Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

I glasblåsaren Heino Jacobssons smältugn är det 1 170 grader. Varje öppning slukar energi. I kylugnen är det 500 grader varmt. Prylarna måste svalna riktigt sakta, under åtta timmar. Bild: Clas-Göran Sandblom

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Glasmästaren ångrar inte sitt tidiga yrkesval

Heino Jacobsson är en av Göteborgs få glasblåsare.
– Och jag är troligtvis ensam i världen utan en medhjälpare som lägger på mer glasdetaljer, det brukar annars gå åt flera man till det, säger han.

Det var liksom självklart från början att Heino skulle gå i sin pappas fotspår. Redan i åttonde klass hoppade han av skolan för att bli lärling på Eneryda glasbruk, en bit söder om Växjö och alldeles i utkanten av det småländska glasriket.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Det var knappt att jag hann äta innan jag skulle tillbaka och öva med glasmassan – för att ”söla” som det kallas på fackspråk.

Bild: Clas-Göran Sandblom

I början av sin bana fick han hämta upp glasmassan till mästarna från den 1 200 grader varma ugnen.

– Efterhand fick jag försöka forma till något själv, vilket inte var så lätt. Men det mesta här i världen är svårt. Fast ger man sig tusan på att klara något så går det, säger han.

Ambitiös yngling

Mästarna på bruket kommenterade och uppmuntrade hans ambition.

– Jag fick höra att "det måste sitta i blodet". Och jag tror att jag hade anlagen.

Heino fick hjälpa till som inbärare, vilket betydde att han med varlig hand tog hand om mästarnas skapelser på ”gaffeln” så att de placerades för försiktig nedkylning.

– Jag avancerade och fick hämta upp glasmassan ur ugnen med glasblåsarpipan till mästaren. Då var jag benafångare.

Det tog runt 15 år innan han kände sig som fullfjädrad glasblåsare.

Tappade du aldrig sugen?

– Nej, det fanns inte i min värld. Jag skulle bara bli bäst. Troligen är jag också det.

En häst på 40 sekunder

Nu handlar det om glaskonst.

– Jag gissar att jag är en av få i hela världen som gör så här små figurer. Med påklick, mer glasmassa, exempelvis en tass, ett huvud eller svans, på en figur.

Att forma en skål kan ta åtta minuter.

– Men att göra exempelvis en liten häst med många detaljer, tar 40 sekunder. Då finns det inte tid att värma emellan.

Han gick vidare efter ett erbjudande från Snapphanens glasbruk i Strömsnäsbruk.

– I 15 år drev jag sedan eget på High Chaparral. Jag har även blåst på Glasbruksmuseet i Surte.

Men Heino har aldrig lockats att tävla.

– Att blåsa så mycket man orkar är inget för mig. Det vore annat om det gällde att göra sådana här grejer, säger han och pekar på föremål som ett äpple, en motorcykel, cykel, snöskoter, revolver och annat som placerats snyggt i glasskåp.

Den tekniken kräver fingerfärdighet, en konstnärlig ådra och lätta luft-puffar i pipan. Inte att fylla lungorna med luft och blåsa så att kinderna ser ut som ballonger.

Underhåller med show

Nu håller Heino till i Stievens glashytta i Bunkeberget, som varit skyddsrum och SKF-lager, i Kviberg. Där ordnar han prova-på-kurser – från tio minuter till två och en halv timma. Han instruerar en deltagare åt gången.

– Många blir förvånade när de ser min show i glasblåsning då jag visar fyra tekniker och berättar vad som händer. Jag pratar och blåser om vartannat. Det tar 20 minuter och är rätt häftigt.

Spjutet med glasmassan måste hela tiden rullas. Försiktiga luftpuffar. In o ut i ugnen. Marginalerna är små. Det ser stressigt ut.

– I vissa moment har jag några sekunder på mig. Om jag svarar på en fråga, så rinner tio sekunder iväg. Då kan figuren spricka. Det är inte jag utan glaset som har bråttom, säger han.

Överraskning på slutet

Sista momentet i showen överraskar varje gång, men mer än så vill inte Heino avslöja.

– Avslutningen ska komma som en överraskning för de som kommer hit.

En man som fått en kurs som presentkort anlände milt uttryckt berusad.

– Jag är tålmodig, envis och pedagogisk. Han tyckte det var kul, nyktrade till blixtsnabbt och lyckades göra en snygg ölsejdel. Fast han hämtade den aldrig, så till slut sålde jag sejdeln.

Så tänker en smålänning…

Glasblåsning är och har alltid varit Heinos drömyrke.

– Jag har hållit på i 39 år och tycker fortfarande det är roligt. Folk hittar hit trots att jag inte gör någon reklam. Fast det är svårt att leva på detta. Det hade funkat om jag haft en hytta på Avenyn. Om inte hyran hamnat på 100 000 – i månaden, säger Heino.

Varje ny dag i hyttan börjar med en koll i ugnen hur föregående dags produktion blev.

– Spännande varje gång. Rena julafton. Oftast blir det ett yes!

Heino Stieven Jacobsson

(Han fick tilltalsnamnet Heino sedan hans mamma hade läst rollistan till en film).

Ålder: 53 år.

Bor: I Majorna.

Yrke: Försäljare (batterier) på heltid, glasblåsare från torsdag middag till söndag varannan vecka.

Familj: Sambon Helen Engelbrektson, egna barnen Ida, 30, Emma, 26, Jaime, 19 och Kevin, 17, ett barnbarn, två bonusbarnbarn, två bonusbarnbarn.

Egenskaper: Pratglad och trivsam.

Intressen: Hinner bara med glasblåsning.

Aktuell: Utställning i Glashyttan 8 december med konstnärer som jobbar i smide, trä, akryl och textil.

Hemsida: https://www.stievensglashytta.com/

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.