hela världen. Få hade väntat sig att den då så talangfulle William Thoresson skulle stå överst på prispallen för 65 år sedan.

I dag en av de mest bortglömda prestationerna i svensk idrottshistoria: en 20-åring som tog guld i fristående gymnastik vid sommar-OS i Helsingfors 1952. Att William Thoresson var ett framtidshopp visste många, ändå överraskade han alla när han som siste man gick ut och gjorde sitt program.
– Jag var lite nervös innan, minns han. Jag kände mig lite torr i halsen och för att sansa mig drack jag en halv kopp med blåbärssoppa medan jag väntade på min tur.

William Thoresson kunde hoppa högt när det begav sig. Han tog OS-guld i Helsingfors 1952 och OS-silver i Melbourne fyra år senare. Bild: TT
William Thoresson kunde hoppa högt när det begav sig. Han tog OS-guld i Helsingfors 1952 och OS-silver i Melbourne fyra år senare. Bild: TT

På läktarna satt runt 5 000 sorlande åskådare. Plötsligt blev det helt tyst och han fick allas ögon på sig. Nu skulle det avgöras. 
– Mitt program kunde jag både fram- och baklänges. Jag hade slipat på det säkert 200 gånger innan. Inne på mattan blev jag helt lugn, tittade upp mot de svenska kvinnliga gymnastikslaget som satt på läktaren och utan att veta varför blinkade jag åt dem. Kände att det började rysa i hela kroppen.
Thoresson satte sitt fria program perfekt. Fick 9,8 poäng av 10 möjliga och slog både de finska och ryska favoriterna. 
– I uppståndelsen efteråt dök sedan Sveriges Radios Lennart Hyland upp. Det fanns ju inga tv-bilder på den tiden. Han frågade bland annat om vad jag brukade äta. Allt utom salt sill, svarade jag.

Det var ingen tvekan om att William Thoressons insats i Helsingfors gav sportgrenen ett uppsving. Och kanske hade den blivit ännu större om han samma år fått Svenska Dagbladets bragdguld. Det gick i stället till löparen Valter Nyström, som vid samma OS satte nytt svenskt rekord och blev sexa på 10 000 meter. 
William Thoresson föddes i Majorna, i trakterna kring Mariaplan, i Göteborg. Där bodde han de sex första åren av sitt liv. Alldeles före skolstarten hade hans pappa Karl byggt färdigt ett hus österut ut i Göteborg, i området Fräntorp. Dit flyttade familjen med mamma Elsa och brodern Bengt 1938. William började i Torpaskolan och gick där de första sju åren. Sedan följde ett år på Nylöseskolan innan skolgångens två sista år på Odinskolan. Det sistnämnda motsvarade en realskoleexamen.  
Innan det var dags för OS och militärtjänst hann han jobba. 
– Jag började på apoteket Korpen på Redbergsplatsen. Där fick jag hjälpa till med allehanda uppgifter. På fritiden dominerade gymnastiken. Jag hade redan som tioåring fått komma med i Göteborgs Turnförening, där det normalt var en 18-årsgräns. Men grundaren och min mentor Algot Nygren såg tydligen att jag hade talang, för han hjälpte och stöttade mig hela tiden. 

William hade också ett stort stöd av sina föräldrar. Mamma Elsa lade ut mattor och olika kuddar när William tränade hemma på golvet. Pappa Karl följde hans träning noggrant och hjälpte honom med olika råd.
Efter OS-guldet var William Thoresson en efterfrågad ung man. Hans gymnastikförening fick massor av inbjudningar till uppvisningar och olika tävlingar, både hemma och utomlands. Tyvärr för hans del kom en militärtjänstgöring vid svenska flottan i Karlskrona emellan. Den varade först två månader på landbacken innan han förflyttades till HMS Älvsnabben i den 15 månader långa utbildningen. 
1956 gick sommar-OS på andra sidan jordklotet, i Melbourne, Australien. William Thoresson var väl förberedd, men visar ändå upp en missnöjd min när vi börjar tala om den tävlingen.
– Jag grämer mig fortfarande åt silvermedaljen. Det går inte att skylla på någon annan än mig själv att jag lät guldet gå ur händerna. Jag kände mig i kanonform och ville bjuda på en extra knorr på slutet, gjorde en volt för mycket och hamnade utanför tävlingsområdet. Det blev förstås poängavdrag. Den missen har jag än i dag svårt att glömma.

När William kom tillbaka till vardagslivet efter de olympiska spelen tänkte han inte återvända till apoteket utan i stället utbilda sig till gymnastikdirektör. Ett yrke som skulle passa honom utmärkt. Men det krävdes vissa ämnen som han var tvungen att läsa in. Genom att mentorn Algot Nygren lyckades få in sin adept till att tentera på Östra realskolan i engelska, kemi och biologi öppnade sig möjligheter. Men inte i Sverige, för här krävdes en akademisk examen. Det var i stället på GIH i grannlandet Norge som han började plugga till lärare 1958, han stannade i två år och tog sin examen i Oslo 1960. Därefter arbetade han i Stockholm på Enskede folkhögskola i fem år. Sedan nappade William Thoresson på en inbjudan om en tjänst i Venezuela som gymnastiklärare och tränare för landslaget i huvudstaden Caracas. 
– Jag fick jobbet bland elva sökande och trivdes så bra att jag stannade där till 1972, innan det bar av hemåt. 

Bild: Kicki Media
Bild: Kicki Media

Nu inför sin 85-årsdag håller den spänstige göteborgaren alltjämt samma ”matchvikt” som på toppen av karriären och är fortfarande smidig i kroppen.
– Jag står visserligen inte längre på händer och hjular, men kör mina träningsprogram både här hemma på morgonen och i gymnastikföreningen. Och sedan har jag ju min trädgård, där det finns hur mycket arbete som helst.
William Thoresson anser att dagens gymnaster håller mycket hög klass.
– Det är roligt att se dem på tv, de är väldigt duktiga.
Däremot är han oroad för dagens unga. 
– Skolan har ju mer eller mindre monterad ned gymnastikundervisningen. Det är en farlig utveckling som kommer att straffa sig i framtiden. Det är dags att politikerna skärper sig rejält i denna fråga.
Behöver de råd, så fråga William Thoresson. Han är ett levande bevis på vad det betyder att röra på sig.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.