Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Enligt traditionen kan en hästsko fäst över ytterdörren bringa lycka. I sin vardagskrönika skriver Gerd Riccius om lycka ur olika aspekter. Bild: Hans Norling, Sören Håkanlind
Enligt traditionen kan en hästsko fäst över ytterdörren bringa lycka. I sin vardagskrönika skriver Gerd Riccius om lycka ur olika aspekter. Bild: Hans Norling, Sören Håkanlind

Gerd Riccius: Gerd Riccius: "Vad är egentligen lycka?"

Etikettexperten Gerd Riccius försöker definiera begreppet lycka. "Enligt forskare finns det människor, som tack vare sin grundläggande inställning till livet, erfar en varaktig och beständig känsla av lycka", skriver hon i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För många människor är lycka liktydigt med ett maximalt mått av personligt välbefinnande. Enligt logikens lagar skulle då en egoist ha störst möjlighet att uppnå jordisk sällhet. Resultatet blir i det fallet ofta det motsatta. Hur hänger detta ihop och hur definierar man för övrigt ordet lycka?

Forskare har nu kunnat kartlägga vad som händer i hjärnan på en så kallad lycklig människa. De hävdar att det är en missuppfattning att tro att lycka är detsamma som välbefinnande. Den kände belgiske psykoterapeuten Thomas d’Ansembourg menar i sin bok Att vara lycklig är inte nödvändigtvis bekvämt, att ett ständigt jagande efter personligt välmående och förverkligade drömmar oundvikligen leder till nya önskningar och krav, som i sin tur pockar på tillfredsställelse. Allt detta i ett evigt kretslopp, som resulterar i en känsla av meningslöshet och tomhet.

Enligt forskare på ett universitet i Michigan, USA, finns det människor, som tack vare sin grundläggande inställning till livet, erfar en varaktig och beständig känsla av lycka. Gemensamt för dem alla är deras bidrag till det goda i världen genom att de aktivt och utan baktankar gör gott för andra människor. Egenskaper, som leder dit, är trovärdighet, ärlighet, pålitlighet, välvilja och sunt förnuft.

Vid sidan av dessa vetenskapliga rön vet vi, att vår livsvandring också rymmer så mycket mer än lycka och glädje. Vi bär alla på något sätt årstidernas växlingar inom oss: vårens längtan, sommarens livsglädje, höstens stormar och vinterns mörker. Sorg och glädje går hand i hand och är varandras förutsättningar. Kaos är granne med Gud och Natten är dagens mor diktade skalden Erik Johan Stagnelius redan vid 1800-talets början. Denna livets dualism berörs också av 40-talisten Erik Blomberg, som ger uttryck åt tanken i följande diktrader: ”Var inte rädd för mörkret ty ljuset vilar där, vi ser ju inga stjärnor där inget mörker är.” Förmågan att utveckla en acceptans för kontrasterna i denna ofrånkomliga existentiella struktur stärker oss när tillvaron känns svår. Jag kanske inte alltid är lycklig över det som händer mig, därmed inte sagt att det inte skulle vara lyckligt för mig.

Det vore cyniskt att påstå, att omätliga lidanden, hopplöshet och grymheter bortom allt mänskligt förnuft sker enligt naturens ordning. Som ovan nämnts drabbas vi periodvis, i rimliga proportioner, av motgångar, sorger och svårigheter men det lämnas oftast ett utrymme kvar, där vördnaden för livet och glädjen över att finnas till kanske bäst tas tillvara i känslan av samhörighet med allt levande. Den som väcker vårt ansvar, vår ömhet och vår kärlek till naturen, till djuren, till människorna och som ger oss möjlighet att odla en inre harmoni, en sorts vardagslycka. Förutsättningen är ödmjukhet och en avklarnad livssyn, en insikt, där de djupare sammanhangens roll blottläggs i vår strävan efter meningsfullhet.

Godheten (att noga skilja från menlös flathet!) bär vi alla inom oss. Att ösa ur den källan och dela med oss av det livgivande vattnet är ett högst medvetet och personligt val, en genväg till det vi kallar lycka och samtidigt en viktig erinran om den stundande julhögtidens kärleksbudskap i dess renaste form.