Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/10

Tio klassiska Göteborgsdeckare - från Stein Riverton till Anna Ihrén

Påsken är deckarläsandets tid - känner du igen de här litterära mysterierna?

I norska hem och hytter är Påskhelgen av tradition vikt för kriminella aktiviteter. Lax, ägg och godisskålar möter mord, dråp och övergrepp i brutala berättelser under samlingsbegreppet Påskekrim.

Så vad sägs om lite lånta fjädrar i det blågula riset? GP granskar idag tio litterära mord och lagöverträdelser i centrala Göteborg.

– Egentligen är det lite märkligt, men ända fram till 1990-talet kunde det faktiskt vara rätt svårt att hitta en deckare som utspelar sig i Göteborg, säger Johan Wopenka - den nu pensionerade Göteborgsjournalisten som i nästan halva sitt liv varit en av de 21 i Svenska Deckarakademin.

Hustru Bibbi valdes in 2007 och har varit det spännande sällskapets ordförande (preses) de senaste sex åren. Inga levande svenskar borde rimligen vara mer lämpade att berätta om banden mellan detektivromanen och rikets andra stad. Att paret har adress Påskbergsgatan i Jakobsdal kan förstås i sammanhanget verka lite misstänkt; men vi försäkrar - det handlar om en ren tillfällighet.

– Det gjordes några enstaka försök under det tidiga 1900-talet. Axel Klinckowströms ”Den hemlighetsfulla fotbollen” från 1920 är till exempel en historia som delvis utspelar sig på Ullevi, säger Johan och fortsätter:

– En bit in på 1930-talet etablerade sig Göteborg som landets centrum för kioskdeckare. Detektivmagasinet och Alibimagasinet spreds i stora upplagor tack vare redaktören John Loréns idoga arbete från sitt kontor i Amerikahuset.

1954 hade ett av Alibimagasinets äventyr den kittlande titeln: ”Mordet på spårvagnen” och att upphovsmannen Gunnar Hall kunde sitt Göteborg råder det ingen tvekan om. Men den deckarförfattare som först gjorde sig känd som Göteborgsskildrare var faktiskt Stieg Trenter.

Trenter, som annars vanligen förknippas med Stockholm, lät alltså sin hjälte Harry Friberg ibland även trampa Göteborgs gator. Stiegs hustru och författarkollega – Ulla Trenter – har berättat hur paret gärna checkade in på Park Avenue. Alltså fick även Harry Friberg ett rum på hotellet i såväl Färjkarlen (1961) som Sjöjungfrun (1966). Men redan innan dess hade Friberg gästat Göteborg i såväl ”Eld i håg” (1949) som ”Ristat i sten” (1952).

Deckargenrens rykte förbättrades rejält under den här tiden, och Åke Edwardson är utan tvekan den Göteborgsförfattare som bäst lyckats föra ut berättelsen om vår stad

Varför hade då Göteborg så länge en undanskymd roll i deckarlitteraturen?

– Kanske att Göteborg betraktades lite som en buskis-stad, en miljö man inte riktigt kunde ta på allvar, funderar Åke Edwardson som 1995 debuterade på Göteborgsförlaget Tre Böcker med ”Till allt som varit dött”.

– Jag hade läst James Elroys svit från Los Angeles och tänkte att jag ville låta staden Göteborg träda fram som en egen karaktär, ett eget väsen. Belysa bekanta miljöer ur ett annat perspektiv.

Lena Pilborgs (1941-2021) enträgna arbete med Tre Böcker kom att öppna dörren för en lång rad detektivromaner som med självklarhet rörde sig kring Avenyns vimmel, mellan Vasastans stenhus eller i Linnéstans nöjesutbud.

– Deckargenrens rykte förbättrades rejält under den här tiden, och Åke Edwardson är utan tvekan den Göteborgsförfattare som bäst lyckats föra ut berättelsen om vår stad, säger Bibbi Wopenka.

Den tidigare tandläkaren och sköterskan Helene Tursten fick 1998 ett stort genombrott med ”Den krossade tanghästen”, fast Bibbi Wopenka vet att bokens – för handlingen så viktiga – fastighet i korsningen Aschebergsgatan/Molinsgatan faktiskt inte finns i verkligheten.

– Jag har pratat med Helene om det där. Hon var väldigt noga med att det skulle vara ett hus som inte existerar på riktigt. Fast Molinsgatan finns förstås.

Åke Edwardson känner igen problematiken:

– Detaljer och faktauppgifter är alltid väldigt viktiga, men jag aktar mig för att bli väldigt exakt i en beskrivning av var ett mord begåtts.

Johan Wopenka minns för sin del hur deckarförfattaren Sven Westerberg en gång berättat om hur han konfronterats av en upprörd dam som påstod att han låtit ett mord begås i hennes hus.

– Jo, där måste man nog vara lite försiktig…

Så följ nu gärna med på en smått våldsam vandring i Göteborg innerstad, men kom ihåg: påskkäringar finns inte heller på riktigt.

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.