Smakprov ur GP:s jubileumsbok: Elefanter, eleganter, chalmerister ...

GöteborgianaBoken ”Göteborg 400” är ett praktverk på 400 sidor som utges i samarbete mellan Göteborgs-Posten, Göteborg Stadsmuseum och Bokförlaget Max Ström. Boken, som ingår i firandet av Göteborgs 400-årsjubileum, berättar stadens historia i bilder – från 1600-tal till 2000-tal. Under jubileumsåret publicerar vi ett antal utdrag ur boken.

TEXT: Kristian Wedel

Uppdaterad för 2 år sedan 09:06 - 25 sep, 2021

I september 1949 var det äntligen klart för taklagsfest på Park Avenue Hotel. Man kan lugnt räkna med att jublet var minst lika högt i åtskilliga göteborgska direktionsrum. Sällan har ett hotell varit mer efterlängtat. När världshandeln vaknade efter Andra världskriget blev det pinsamt tydligt att Göteborg saknade ett storhotell av internationellt snitt. Och inget hotell – inga affärer. Den första förteckningen av aktieägare i hotellprojektet är en vacker inventering av det sena 1940-talets göteborgska näringsliv: SKF, Volvo, Svenska Lloyd, Transatlantic, Broströms … Hotellet – inpressat i den gamla Lorensbergsparken – stod klart sommaren 1950. De första åren fanns det ingen restaurang. Men räknade väl med att gästerna gick till Lorensberg och åt. Den berömda matsalen med Evert Taubes målerier och sångtexter tillkom först år 1958. Det händer att gäster försöker sjunga texterna på väggen. Det går inget vidare. Taube ville på intet vis vara slav under sina egna visor och förbättrade eller strök – med självklar rätt – efter eget behag. Bild: Lennart Håwi

I september 1949 var det äntligen klart för taklagsfest på Park Avenue Hotel. Man kan lugnt räkna med att jublet var minst lika högt i åtskilliga göteborgska direktionsrum. Sällan har ett hotell varit mer efterlängtat. När världshandeln vaknade efter Andra världskriget blev det pinsamt tydligt att Göteborg saknade ett storhotell av internationellt snitt. Och inget hotell – inga affärer. Den första förteckningen av aktieägare i hotellprojektet är en vacker inventering av det sena 1940-talets göteborgska näringsliv: SKF, Volvo, Svenska Lloyd, Transatlantic, Broströms … Hotellet – inpressat i den gamla Lorensbergsparken – stod klart sommaren 1950. De första åren fanns det ingen restaurang. Men räknade väl med att gästerna gick till Lorensberg och åt. Den berömda matsalen med Evert Taubes målerier och sångtexter tillkom först år 1958. Det händer att gäster försöker sjunga texterna på väggen. Det går inget vidare. Taube ville på intet vis vara slav under sina egna visor och förbättrade eller strök – med självklar rätt – efter eget behag. Bild: Lennart Håwi

Elefanten sänks försiktigt ner på fundamentet i Naturhistoriska museets däggdjurssal. Det är juni år 1950. Bilden skildrar slutet av en process som har tagit över två år och uttänjt konservator David Sjölanders krafter till det yttersta. Han for till Angola och sköt elefanten i december år 1948. Det var en tjur på cirka fem ton. Bara att vända på den efter att den hade fallit krävde 50 personers muskelkraft. Några veckor ägnades åt att flå djuret, salta in skinnet och packa elefantkvarlevor i packlårar. I Göteborg vidtog det egentliga arbetet, med trästomme, montering, måleri och infästning av betar och tusentals små elefanthårstrån för att få den rätta borstigheten. Konservator Sjölander – en man som ägnat hela sitt liv åt att dokumentera och konservera djur – verkar aldrig riktigt ha hämtat sig efter elefantexpeditionen. Arbetskamrater har vittnat om att han var märkligt förändrad när han kom tillbaka från Angola. Bara några månader efter den succéartade elefantvernissagen i Göteborg avled han i sviterna av en hjärnblödning. Men elefanten – en ”medelsvensson”, enligt Sjölander – är fortfarande, jämte Malmska valen, en oemotståndlig publikdragare på museet i Slottsskogen. Bild: Lennart Håwi

Elefanten sänks försiktigt ner på fundamentet i Naturhistoriska museets däggdjurssal. Det är juni år 1950. Bilden skildrar slutet av en process som har tagit över två år och uttänjt konservator David Sjölanders krafter till det yttersta. Han for till Angola och sköt elefanten i december år 1948. Det var en tjur på cirka fem ton. Bara att vända på den efter att den hade fallit krävde 50 personers muskelkraft. Några veckor ägnades åt att flå djuret, salta in skinnet och packa elefantkvarlevor i packlårar. I Göteborg vidtog det egentliga arbetet, med trästomme, montering, måleri och infästning av betar och tusentals små elefanthårstrån för att få den rätta borstigheten. Konservator Sjölander – en man som ägnat hela sitt liv åt att dokumentera och konservera djur – verkar aldrig riktigt ha hämtat sig efter elefantexpeditionen. Arbetskamrater har vittnat om att han var märkligt förändrad när han kom tillbaka från Angola. Bara några månader efter den succéartade elefantvernissagen i Göteborg avled han i sviterna av en hjärnblödning. Men elefanten – en ”medelsvensson”, enligt Sjölander – är fortfarande, jämte Malmska valen, en oemotståndlig publikdragare på museet i Slottsskogen. Bild: Lennart Håwi

Tre damer, tre hattar, tre handväskor och en lite för smal bänk på Götaplatsen. Året är 1952. I bakgrunden syns Carl Milles skulptur ”Danserskorna”. Det hade ursprungligen funnits fromma förhoppningar om att de stora kulturinstitutionerna och den konstnärliga utsmyckningen på Götaplatsen skulle ha varit klara till Jubileumsutställningen 1923. Så blev det inte. Det dröjde till en god bit in på 1930-talet innan Stadsteatern, Konserthuset och Poseidonbrunnen kunde invigas. Och ”Danserskorna” anlände i princip samtidigt som de tidningsläsande damerna – skulpturgruppen kom på plats sommaren 1952. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

Tre damer, tre hattar, tre handväskor och en lite för smal bänk på Götaplatsen. Året är 1952. I bakgrunden syns Carl Milles skulptur ”Danserskorna”. Det hade ursprungligen funnits fromma förhoppningar om att de stora kulturinstitutionerna och den konstnärliga utsmyckningen på Götaplatsen skulle ha varit klara till Jubileumsutställningen 1923. Så blev det inte. Det dröjde till en god bit in på 1930-talet innan Stadsteatern, Konserthuset och Poseidonbrunnen kunde invigas. Och ”Danserskorna” anlände i princip samtidigt som de tidningsläsande damerna – skulpturgruppen kom på plats sommaren 1952. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

Det är lite oklart om chalmeristerna verkligen brukade bära vit skjorta och slips i ritsalen år 1952 eller om de hade klätt upp sig inför hovfotografens Erik Liljeroths besök. En studentikos markör är tidlös: de stulna skyltarna med alkoholanknutna budskap. Bild: Erik Liljeroth/Nordiska museet

Det är lite oklart om chalmeristerna verkligen brukade bära vit skjorta och slips i ritsalen år 1952 eller om de hade klätt upp sig inför hovfotografens Erik Liljeroths besök. En studentikos markör är tidlös: de stulna skyltarna med alkoholanknutna budskap. Bild: Erik Liljeroth/Nordiska museet

Fotografen Erik Liljeroth var en av det svenska 1900-talets dominerande stads- och landskapsfotografier. Han var hovfotograf för Gustav VI Adolf och svarade för fotografier i över hundra böcker. Han enorma arkiv – ungefär en halv miljon bilder – finns i dag på Nordiska museet. I början av 1950-talet dokumenterade han alltså Göteborgs centralstation. Bild: Erik Liljeroth/ Nordiska museet

Fotografen Erik Liljeroth var en av det svenska 1900-talets dominerande stads- och landskapsfotografier. Han var hovfotograf för Gustav VI Adolf och svarade för fotografier i över hundra böcker. Han enorma arkiv – ungefär en halv miljon bilder – finns i dag på Nordiska museet. I början av 1950-talet dokumenterade han alltså Göteborgs centralstation. Bild: Erik Liljeroth/ Nordiska museet

Datumet är obekant, men klockan är 19 minuter över 12 och året är troligen 1952. Vid Centralens buffé tar resenärerna ett bloss och ett glas öl. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

Datumet är obekant, men klockan är 19 minuter över 12 och året är troligen 1952. Vid Centralens buffé tar resenärerna ett bloss och ett glas öl. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

I september 1949 var det äntligen klart för taklagsfest på Park Avenue Hotel. Man kan lugnt räkna med att jublet var minst lika högt i åtskilliga göteborgska direktionsrum. Sällan har ett hotell varit mer efterlängtat. När världshandeln vaknade efter Andra världskriget blev det pinsamt tydligt att Göteborg saknade ett storhotell av internationellt snitt. Och inget hotell – inga affärer. Den första förteckningen av aktieägare i hotellprojektet är en vacker inventering av det sena 1940-talets göteborgska näringsliv: SKF, Volvo, Svenska Lloyd, Transatlantic, Broströms … Hotellet – inpressat i den gamla Lorensbergsparken – stod klart sommaren 1950. De första åren fanns det ingen restaurang. Men räknade väl med att gästerna gick till Lorensberg och åt. Den berömda matsalen med Evert Taubes målerier och sångtexter tillkom först år 1958. Det händer att gäster försöker sjunga texterna på väggen. Det går inget vidare. Taube ville på intet vis vara slav under sina egna visor och förbättrade eller strök – med självklar rätt – efter eget behag. Bild: Lennart Håwi

Elefanten sänks försiktigt ner på fundamentet i Naturhistoriska museets däggdjurssal. Det är juni år 1950. Bilden skildrar slutet av en process som har tagit över två år och uttänjt konservator David Sjölanders krafter till det yttersta. Han for till Angola och sköt elefanten i december år 1948. Det var en tjur på cirka fem ton. Bara att vända på den efter att den hade fallit krävde 50 personers muskelkraft. Några veckor ägnades åt att flå djuret, salta in skinnet och packa elefantkvarlevor i packlårar. I Göteborg vidtog det egentliga arbetet, med trästomme, montering, måleri och infästning av betar och tusentals små elefanthårstrån för att få den rätta borstigheten. Konservator Sjölander – en man som ägnat hela sitt liv åt att dokumentera och konservera djur – verkar aldrig riktigt ha hämtat sig efter elefantexpeditionen. Arbetskamrater har vittnat om att han var märkligt förändrad när han kom tillbaka från Angola. Bara några månader efter den succéartade elefantvernissagen i Göteborg avled han i sviterna av en hjärnblödning. Men elefanten – en ”medelsvensson”, enligt Sjölander – är fortfarande, jämte Malmska valen, en oemotståndlig publikdragare på museet i Slottsskogen. Bild: Lennart Håwi

Tre damer, tre hattar, tre handväskor och en lite för smal bänk på Götaplatsen. Året är 1952. I bakgrunden syns Carl Milles skulptur ”Danserskorna”. Det hade ursprungligen funnits fromma förhoppningar om att de stora kulturinstitutionerna och den konstnärliga utsmyckningen på Götaplatsen skulle ha varit klara till Jubileumsutställningen 1923. Så blev det inte. Det dröjde till en god bit in på 1930-talet innan Stadsteatern, Konserthuset och Poseidonbrunnen kunde invigas. Och ”Danserskorna” anlände i princip samtidigt som de tidningsläsande damerna – skulpturgruppen kom på plats sommaren 1952. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

Det är lite oklart om chalmeristerna verkligen brukade bära vit skjorta och slips i ritsalen år 1952 eller om de hade klätt upp sig inför hovfotografens Erik Liljeroths besök. En studentikos markör är tidlös: de stulna skyltarna med alkoholanknutna budskap. Bild: Erik Liljeroth/Nordiska museet

Fotografen Erik Liljeroth var en av det svenska 1900-talets dominerande stads- och landskapsfotografier. Han var hovfotograf för Gustav VI Adolf och svarade för fotografier i över hundra böcker. Han enorma arkiv – ungefär en halv miljon bilder – finns i dag på Nordiska museet. I början av 1950-talet dokumenterade han alltså Göteborgs centralstation. Bild: Erik Liljeroth/ Nordiska museet

Datumet är obekant, men klockan är 19 minuter över 12 och året är troligen 1952. Vid Centralens buffé tar resenärerna ett bloss och ett glas öl. Bild: Erik Liljeroth / Nordiska museet

Missa inget från GP Göteborgiana!

Nu kan du få alla våra texter och reportage om det gamla Göteborg som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Göteborgiana. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Så firar GP Göteborgs 400 år

* Satsningen ”Sagan om Göteborg” publiceras i sex omfattande avsnitt med text, tv och bilder under jubileumsåret 2021.

* GP-boken ”Göteborg 400” presenterar Göteborgs historia i bilder. Prenumeranter har möjligt att köpa boken till rabatterat pris. Läs mer under ”Erbjudanden” på gp.se. Prenumeranter kan också köpa boken med rabatt i Göteborgs stadsmuseums butik på Norra Hamngatan 12.

* ”Inzoomat” - ett samarbete mellan Göteborgs stadsmuseum och GP - är en stor utställning över Göteborgs bildhistoria.

* Håll utkik i GP efter fler jubileumsöverraskningar i höst!

TEXT

Följ

Kristian Wedel

[email protected]

Följ

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.

Dela

Dela Dela Kopiera länk

Kommentarer

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.