Denna bild i TT:s arkiv är odaterad, men bilarnas utseende tyder på att det är 1930-tal. Hisingsbron var en 175 meter lång svängbro mellan Lilla Bommen och Kvillebäcken som tillverkats på Eriksbergs varv och öppnats för trafik år 1874. Den var inte byggd för en storstads behov – och än mindre för biltrafik. Redan när bilden togs var den alltså hopplöst föråldrad, men den revs för säkerhets skull inte förrän i april 1968, några veckor efter Tingstadstunnelns invigning. Bild: TT Arkiv
Pehr G Gyllenhammars väg till toppen i det svenska näringslivet måste betecknas som uppseendeväckande: först efterträdde han sin far som vd för Skandia och sedan sin svärfar som vd för Volvo. Samtidigt var det ingen tvekan om att han tog sig fram med egen kraft. Han var Volvos dominerande gestalt under drygt två decennier. Han hade också tid att delta i samhällsdebatten. Han skrev boken ”Jag tror på Sverige” och diskuterades på fullt allvar som tänkbar ny partiledare för folkpartiet. Här syns han på Volvo Torslandaverken, någon gång på 1970-talet. Bild: Volvo Museum
Volvofabriken i Torslanda år 1970. En nästan färdig Volvo 164 ska snart gå till rulltest. De gula positionsljusen tyder på att detta exemplar är avsett för den amerikanska marknaden. Bilden är troligen tagen vid den station där men fyller på bland annat olja och kylvätska. Mannen i grön rock är kontrollant. Montörerna är troligen statister för fotot. Bild: Volvo Museum
Till och med för en skeppsbyggarstad som Göteborg var detta ett evenemang utöver det vanliga. Tingstadstunnelns olika segment sjösattes i princip som fartyg, i en färdig ränna som sedan fixerades med en halv meter sand som underlag. Fotografiet visar nedsänkningen av det första segmentet den 14 maj år 1965. Likheten med en skeppsjösättning var så flagrant att tunnelbyggarna döpte tunnelsegmentet till ”Charlotta” och ceremoniellt krossade en flaska sockerdricka. Till den allmänna sjöfartsstämningen bidrog att delar av arbetet leddes av Evert Taubes bror, hamnlotsen Gösta Taube. Bild: Sören Karlsson/EXP/TT
Husockupanterna i Haga på 1980-talet var nog lite godmodigare än sina motsvarigheter i andra städer. Därom skvallrar bland annat den gängse göteborgska benämningen: husnallar. Bilden togs på Sprängkullsgatan den 1 oktober 1988. Redan på 1600-talet tycks överheten ha haft bekymmer med sturiga och självsvåldiga Hagabor. År 1670 upprättade Göteborgs magistrat ett slags svart lista över icke önskvärda existenser i Haga: spåmän, lappar, löskonor och – en exklusiv kategori – skorstensfejarens kona. Bild: Kamerareportage/TT
Entreprenörerna missade inte chansen att utnyttja Skandinaviens mest spektakulära reklamplats när Älvsborgsbron började bli klar. Bilden är tagen i mitten av augusti 1966 – mindre än två månader innan bron öppnades för trafik. Till och med Stockholmstidningarna intresserade sig för detta spektakulära infrastrukturprojekt som – för att låna en typisk tankefigur från mitten av 1960-talet – skulle förbinda fastlandet med ”Göteborgs ruhrområde”. Även med internationella mått var Älvsborgsbron ett ansenligt projekt, med ett brospann på drygt 417 meter och över 20 anknutna viadukter och tunnlar. Kommunikationsminister Olof Palme invigde Älvsborgsbron den 8 november 1966. Det var en tid av intensivt vägbyggande. Älvsborgsbron var Palmes tredje broinvigning samma dag. Bild: Carl Erik Sundström / DN TT
Bananer lastas på Bananpiren i Frihamnen 1947. Bananimporten kom snabbt igång efter andra världskriget. Många äldre göteborgare minns de första bananerna efter krigsslutet som ett slags symbol för freden. De barn som var födda i slutet av 1930-talet har sina första bananminnen i syntetisk form – som skumbananer. Den tidiga bananhanteringen utsträckte sin tids teknologiska och logistiska gränser till det yttersta. En banan bör förtäras en månad efter att den har skördats och det tar ett par veckor att skeppa partiet över Atlanten. Det kräver kyltransport. Mogningsrummen infördes i svenska hamnar cirka 1930. Det var en intrikat process som krävde stor fingertoppskänsla av Bananpirens bananexporter. En tafflig hantering kunde innebära att ett helt parti fick kasseras. Den sista bananen kom till Bananpiren år 2000. Göteborgarnas bananer har sedan dess anlänt via Skandiahamnen på Hisingen. Bild: Eric Collin/TT
1/7
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.