År 1946 åker två damer Blå Tåget – en ganska stillsam åkattraktion genom tunnlar med skräckbetonade inslag. Det var ett bra år för Liseberg. Gamla besöksrekord slogs. Världskriget var slut, det började gå att boka internationella artister och man kunde sänka entréavgiften till förkrigspriset 50 öre. För de två resenärerna på Blå Tåget kan det rentav antas ha varit gratis. Bilden är tagen den 18 juni 1946 – och just denna dag var det fritt inträde för alla Göteborgs folkpensionärer. Bild: Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet
En student drejar på Slöjdföreningens skola – ”Slöjdis” – den 23 mars 1923. Fotografens besök kan antas bero på skolans 75-årsjubileum. Undervisningen vid Slöjdföreningen hade startat i december 1848. Inledningsvis hade det varit en handfast yrkesutbildning för mönsterritare till industrin. Eleverna – som ofta hade dåliga förkunskaper – fick öva även på att räkna och skriva. Efter hand utvecklades Slöjdföreningen till en konstnärlig utbildning. Numera heter skolan HDK, Högskolan för design och konsthantverk. Bild: Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet
Lisebergs huvudstråk cirka 1935. Bergbanan – som hyllades av pressen för sin fantasifulla scenografi – syns till vänster. 1935 kostade en entrébiljett till parken 50 öre för vuxna och 25 öre för barn. Detta års mest oväntade händelse var att en man strax före midnatt den 2 juli diskret skalade av sig kläderna på Wärdshuset och sedan simmade ett vänstervarv i Spegeldammen. Bild: C.A. TRÄFF
De blindas borstbinderi i Göteborg den 16 oktober 1913. Några av de synskadade har klätt sig i vit krage för fotografen. Riksorganisationen De blindas förening hade startats år 1889 av korgmakaren Petter Erland Svensson. Bild: Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet
Det var en höst full av händelser i Göteborg. Svenska mässan hade öppnat för första gången, flygplanen hade börjat lyfta från Torslanda och en ny rikskabel gjorde det mycket lättare att ringa till Stockholm. Den enda göteborgska missräkningen – och ett synnerligen tänkbart samtalsämne denna dag på Aschebergsgatan – var möjligen att Gais var på väg att förlora den svenska mästerskapstiteln till AIK.
Eftervärlden kan ibland få uppfattningen att 1923 års jubileumsutställning var en perfekt synkroniserad balans mellan kulturhistoria och maskiner. I själva verket var planeringen kaotisk och oenigheten stor. Socialdemokraterna i stadsfullmäktige var rentav tveksamma till att överhuvudtaget arrangera en utställning. Det var inte bara en enorm lågkonjunktur som bidrog till att skjuta upp Göteborgs trehundraårsfirande från 1921 till 1923. Under planeringen försköts också hela utställningens tyngdpunkt från konstutställningar och bokutgivning till industriexport. Jubileumsutställningen blev – i motsats till de inledande planerna - en manifestation över svensk industri med Göteborg i centrum. Här syns utställningens själva hjärtpunkt: Maskinhallen, med stark prägel av bland annat Götaverken, SKF och Bofors. Bild: Göteborgs stadsmuseum
1/6
Missa inget från GP Göteborgiana!
Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.