Gabriella är expert på en vanlig kopp kaffe

Förberedelserna är intensiva. Inför tävlingsjuryn ska hon presentera sitt val av böna, tillvägagångssätt och de smaker hon ämnar uppnå på exakt tio minuter. Dessutom ska detta ske på engelska. Gabriella har skrivit om sitt manus flertalet gånger och är inte riktigt säker på om den sista omskrivningen tog bort allt för mycket av det hon vill få sagt.

Hon står framför fyra kollegor för en provträning. Timern trycks i gång och Gabriella kör sin inövade rutin för att prestera sitt bästa bryggkaffe. Förra året placerade hon sig tvåa i tävlingen, så hon har en föraning om vad som krävs för att ta sig till VM. Timern stannar på 9.40 minuter. Hon har 20 sekunder tillgodo. Gabriella kan pusta ut.

Varför tävla i bryggkaffe? Efter de senaste årens kontinentala trender med kaffe latte, espresso och cappuccino menar hon att pendeln är på väg tillbaka mot det enkla, det rena.

– Bryggkaffe är på stark uppgång, säger hon och tillägger att allt fler branschfolk och restauranger satsar på ett riktigt gott bryggkaffe.

Att Gabriella skulle komma att jobba som barista och rostare fanns inte riktigt med i planerna. Under barndomsåren i Växjö tillbringade hon all ledig tid i stallet. Tanken var att hon skulle arbeta som veterinär eller med hästar på något sätt. Hemma dracks det heller inte speciellt mycket kaffe. Pappa Anders dricker inte varma drycker över huvud taget, varken kaffe eller te. Mamma Helen tog sig dock gärna en kopp.

Efter gymnasiet ville Gabriella ut och uppleva världen. Under en vistelse i Oslo och utan utbildning fick hon jobb på ett fik. En rolig tid med alla nya kontakter och möjlighet att lära känna grannlandets huvudstad. Väl hemma i Göteborg igen sökte hon jobb. Trots att hon inte visste mycket om da Matteo med rosteri och kafé, fick hon komma på intervju. Att jobba på ett av stans trendigaste ställen gjorde att hon inte längre kunde säga att kaffe smakade äckligt.

– Det gick upp för mig att kaffe kan innehålla en mängd olika smaker, det är inte bara starkt och beskt.

Efter fem år i branschen håller nu Gabriella också kurser i specialkaffe där kriterierna för benämningen, till skillnad mot kommersiellt kaffe, är att bönorna ska vara handplockade för att sålla bort allt som är omoget. Grödan ska vara spårbart, det vill säga kunskapen om producenten är grundläggande. Och skörden måste ligga på över 84 poäng på kvalitetsskalan.

– Alla vet hur de vill ha sitt kaffe, det är en helig ritual. Min drivkraft är att få intresserade att våga lite till. Att hitta just det kaffet som de kan tänkas gilla allra bäst.

Ämnet är en samtalsöppnare. Alla har en åsikt och delar gärna med sig av den, något som Gabriella uppskattar. Hon vill aldrig läxa upp eller peka finger, men bidrar gärna med sitt kunnande. Det som överraskar flest är kunskapen om att den gröna bönan växer på träd. Kenya, Etiopien, Colombia, producenter i en radie av +/– 20 grader runt ekvatorn gör att det alltid finns färskt kaffe att tillgå.

Kaffe-SM avgörs i Jönköping nu i slutet på februari, och Gabriella tävlar med en skörd från producenten Nemesio Ramos gård i Tarqui-området i Colombia. Med hans caturrabönor vill hon uppnå en fruktig, ren och klar syra. För att ha kontroll över hela processen tar hon med sitt eget vatten från Göteborg. I sin presentation nämner hon smaker som tropisk frukt, jasmin och stenfrukter.

– Det gäller att juryn hittar just de smakerna.

Genom att brygga för hand har hon möjlighet att plocka fram de unikaste egenskaperna just där och då. Utveckla i det oändliga. För varje kopp som serveras. Dessutom, genom god förståelse för producenten med vilkas bönor hon arbetar med, säkerställs även en bra arbetsmiljö för dem som lägger ner hela sin själ i det hårda arbete som gör drycken möjlig. Gabriellas motto med sitt arbete är: Tasting good. Doing good. Nu återstår bara att SM-juryn håller med.

Elisabet Omsén